Att vara |
En vit liten duva kom flygande
mot mig
med ett brev som var från dig
Ett brev med en mening i
jag glömmer det ej
att du har bestämt dig för att
lämna mig
Duvan ser på mig med en
sällsam blick
kanske hon vet vem som din
kärlek fick
Men tala då inte om det för mig
för ännu i mitt hjärta så
tillhör jag dig
En vit liten duva som flög till mig
får flyga sin väg utan en
hälsning till dig
Att finnas att vara att älska som få
det var bara vi som kunde så
Duvan lyfter sina vita vingar
och sedan upp i luften hon sig svingar
Jag står kvar med brevet i min hand
en saknad i mitt hjärta jag känner
som du en gång satte i brand.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | flickan - 24 jun 05 - 01:39- Betyg:  | | jättefin!! hoppas verkligen du fortsätter med dikter... du är jätteduktig!! |
|
|
|
