Problem i plugget [ del 2 ] |
Emma, Hannah, Jimmy, Kalle, Ulrika, Johanna och Erica sitter i matsalen
och ”äter”.
-Snälla Emma, dela med dig! säger Hannah.
-Ta en macka då, och håll sedan tyst är du snäll, skrattar Emma.
Sara och Sofia kommer in i matsalen och kommer fram till deras bord.
-Hej Hannah, Jimmy, Kalle…säger Sara menande.
-Emma… min plats, säger Sofia till Emma.
-Visst visst, jag ska försvinna, säger Emma kort och sätter sig vid nästa
bord.
Hannah blänger argt på Sara och Sofia, och sätter sig bredvid Emma.
Johanna och Erica tittar på varandra och sätter sig också de vid
Emmas och Hannahs bord.
-Hannah, varför flyttar du dig? säger Sara elakt.
-För att jag vill sitta med Emma, suckar Hannah.
-Du behöver inte låtsas vara snäll mot henne, du får Markus ändå,
säger Sofia högt.
Hannah blir tyst. Emma tittar förundrat på henne.
-Vad menar hon med det? viskar hon.
-Vad jag menar är, att Hannah bara är kompis med dig för att komma
närmare Markus, säger Sofia oberört.
-Är… är det sant? frågar Emma med gråten i halsen.
Hannah svarar inte, hon tittar bort.
-Inget svar, perfekt, fräser Emma och tar sin mat och springer ut ur
matsalen.
-Bra gjort, Hannah, äntligen blev vi av med henne, säger Sara och
sätter sig vid deras bord.
-Ja, det var nästan så jag skulle tro på dig, skrattar Sofia.
Hannah sitter tyst och tittar på sin tallrik. Sedan reser hon sig och
springer ut samma väg som Emma.
– Vad tog det åt henne? frågar Sofia.
Emma känner hur gråten kommer i halsen. Hon kan inte fatta hur
Hannah kunde göra något så elakt. Emma visste att Hannah tyckte
om Markus, men absolut inte så mycket.
-Vad sitter du här för?
-Markus kommer gående och sätter sig på bänken bredvid Emma.
-Inget, ingenting, säger Emma och torkar sig i ansiktet. Hon reser
sig och sätter sig vid nästa bänk.
-Nähä, säger Markus och flyttar efter.
-Ja, jag vill helst vara ifred, fnyser hon.
-Då var ju inte det här det bästa stället va? ler Markus.
Emma kan inte låta bli att skratta.
-Näe, det är klart, mumlar hon.
-Men varför är du så nere? säger Markus och lägger huvudet på sned.
Emma berättar tyst och Markus lyssnar. Sedan börjar han skratta. Emma
blir arg.
-Vad skrattar du åt? Tycker du det är kul kanske? fräser hon.
-Ja, faktiskt är det lite komiskt att du tror på vad Sofia och Sara säger,
skrattar han.
-Va?
-Ja, Hannah var kär i mig för flera år sedan. Hon märkte att jag tyckte
om dig mycket, så hon försökte få kontakt med dig. Hannah är inte
dum hon. Hon lärde känna dig, och hon tyckte om dig! Hannah
förstod att jag inte var något för henne och fortsatte vara kompis
med dig. Inte var det meningen att du skulle få veta det sedan,
säger Markus.
-Hur kunde du veta det? undrar hon.
-Hon berättade det för mig, säger han lugnt. Sen bad hon mig att inte
berätta.
Emma tittar ner i golvet.
-Pinsamt?
-Lite, flinar hon.
Hannah kommer springande.
-Usch! Jag är en hemsk människa! Döda mig är du snäll! snyftar hon
hysteriskt.
-Jag har ingen kökskniv på mig, tyvärr, ler Emma.
-Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt…
-Snälla säg inget mer! Marcus har berättat allt.
-Vad?
-Hur du skoningslöst tänkte lura mig och sedan sticka med drömprinsen.
Hur du sedan ångrat dig och märkte hur underbar jag var, inte förstår
jag var du fick det ifrån men jag godtar det, skrattar Emma.
-Skulle du inte göra det menar du? frågar Marcus.
-Och du av alla håller med henne? fnyser Emma ironiskt.
-Klart, skrattar Hannah och kramar om Emma, hårt och länge.
När Hannah kommer hem är det stekhett i vårsolen. Hannahs mamma
Jessica sitter och solar i den enorma trädgården. Hon ler mot Hannah.
- Hej raring, säger hon med mild röst.
- Mamma! Jag vill ha pool… flämtar Hannah och tänker efter.
Party!
- Pool? Party? Men vi har ju ingen… pool, säger Jessica och tar
av sig solglasögonen.
- Skaffa en då, snälla. Gärna utanför mitt rum. Djup och stor,
enorm! Och gärna innan poolsäsongen börjar, då det blir
svindyrt, säger Hannah med lockande röst.
- Jo, du har ju rätt i allt det du säger. Barn behöver bada,
blinkar Jessica.
- Joo, just det, mumlar Hannah.
- Jag ska se vad jag kan göra, säger Jessica allvarligt och
plockar upp den pyttelilla mobilen.
- Jag finns på verandan. Min alltså, säger Hannah och torkar
svetten ur pannan.
- Visst raring. Åh, god eftermiddag Hansson. Jag har ett litet
dilemma. Dottern min behöver bada. Så, har du några
poolpolare, ha ha, skrattar Jessica nöjt över sitt ”skämt”.
Den ska gärna vara enorm, med minst fem meters djup.
- Åh hjälp, tagit råd från Hannah igen? suckar Hansson.
- Barn behöver bada, fnyser Jessica.
- Ja ja, visst. Jag fixar det, muttrar Hansson.
- Åh, du är en ängel. Tjao tjao!
Hannah tar händerna för ansiktet och suckar. Hennes mamma var
verkligen den ideala snobbmamman. Hon tar sin bärbara telefon och
slänger sig på sin dubbelsäng.
- Carro!
- Tjena Carro, det är Hannah.
- Nämen hej! Det var ett tag sedan!
- Jaa, säger Hannah. Har du Johanna där?
- Ska kolla! JOJJE! Japp, här kommer hon visst, skrattar
Carro och lämnar telefonen till Johanna.
- Hej gumman, hur är det? säger Hannah.
- Jo då, här flyter det på. Själv då? Visst är det kokhett?
säger Johanna.
- Det är bara bra här, förutom att man nog kan steka ägg
på min kropp, flinar Hannah.
- Ja, nu skulle man ha poolparty, suckar Johanna.
- Precis vad jag ska ha! skrattar Hannah.
- Va? Men du har väl ingen pool? frågar Johanna förvånat.
- Nä, inte än. Men sådant fixar morsan lätt, skrattar Hannah.
- Just det, din bortskämda lilla unge, skrattar Johanna.
- Ha ha! Men jag tänkte ha partyt nästa helg, då är morsan
på konferens. Så du kan väl säga till en massa häftigt folk?
säger Hannah.
- Det kan du ge dig på! Då ses vi imorgon då? svarar Johanna.
- Självklart! Puss puss minibuss!
- Visst! Kyss och smek, rymdraket!
Båda skrattar och lägger sedan på.
Ska jag fortsätta?
|
|
|
|
