I kylan av |
Är så mörkt att jag inte kan andas
Men kylan den skrämmer mig mer
För med frosten på insidan pannan
Är jag kall nog att handskas med er
För ni ser mig med iskalla ögon
Så jag gör allt jag kan för att se
Och jag önskar att jag var nån annan
Så jag tvingas att frostskadat le
|
|
|
|