Klinik |
Kalla väggar och dämpade skrik
Låsta dörrar jag bor på klinik
Galler för fönstren en tom korridor
I slutet en man med vit overall
Och sen bär det av till den mjukaste cell
Där ska jag sitta tills jag vill va snäll
Och när jag blir snäll så ger dom mig mat
Piller i burkar och piller på fat
Men gallren är inget som håller mig här
Jag lever ändå där i drömmarnas värld
För där finns det inte en endaste vakt
bara virriga tankar och fåglar med frack
Och nu är jag fri jag blev tydligen frisk
Dom tyckte väl inte att jag var nån risk
Men frisk är bara ett påhittat ord
Så länge jag inte begår något mord
|
|
|
|
