Alla hatar dig Maria! [del 7] |
Nästa dag gick jag upp klockan 7, jag skulle ju till skolan, jag duschade, åt frukost och tog en snabb promenad med Nova. När jag kom ner till skolan kom Laura fram till mig.
- Hej Laura.
- Hej Maria, du det va någon kille som va här han frågade efter dig, så jag visa honom var vi ska ha lektion så han står utanför klassrummet och väntar.
- Okej, eh tack så mycket, sa jag och gick till mitt skåp för att hämta mina böcker, jag hatade svenska, men jag hatade nästan alla ämnen.
När jag kom till klassrummet fattade jag vem Laura hade pratat om.
Men vad gör han här?
Han hade inte märkt att jag kommit, jag gick fram till honom.
- Heej älskling! Vad gör du här? Frågade jag.
- Haha hej älskling! Jag tänkte överraska dig lite, svarade Sebbe.
- Men borde inte du va i din skola nu? Frågade jag förvirrat.
- Jo men vi har ledigt idag, våran lärare är sjuk och vi har ingen vikarie, ingen som kan på hela dagen så vi fick gå hem men jag åkte hit istället, svarade han och log.
- Okej, sa jag och log, men du måste åka hem sen då?
- Jo jag måste väl det, sa han å såg ledsen ut.
- Haha men gulligt av dig att komma, orka gå i en skola när man kan va ledig, skrattade jag.
- Ja, bara jag får va med dig så spelar det ingen roll, svarade han och log.
Jag gav honom en kyss, sen kom läraren och lektionen började, men jag och Sebbe snackade typ hela lektionen, dagen gick fort när Sebbe va med, alla kollade skitkonstigt på oss, men vi struntade i dem, och det var inte någon som sa eller gjorde nåt taskigt på hela dagen, dem vågade väl inte när Sebbe var där. Dagarna gick fort, jag längtade ju så mycket till helgen, fredagen kom och jag skulle hem till Sebbe igen. Jag var överlycklig, mamma skulle tydligen också med, Lasse skulle vara där också, jag sprang ner till bilen å skrek till mamma att skynda sig, jag ville bara komma fram, bara få komma till MIN underbara Sebbe, efter nån timme var vi äntligen framme, jag sprang in, upp för trappan och in på Sebbes rum, äntligen var jag framme! Han märkte att någon hade kommit eftersom jag nästan smälld upp dörren, han vände sig om och kollade förvånat på mig.
- Vad gör du här? Frågade Sebbe förvånat.
- Haha skitkul, sa jag och skratta lite.
- Näe men asså allvarligt? Sa han då.
- Vi hade ju bestämt att jag skulle komma i helgen, sa jag då helt förvirrad.
- Va? Det kommer inte jag ihåg, sa han bara.
Han satte på tvn och brydde sig inte ens om att jag va där.
Vad menar han med att han inte kommer ihåg? Han verkar inte ens bry sig om att jag är här, bryr han sig om mig över huvud taget?
Jag kände att tårarna var på väg fram, jag gick ut därifrån och sprang ner till toaletten, när jag hade slutat gråta bestämde jag mig för att gå ut, jag gick bara omkring jag visste inte ens vart jag gick, till slut satte jag mig ner på en bänk.
- Hej Maria! Hur är det egentligen? Frågade Felix.
- Det är jättebra, svarade jag ironiskt.
- Vad har hänt? Undrade Felix.
- Inget förutom att Sebbe inte bryr sig om mig ett dugg.
- Men det är väl klart han gör? Sa Felix.
Jag berättade för honom vad som hade hänt, han tröstade mig och följde med tillbaka. När vi kom tillbaka gick jag upp och satte mig i soffan, Felix följde efter.
- Ska jag prata med honom? Frågade Felix.
- Nej, skit i de, bryr han sig inte så gör han inte de, finns inte så mycket att göra åt saken eller hur? Svarade jag.
- Kanske inte, men du borde i alla fall fråga varför han gjorde så, jag kan fråga åt dig om du inte orkar, jag kan hänga med som stöd? Men du måste ju prata med honom om det.
När jag kollade upp såg jag Sebbe stå där, jag vände huvet åt andra hållet, jag ville inte träffa honom just nu. Han satte sig ner bredvid mig.
- Förlåt Maria! Sa Sebbe och jag såg hur en tår rann ner för hans kind.
Jag svara honom inte.
- Förlåt jag vet inte varför jag sa så där, jag älskar dig! Snälla förlåt!
- Säg till när du kommit på svaret, sa jag och reste mig upp för att gå därifrån.
Sebbe tog tag i min hand och kollade mig in i ögonen, tårarna rann ner för hans kinder, jag slet mig loss och gick därifrån, jag orkade inte just nu, jag behöver tänka först. Jag gick och låste in mig på badrummet, satte mig ner på golvet och började gråta. Jag satt där säkert minst 1 timma, men jag behövde få tänka och jag hade ingen lust att gå ut igen.
Fortsättning? ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | prickigthallon - 6 aug 07 - 21:20- Betyg:  | | Klart du ska fortsätta!!! | | ellan_7 - 6 aug 07 - 15:10- Betyg: | | jätte bra fortsätt | | tjejen86 - 6 aug 07 - 15:09- Betyg: | absolut superbra :D
älskar denna!! |
|
|
|
