skolidrotten |
En del stora idrottstjärnor som Niklas Jihde, Susanna Kallur, Pernilla Wiberg och Niklas kronwall har nyligen gått ut och krävt en timmes skolidrott om dagen, med syftet att minska barnfetma. Så varför avisar regeringen detta?
Visst är det väl en god tanke, men metoden är fel. För medan vi minskar barnfetman finns det en stor chans att vi ökar den psykiska stress som många känner inför idrotten. Det är ju lätt för idrottsstjärnor att kräva en timmes skolidrott varje dag, eftersom de antagligen sällan har haft problem under lektionerna. men resten då, de som inte presterar tillräckligt bra? Mycket inom idrotten handlar om prestation och tävling. Är det konstigt att man tappar intresset för idrott om man jämt kommer sist och blir utskrattad? det motiverar inte direkt till att försöka och anstränga sig mer, snarare till att önska att det är över fort.
Elever som inte gör bra ifrån sig blir ofta offer för mobbning. Det är min personliga erfarenhet. På min gamla skola var det idrotten som regerade, om en kille elelr tjej var bra på idrott var hon/han ofta populär, oavsett hur bra kompis hon/han var. Lektionerna i låg/mellanstadiet var ett helvete för mig som jag fick uthärda två gånger i veckan, att uppleva det varje dag skulle ha tagit död på mig. Det låter överdrivet, men det är sant, och jag vet att jag inte var ensam om att känna så.
Tycker du att de som kräver en timmes skolidrott om dagen har rätt, håller du med mig, eller har du ett förslag på hur vi kan minska mobbing inom idrotten? Låt mig få veta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ledsen91 - 11 aug 07 - 18:53 | Tror inte att det är bra med idrott varje dag.. Varken för
musklerna (ja, alla är ju inte så vältränade, t.ex. jag själv, att
kroppen orkar med.!!), elr psykiskt.. Två timmar i veckan tror jag är rätt
bra. (uppdelat i två lektioner på ca 1 timme)..
Har alltid haft svårt för idrott, utom när det är simning (roligare
än att springa på fotbollsplanen), dans (så förbannat kul!! hehe särlilt bugg) elr ridning (haha..aldrig i skolan.!).
Detta kan vara en "biverkning" av att jag mobbades nästan hela lågstadiet,
att jag länge haft så jävla dåligt självförtroende (utom när det kommer till
hästarna, & dansen..) o.s.v. sen är jag inte speciellt duktig på idrott, om man ska
se den kalla sanningen, men det är väl en annan sak kanske.. :P
Under sista terminen i 9an fick jag nog av att framstå som en pessimist, speciellt
jämfört med mina klasskamrater (där nästan alla, inkl mina kompisar, gillar idrott).
Så Jag bestämde mig - nu jävlar skulle de få se!! Och det fick de; även om det inte
alla gånger gick bättre för mig själv, anlade jag raskt en mer positiv yta genom att
bita ihop och intala mig själv att mkina misstag inte spelade nån roll alls, att idrott
var askul m.m.. Och efter ett par veckor, märkte jag att jag faktiskt TYCKTE idrotten
var roligare än jag tyckt förut. Och då blev jag ju ännu mer positiv, peppade de andra o.s.v.,
och hade faktiskt kul och kämpade som in i helvete för att visa att jag faktiskt JOBBADE för att
iaf försöka lyckas. Och när de andra märkte att jag ansträngde mig, gick av planen dränkt i svett
och ändå kastade mig in i alltihop igen lektionen efter, fattade de att jag inte gav upp - och
hjälpte till att peppa mig istället! :)
Vi hade iofs en himla bra sammanhållning i min klass som jag gick i år 8-9..
och en idrottslärare som var (är) benhård på att ALLA ska få SAMMA chans att delta, och ha kul (om möjligt).
T.ex. när vi spelar fotboll, är det (oftast) -1p när killarna gör mål och +2p när tjejerna gör mål, om han märker att killarna
(som idrottar mycket på fritiden..) tar över för mycket.
Tips till er som tycker det är jobbigt att duscha i skolan: ta med ett STORT (gärna ett lite onödigt stort..hehe. känns
lite bättre då, iaf för mig ;D) och "göm" er bakom när ni byter om/klär av er, och håll det bakom ryggen och längs sidorna
när ni duschar (så visar ni i stort sett ingenting). Det funkar för mig iaf.
Börjar nu gymnasiet, och kommer inte att ha idrott i skolan igen förrän i år 3 (det är endast Idrott Hälsa A som är obligatorisk
för alla linjer och på H.A. har de valt att lägga den under sista året)..kan inte säga annat än att det känns rätt skönt :P
men aja..
take care everyone | thecryingeye - 11 aug 07 - 16:28- Betyg:  | Jag håller med dig! Asså förr så var jag väldigt mullig.
har gått ner nu då. O varje dag innan idrotten så grät jag för att jag skulle ah idrot nästa dag ( jag vet lite patetiskt men endå" Om ngn hamnade i samma lag som mig så versta suckade dom. & jag tycker nu att de ejobbigt att duscha med andra man inte känner. För att jag har fortfarande stora komplex över minh kropp. & jag Älskar dig för att du skreev de där :)<3 | | TrasigFlikka - 8 aug 07 - 17:04 | Jag känner igen det där, med den psykiska stressen. Jag har alltid haft svårt för idrott, mycket på grund av att jag alltid känt mig äcklig och verkligen hatar gruppaktiviteter. Jag fick ångestattacker nästintill när jag insåg att det var idrott nästa dag i skolan liksom, och när lektionen var slut tänkte jag inte ”gud va skönt,” utan ”fuck, snart är det en ny lektion”, även om det var en hel vecka till nästa. När jag började ettan på gymnasiet klarade jag verkligen inte av det, jag grät och mådde verkligen piss och då beslöt sig jag och en kompis, som kände samma, att prata med idrottslärarna. Dem är riktiga sportmänniskor som inte förstår att det faktiskt finns folk som har svårt för idrott, så den ena hånlog och den andra idiotförklara oss. Min kompis grät, och jag var fly förbannad. Sen gick vi och snacka med skolsköterskan, vår mentor och slutligen rektorn. Rektorn garanterade att han skulle ta tag i det, men ingenting hände.
Jag mår psykiskt bättre nu, men tvärvägrar idrott. Mycket beror på att jag mår så jävla piss av det, men samtidigt att det är så mycket prestation som väger in. Och tävling och det orkar inte jag med. Jag tycker inte om att springa runt i en idrottshall med 20 pers, jag har dåligt självförtroende och dessutom en rätt sönderskuren kropp som jag inte har lust att visa upp i omklädningsrummet, men alla tycker bara jag är löjlig när jag inte vill vara med på lektionen.
Jag tycker en promenad om dagen i skolan skulle vara helt underbart för dem som inte gillar att springa runt i idrottshallen, och dem som tycker om det kan ju göra det så går dem andra. Jag ska snart (kanske) börja på ny skola och jag har redan ångest inför det här med idrotten… | | Tofflan - 7 aug 07 - 16:45 | jag går på en idrotts-skola,och då är det
att alla har idrott 4 gånger i veckan,och
de som vill får ha 5,och då får de välja en spec
sak de vill hålla på med,tex hockey,fotboll,
handboll,dans,eller allmänt,så får man göra blandat,ni
hajjar.och jag är inte bland de bästa i idrott,men ja är
inte bland de sämsta heller.
och då när vi har så mkt idrott så får vi också längre
skoldagar,och även har vi mkt läxor och prov.
det är skitjobbig,och ja har bara gått ut sjuan.
så nu till hösten så blir det åttan,och ja undrar
fan hur ja kommer att klara pressen.
ibland vill ja bara försvinna från allt,bara för att
ja känenr press att ja måste hinna plugga,göra läxor,
hinna packa alla saker.och ja vet faktiskt
inte om ja kommer att klara av åttan.för då kommer
ju betyg in i bilden också...
har funderat många gånger på att byta skola,men då
vet ja inte vilken ja ska byta till heller.
vi har dagar som är ungefär från 8-4,och ibland
sovmorron och slutar tidigare på fredagar,och det är jäkla
tufft,och man vill bara släppa allt ibland.bara försvinna.
så ja får väll se om ja klarar de ... :/
men våra lärare på skolan är skitnoga med att inte nån blir
mobbad också,så vajag vet så är det inte nå problem med det. | | 5-kronan - 7 aug 07 - 14:38- Betyg: | | Jag håller med dig. De är ju så [i alla fall på min skola]. Att den som är duktig i idrotten, den blir populär. Även om hon/han är en dålig kompis och allt möljigt... Bra skrivet ^^ |
|
|
|
