Vill inte leva, men kan inte dö. Del 2 |
Tove vaknade av väckarklockan. Den visade att klockan var sex och hon klev upp ur sängen. Hon hade alltid vart morgonpigg, så det var inget problem för henne att gå upp tidigt på morgonen. Hon drog på sig ett par svarta mjukis byxor och en långärmad tröja. Hon gick ut i badrummet och kollade sin frisyr. Hon hade inte färgat håret, fast alla trodde det. Hon hade alltid haft kolsvart hår. Hon tyckte inte det var fint, men finare än blont. Hon hatade tjejer som färgat håret blont. Då föredrog hon sitt svarta hår. Håret var härligt rufsigt efter en natts sömn. Hon borstade ut det lite grann men lät det ändå vara lite rufsigt. Luggen hängde ner i ansiktet. Hon borde gå till frisören, men hon orkade inte. Hon borstade tänderna lite snabbt och struntade i frukosten. Hon ville inte riskera att väcka pappa. Hon drog på sig sina fula kängor och gick ut i trapphuset. Hon gick den ganska korta väg hon hade till sin skola. Skolan för totala idioter. Det fanns inte en enda normal människa i den skolan. Inte ens lärarna var bra. Bara bild läraren. Bosse. Hon hade alltid tyckt om Bosse. Hon brukade sitta med honom i lunchen de dagar de hade lunch samtidigt. Hon visste allt om Bosse, men han visste nästan ingenting om henne. Han hette egentligen Bo Ingvarsson. Han var trettiosex år och hade arbetat som bildlärare i sju år. Innan hade han främst gått utbildningen men också jobbat på Vällingby bokhandel. Han var inte gift och hade inga barn. Däremot hade han två katter. Loppan och Lusen. Två kastrerade hankatter som båda var alldeles för feta. Innan hade han haft ihop det med en tjej som hette Louise, men hon hade tyckt att han var för tråkig och det hade tagit slut.
Tove gick in genom Entrén och sen upp för de tre trapporna som var vägen till hennes skåp. Hon hade nummer 397 på skåpet. Det var ett rött skåp som var fullt med klotter inuti. Det stod ”fitta”, ”hora” och ”kuk” i nästan hela skåpet. Hon hade täckt över det mesta med bilder på olika band. Hon tog fram sin geografi bok och sin anteckningsbok. Hon gick in i korridoren och satte sig ner på en bänk. Det var en timme kvar innan hon skulle börja och hon tog fram anteckningsboken. Hon bläddrade fram till de sista sidorna, som var helt nedklottrade. Hon såg ut genom fönstret för att hitta inspiration, men det enda hon såg var granar och lite snörester här och där. Istället började hon skissa ett öga. Ett öga blev till två ögon. Lagom till att hennes klasskompisar började komma hade hon lyckats få till något som liknade en kropp som dolde ansiktet i händerna. Hon avslutade med att skriva sitt eget namn lite slarvigt i ena hörnet och slog sen ihop anteckningsboken. Hon höjde blicken och såg upp på sitt hatobjekt. Chritopher-offer stod framför henne och flinade brett. Hon kände genast hur hon började må illa.
”Men är det inte skolans psykfall?” sa Christopher och hånlog. Tove svarade inte utan reste sig bara upp. Hon hade ingen som helst lust att bli utskrattad. Hon började gå mot dörrarna som ledde ut från korridoren. Hon ville vara var som helst, bara inte här. Inte i skolan tillsammans med Christopher-offer.
”Blev du lite ledsen? Ska du gå och skära upp handlederna nu?” skrek han efter henne med låtsad babyröst. Tove låtsades som att hon inte hörde. Hon hade kommit fram till att det var bästa sättet att komma undan. Hon visste faktiskt inte varför de andra trodde att hon skar sig. Det gjorde hon inte. De var så jävla ytliga. Bara för att hon hade svart hår, var blek och oftast hade svarta kläder… Det betydde inte att hon skar sig. Hon såg upp och insåg att hon stod plötsligt öga mot öga med Pål Ljung, klassens geografi lärare. En sur man, som redan hade gubbflint fast han bara var fyrtio. Tove kvävde en suck.
”Och vart är du på väg? Lektionen börjar nu”, sa Pål Ljung och gick snabbt förbi henne. Tove vände sig om och följde efter de andra in i rummet. Hon kunde inte förstå vad hon hade gjort för att förtjäna ett sånt här liv. Hon satte sig ner på den enda lediga platsen, längst fram i mitten. Hon satte sig ner och la ner böckerna på bordet med en smäll.
”Så, nu tar vi och lugnar ner oss lite”, sa Pål Ljung. Han drog ner världskartan och började babbla. Tove lyssnade inte på honom. Hon bara såg ner i sin egen nerklottrade bok.
”Jaha, fröken näsvis, ska du ta och berätta hur de olika tidszonerna fungerar och är indelade?” sa Pål Ljung. Tove såg upp på honom. Tidszoner? Vad var det?
”Eh… jag vet inte”, sa Tove. Hon såg hur läraren himlade med ögonen och nickade sen kort åt en annan i klassen, som givetvis svarade rätt. Tove orkade inte mer. Hon reste sig och gick mot dörren.
”Och vart ska du?” sa Pål Ljung. Tove vände sig om.
”På toa”, sa hon kort.
”Nej, du får hålla dig”, sa Pål och Tove såg hur han njöt av att förbjuda henne. Hon såg sig omkring på de fnissande klasskamraterna.
”Men snälla, snälla! Annars kanske jag kissar på mig och det vill ni väl inte?” sa Tove. Pål såg lite chockad ut. Han mumlade något och lät henne gå. Hon kastade sig ut ur klassrummet.
Frisk luft, tänkte hon och andades. Hon tog med anteckningsblocket till toaletten och låste om sig.
Isak drog en suck av lättnad. Klockan var två och han hade precis kommit ut från sin sista lektion. Han tog sina saker ur skåpet och gick ut genom entrén. Det var kyligt fast att solen sken. Det låg snödrivor på några ställen men mest slask. Han hängde väskan över axeln och började promenera. Han visste exakt vart han skulle. Det tog en liten stund att gå fast det egentligen låg nära. Efter tjugo minuter kom han fram till sjön. Isen hade brustit några veckor tidigare och han hade hunnit rita av det. Ett ungt par satt på en parkbänk några meter framför honom, och han kunde inte undgå att tänka att det lika gärna kunde vart han och hon. Josefine. Han hade suttit och tittat på henne hela lunchen för att kunna rita av henne nu, efter skolan. Han gick runt sjön och slog sig ner mitt emot paret. Han såg dem som två små människor som kramade varandra. Han slog upp blocket och drog av sig vantarna. Han blundade. Hon hade skrattat. Någon av hennes kompisar hade sagt något och hon hade skrattat så att hennes vita tänder lyste. Hennes ögon var viktiga. De var som… han visste inte riktigt. Men det var något speciellt med henne. Hennes ljusa hår, såg nästan ut som guld. Det nästan lyste om henne. Hon var perfekt. Han visste det. Han började skissa på ögonen och fick faktiskt till dem. Det var på pricken likt hennes gråblå ögon, fast han hade ju bara skissat dem gråa med blyerts. Han satt där, på bänken, och skissade koncentrerat ur minnet. Hennes svallande lockar, de jämna tänderna, de enstaka fräknarna. Efter en stund höll han upp bilden framför sig. Den var väldigt lik. Han hade gjort så att hon såg allvarlig ut. Inte sur, men inte heller glad. Nästan osäker. Det var då hon var som finast. Han bestämde sig för att fortsätta lite senare. Det var kallt och hans fingrar var stela. Han andades i vantarna så att de fylldes med värme och drog sedan på sig dem. Han la ner blocket i väskan och började gå hemåt. Om mindre än två veckor skulle han på lägret. Han log för sig själv. Äntligen, skulle han få komma bort från alla. Och med den här bilden skulle ingenting saknas. Han skulle säkert kunna stanna där för alltid om han bara kunde.
Tio minuter senare klev han innanför dörren till lägenheten. Han hade inte trott att Adrian skulle vara hemma, men tydligen hade han haft fel. Adrians skor stod innanför dörren och hans jacka låg på golvet. Isak såg sig omkring. Adrian syntes inte till. Han kanske inte var hemma i alla fall? Han tog av sig skorna och hängde upp jackan. Han gick tyst in i köket. Det var ingen där. Han lämnade rummet och fortsatte in i vardagsrummet. Men inte heller där fanns någon. Han slappnade av. Adrian var nog inte hemma i alla fall. Han kanske bara hade lämnat sina saker och sen gått hem till någon annan. Även om tanken lät orimlig så nöjde han sig med den. Han gick in på sitt rum. Han satte sig vid skrivbordet och tog upp sina böcker.
Historia… kul, tänkte han och suckade. Han tog fram ett linjerat papper för att kunna skriva ner det viktigaste från texten, men insåg att han inte hade någon penna. Bara de fina pennorna, som han använde när han skissade. Han ville inte använda dem, så han reste sig och gick mot mammas och pappas sovrum. Han la handen på handtaget, men stannade upp när han hörde ljud där inifrån. Han lyssnade. Det gick inte att urskilja vilket ljud det var. Nyfikenheten växte i honom. Han var tvungen att ta reda på vad det var för ljud. Vad var det egentligen där inne? Han tryckte långsamt ner handtaget och lät dörren glida upp. Han insåg snabbt att det var det värsta han någonsin hade gjort. Framför honom, i mammas och pappas säng, låg Adrian ovanpå en tjej som Isak aldrig hade sett förut. Han stirrade på de två människorna som låg i sängen. Tjejen hade bara underkläder på sig och Adrian hade bar överkropp. Isak insåg vad han hade gjort. Adrian tittade upp och tjejen skrek till.
”Vafan…” sa Adrian. Isak blundade. Varför skulle han alltid hamna i klistret. Han stängde dörren snabbt och försökte springa iväg, men han stod som fastklistrad framför dörren. Vart skulle han ta vägen? Innan han kom på något, öppnades dörren och Adrian stod där. Fortfarande halvnaken. Isak fick satte fart och rusade ut i hallen, med Adrian tätt efter sig. Isak slet upp dörren och rusade ut i trapphuset. Han sprang nerför trapporna och hörde hur Adrian var precis bakom honom. Plötsligt fick han ett hårt slag i ryggen. Han tappade balansen och ramlade nerför trappan. Han slog huvudet i ledstången och hela huvudet värkte. Trappan tog slut och han låg stilla. Han försökte känna efter om något var brutet, men hann inte längre än till lilltån innan Adrian var över honom igen.
”Din förbannade, jävla bög!” skrek Adrian. Han sparkade honom i magen. Isak drog upp händerna för ansiktet som skydd.
”Sluta”, kved han. Adrian slutade inte. Han fortsatte slå, och Isak fortsatte blunda och hoppas att han Adrian skulle sluta.
”Du är så jävla ful”, sa Adrian och spottade honom i ansiktet. Sen gick han uppför trapporna igen. Isak låg kvar. Det gjorde fruktansvärt ont i magen och han hostade hela tiden. Långsamt öppnade han ögonen och såg att det var blod på golvet. Han försökte resa sig men orkade inte. Det hördes steg i trappan. Han var säker på att det var Adrian igen, och kurade ihop sig. Han förberedde sig för en ny omgång stryk. Men det kom inga slag. Istället hördes något som dunsade i marken, som en matkasse, och sen steg som ledde fram till honom. Någon vände på honom så att han låg med ansiktet mot taket.
”Men lilla vän, vad har du råkat ut för?” sa någon och Isak kände en hand på kinden. Han hostade igen och kände hur han stänkte ner sig själv.
”Kom här, jag ska hjälpa dig”, sa rösten och hjälpte honom upp på fötter.
Tove gick emot klassen som stod i andra änden av korridoren. Klockan var fem i två och deras bildlektion skulle börja om fem minuter. Hon hade låst in sig på toaletten hela dagen, tills nu, när hon skulle ha bildlektionen. Hon ville för allt i världen inte missa lektionen med Bosse. Det var det bästa på hela veckan, så varför förstöra den glada timmen. Hon kom fram till klassen och gick mot ett fönster lite längre bort. Hon hoppades att ingen la märke till henne, men innan hon hann sätta sig hörde hon Christopher-offer skrika på henne.
”Hörru, psycho, ska du inte komma och umgås med resten av klassen?” skrek han. Tove svarade inte. Hon ignorerade honom istället. Men plötsligt stod han där framför henne.
”Hallå? Är du döv nu också?” sa han.
Se inte på honom, han är inte värd uppmärksamheten, försökte hon intala sig själv. Men likförbannat lyckades hon möta hans blick. Snabbt som ögat såg hon ner i golvet. Nu var hon tvungen att svara.
”Nej, jag är inte döv…” mumlade hon.
”Säkert”, sa Christopher-offer ironiskt. De andra i klassen skrattade. Hon såg in i väggen.
”Vafan kommer du tillbaka för?” frågade han. Tove såg fortfarande inte på honom.
”Vet inte…” mumlade hon.
”Jo, juste, du har ju en crush på bildläraren, eller hur?” sa han. Tove svarade inte, men kände hur hon blev röd i ansiktet.
”Fan, Psycho här har fan legat med Bosse!” vrålade Christopher-offer i hela korridoren. Några skrattade, andra såg helt chockerade ut.
”Jag har inte legat med honom”, väste hon ur mungipan.
”Hur mycket tog du för det då?” fortsatte Christopher-offer. Tove såg ner på sina skor. Hon skämdes hysteriskt mycket. Hon såg på resten av klassen som stod i en klunga. Killarna garvade och tjejerna såg äcklat på henne. Någon kom jäktat in i korridoren.
”Förlåt, förlåt att jag är sen… Bosse är sjuk, jag är er vikarie…” muttrade killen som kom in. Tove kände tårarna bränna i ögonen. Hon hoppade ner från fönstret och gick där ifrån.
”Hörru, ska du inte sätta på vikarien också när du ändå håller på? Du kan säkert få mycket av han”, viskade Christopher-offer när hon gick förbi honom. Hon stannade och vände sig om mot honom. Hatet bubblade i henne. Under hela högstadiet hade han förpestat hennes liv, och nu skrek han ut att hon var en hora. Utan att tänka höjde hon handen och slog till honom. Orden som kom bara vällde ur hennes mun.
”Gå och sätt på någon istället din äckliga jävla stackare”, sa hon. Hade hon sagt det där? Var kom det ifrån? Hon såg sig omkring. Klasskompisarna såg förvånat på henne. Vikarien bara gapade. Hon vände sig om och sprang ut ur korridoren.
// Tack för alla era kommentarer! :) Jag blir verkligen glad! Snart kommer en fortsättning! Kramar <33 // Chulia
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sandruskapuska - 19 jul 10 - 17:43 | | underbart | sandruskapuska - 30 nov 08 - 23:48- Betyg:  | | Rätt åt han | | sandruskapuska - 15 jun 08 - 07:22- Betyg: | | skitbra | | Emma_Mattias - 1 sep 07 - 19:50- Betyg: | | jösses :o stackars henne :( du skriver as bra <3 | | Petyz - 28 aug 07 - 14:12- Betyg: | | GRYMT BRA ! älskar det. (: <3 | | jenny_t94 - 18 aug 07 - 10:13- Betyg: | | grymt braa ska fortsätta läsa:D | | 10kr - 15 aug 07 - 16:12- Betyg: | | så jävla fucking bra, fortsätt människa!!! <3<3 | | gardefjord - 13 aug 07 - 21:38 | | julia du e ju fett grym. inte för att ja palla läsa klart hela grejen men den va säkert jättebra ändå. en sak till den här sidan e verkligen ööööken!!! | | niinnii - 13 aug 07 - 21:25 | | skit bra | | bonanza_ - 10 aug 07 - 10:54- Betyg: | | Åå vad bra!! | | fanny_94 - 10 aug 07 - 09:31- Betyg: | | Håller med de andra!Du är fantastisk!kram<3 | | _m4ng0_ - 8 aug 07 - 14:07- Betyg: | | asbra! herregud du är grym! mera :D | | prickigthallon - 8 aug 07 - 12:41- Betyg: | | Jättebra som vanligt! fortsätt! :D | | thecryingeye - 8 aug 07 - 10:18- Betyg: | | den e jätte bra <3 Forstätt skriva :) | | ammi_ - 8 aug 07 - 09:44 | | jättebra! glöm bara inte att skriva på din andra novell!! | | studsbollen_ - 7 aug 07 - 22:25- Betyg: | Jätte bra!!!:) du äger på att skriva,kolla gärna min nya novell
:P
Puss&kram
linda pinda |
|
|
|
