AGWL3 Kp.17 |
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT för att det tog sådan tid för mig att skriva klart detta kapitel!! Men ni hjälper inte heller att pressa mig så ni kanske inte ens gillar detta stafettrolspelet längre -.-' eller?
I Alla fall, kan ni försöka svara på vad ni tycker hittills, detta är nämligen sista kapitlet av säsong 3 ^^
******************************************** ***********************
”Kom tillbaks hit!” Emiko tittade ut från köket för att få syn på Mindori som sprang förbi i full karriär och skrattade, bara någon sekund efter kom Ed med händerna viftandes i vädret, det var han som skrikit.
”inte igen” tänkte Emiko och suckade lite. Detta hade hänt några gånger tidigare under veckan, Mindori hade gjort något nu igen för att få Ed att tappa humöret. Kairi såg dom komma där hon stod och dammsög i vardagsrummet och hon flyttade automatiskt på sig och lät dom springa förbi, men hon hann få en glimt på Ed, han var målad i ansiktet med tusch såg det ut som och Kairi skrattade lite då hon såg att de lämnade vardagsrummet. I dörröppningen ut till korridoren kom Fai som även han automatiskt flyttade lite på sig så att de båda kunde springa förbi och han suckade.
”vad är det den här gången?” frågade han Daisuke som satt i soffan med With i knäet.
”eh, jag tror Mindori-chan målade på Ed-kuns ansikte igen” sa Daisuke och skrattade nervöst.
”han såg rolig ut” sa Dark och flinade.
”såg du hur han såg ut?” frågade Daisuke.
”han vaknade nyss, eller hur, i går kväll hjälpte jag Mindori att ta fram tusch pennorna då hon försökte vecka Ed” sa dark och skrattade elakt.
”du är hopplös” suckade Daisuke medan Dark fortsatte att skratta.
”okej, då vet jag” sa fai och log då han slog sig ner i den andra soffan. Mindori fortsatte ut i korridoren och Ed hack i häl, Kosuke och daiki såg på de två som kom springande mot dom, Mindori hoppade snabbt över dom, gjorde en kullerbytta och reste sedan på sig skrattandes, Ed gjorde likadant men landade på fötterna, Kosuke och Daiki fortsatte att gå och pratade.
”STANNA!” skrek Ed och Mindori svängde till vänster, när Ed sprang in sprang han rakt in i Evi som tappade all ren tvätt, han bad snabbt om ursäkt och fortsatte. Mindori skrattade då hon vände till höger längre fram och då sprang hon rakt in i Max och de landade i en hög, Ed hann stanna innan han också hamnade där och såg på dem. Max låg över Mindoris mage och Mindori under, de båda två med @.@ dom ögonen. Ed suckade och drog fram Mindori och hjälpte sedan Max upp.
”haha, Ed-kun ser rolig ut” skrattade Max och pekade på Ed, Ed knöt nävarna för att inte spricka i vrede och det såg Mindori och gick fram till Ed, Ed tittade på henne med en lätt rodnad över kinderna, hjärtat ökade i slag. Max tittade på Mindori som lade sitt pekfinger på Eds näsa och tryckte så att han såg ut som en gris, sedan släppte hon och sprang.
”Eddiward har den” ropade hon i farten, Ed kokade över och sprang efter.
”Nu du!” skrek han efter, när de kom till hallen ringde det på dörren och Mindori stannade tvärt så att Ed nästan sprang in i henne, hon tog snabbt ett steg framåt så att han sprang in i väggen. Emiko kom springande till ytterdörren och öppnade och såg ner på Risa, Riku och Saehara.
”Välkomna” sa Emiko glatt, Saehara rodnade lite lätt.
”Är Daisuke inne?” frågade han och fick precis syn på Mindori och Ed och tittade undrande på dom.
”Vad gör ni två här?” frågade han och pekade på Ed och Mindori.
”De kom för att hälsa på Daisuke” svarade Emiko snabbt och Ed och Mindori tittade på henne.
”Hej!” sa Mindori och sken upp.
”ah, Mindori-chan” sa Riku och Risa samtidigt som om de nyss fick syn på henne.
”Stig på” sa Emiko och visade dom in. När alla kom in i vardagsrummet tittade de alla på varandra. Fai tittade undrande på sin syster och sedan på de andra tre, Daisuke tittade undrande på dom och svalde sedan.
”detta är inte bra” viskade han.
”håller med” sa Dark.
”Vad gör alla här?” frågade Saehara och tittade på Max och Fai.
”de hälsar på” sa daisuke snabbt och då klev Kairi in i vardagsrummet och hon tittade förvånat på de nyanlända, *fan* tänkte hon.
”Eh, och Kairi också, vad gör läraren här?” frågade Risa. Kairi skakade med händerna framför ansiktet och skakade på huvudet.
”nej, nej, jag är inte eran lärare, jag är, ö…”
”Hon är lillasyster till Kairi” sa Emiko och ställde sig bredvid Kairi som tackade genom en suck av lättnad.
”de är så lika” sa Risa och tittade närmare på Kairi som blängde argt på henne, hon gillade inte Risa det minsta.
”Risa” sa risa och räckte fram sin hand mot Kairi.
”eh” Kairi kom inte på något bra namn, hon visste inte vad hon skulle hitta på men tog Risas hand och hoppades på att hon skulle få fram något namn.
”Kairo” sa hon och förbannade sig själv. Alla tittade på henne men gav ingen speciell min alls, men Kairi gillade just nu inte sig själv.
”kom hon inte på något bättre?” frågade Dark skrattretande, Daisuke ryckte på axlarna.
”men det blir ju ännu roligare” sa Risa förtjust och slog ihop händerna glatt, killarna i rummet tittade undrande på henne och Kairi gillade inte Risas ansiktsuttryck och rynkade på näsan.
”Vad blir ännu roligare?” frågade Max.
”Risa och jag kom hit för att fråga om Daisuke visste numret till Mindori-chan, eftersom ingen signal nådde hit verkade det som när vi ringde, så nu när Mindori-chan var här behöver vi inte fråga om det” sa Riku.
”Vi hade tänkt att ta med oss Mindori-chan på en shopping runda i stan nu dan före nyår, men då kan ju Kairo också bli med” sa Risa glatt. Kairi tittade förskräckt på Risa och när Risa vände sig om mot Kairi skrattade hon nervöst, Mindori pekade på sig själv med en frågande min.
”Skulle ni fråga mig om jag ville bli med?” frågade Mindori, Ed och de andra var fortfarande ovana med att höra henne säga ’jag’ och inte ’Mindori’ när hon talade från sig själv.
”Ja, kom nu så sticker vi direkt” sa Risa glatt och tog tag i Kairis handled och började gå från vardagsrummet. Riku log nervöst och tog sedan Mindoris hans och började gå efter sin syster, Kairi gillade inte att bli dragen men var nu tvungen att hålla inne sin vrede för att inte ge Risa en snygg blåtira.
”Syns sen då, bli inte för sena” sa Emiko då tjejerna lämnade huset, killarna tittade fortfarande efter dom och tittade sedan på varandra, så började Max, Daisuke och Dark att skratta och Ed förstod inte varför, Fai bara satt där i soffan.
”Du borde tvätta bor tuschen från ansiktet” sa Daisuke skrattandes.
”Skit, jag glömde det, fan!” fräste Ed argt och sprang iväg till badrummet.
”han fick bråttom” sa Max och tittade undrande efter Ed.
”jo, vem vill gå med tusch i ansiktet under dagen? Jag undrar hur tvillingarna inte såg det” sa Daisuke och rodnade lite lätt.
”ehm, jag är kvar” påminde Saehara och de andra tittade på honom.
”ja, just det, förlåt” sa Daisuke.
”Men då får vi väl hitta på något vi andra” sa Saehara.
”Jag ska ringa snabbt till Mindori-chan och kairi, jag menar, Kairo-san och be dom om lita saker, kommer snart tillbaks” sa Emiko och gick sin väg.
”något förslag?” frågade Max och satte sig i soffan bredvid Fai.
”Spionera på tjejerna?” frågade Saehara.
”Nu har jag talat med Kairo-san, de blir inte borta länge, hon vill redan tillbaks, och tyvärr kan jag inte tillåta er göra det Saehara-kun för dessa pojkar ska repa” sa Emiko, Daisuke och Max tittade på henne, Fai hängde inte med så bra och Ed tittade på dom då han kom ned.
”Repa?” frågade alla killar samtidigt.
”Ja, för live framträdandet i morgonkväll innan nyårssmällen” sa Emiko glatt.
”Har ni ett band med?” frågade Saehara.
”antagligen” sa daisuke.
”Hur visste du?” frågade Max undrande.
”hemlighet, men Fai-kun ska dansa”
”ska jag?” frågade Fai även att han inte hade något emot det.
”Ja, instrumenten står där nere” sa Emiko glatt.
”Wohaa, vilka spelar vad? Vilka är med i bandet? Vad heter bandet?” frågade Saehara.
”Bandet heter Dignity” svarade Max stolt då det var han som kom på det.
”Jag spelar Basen och sjunger, Max spelar keyboarden, Mindori spelar trummor, Kairo sjunger och Dar, jag menar Daisuke spelar gitarr” sa Ed och Daisuke stelnade.
”kan du spela gitarr?” frågade han Dark.
”jupp” sa Dark stolt.
”Jupp?” frågade Daisuke. Dark suckade bara och skakade på huvudet.
”Kan du spela gitarr Daisuke?” frågade Saehara förvånat.
”eh, ja” sa han tvekande.
”Om ni ska öva kan väl jag få se på” sa Saehara och innan någon hann att invända var han redan på väg ner till källaren.
”Antagligen, jag ser inga problem i det” sa Ed och ryckte på axlarna.
”jag har mycket problem med det här” sa Daisuke.
”varför?” frågade Max.
”Jag kan inte spela gitarr” sa han så att Saehara inte skulle höra.
”Det fixar sig” sa Emiko och lämnade dem igen.
”Vi går till källaren och ser efter då” sa Max och började gå, Fai till hans och Max rum för att byta om för träningen, han var tvungen att börja direkt med träningen för dansen.
”vi syns där nere” sa han och lämnade dem.
FF: Mindori och Kairi
”Du kan inte mena allvar” sa Kairi och tittade på klänningen som Risa höll upp, en rosa med vita små blommor på, elegant sydd och med en vacker formning.
”Varför inte? Den är ju hur söt som helst” sa Risa och kramade klänningen hon nyss höllt upp.
”Om man var en flicka på 10 år ja” sa Kairi lite surt.
”Åh, var inte så sur” sa Risa som tyckte Kairi var en glädje förstörare.
”Vart tog Riku och Mindori vägen?” frågade Kairi för att glömma allt.
”Här är vi, kom och titta på det här!” ropade Riku som inte heller var så förtjust i klänningar. Kairi och Risa gick dit för att se vad ståhejet var och fick se det, Mindori stod utanför ett omklädningsrum i en vacker vit klänning som slutade vid hennes knän. Ljusblåa blommor var in broderade längst upp på klänningen och längst med högra delen av klänningens del som var längst ned. Mindori hade slängt upp håret snabbt och tittade sig i spegeln med ett varmt leende, oftast skulle hon bara skratta, men nu log hon helt normalt och vände sig sedan till de andra.
”Vad tycker ni?”
”Den är jätte söt, du passar i den!” sa Risa och kramade Mindori glatt.
”Ed skulle gilla att se dig nu” retades Kairi, Mindori rodnade lätt.
”Waa, är Ed din pojkvän?” frågade Risa glatt och Riku väntade förvånat på ett svar.
”Nej, jag menar, jag…” Mindori tittade nervöst ned i marken och gick sedan in i omklädningsrummet igen och bytte om.
”De passar ju ihop, så vad är problemet?” frågade Risa vänt mot de andra två.
”Fråga inte mig” sa Riku och viftade med händerna framför ansiktet.
”Det behöver ni inte veta, jag kan säga att rädsla hindrar oss” de andra tittade på Mindori som klivit ut från omklädningsrummet, hon tittade dystert på dom och talade lugnt. De rös nästan till, detta var inte den Mindori de lärt känna förutom Kairi då.
”Då lämnar vi ämnet” sa Kairi nervöst och började skuta tvillingarna framför sig och tittade sedan oroligt bak på Mindori.
”Till nästa affär, Jippi!” utbrast Mindori och sprang förbi de andra tre.
”Det där är vår Mindori” skrattade Risa glatt, Riku skakade på huvudet och Kairi log lite.
FF: Niwas hus
”Hemma” stönade Kairi ut utmattat där hon stod i dörröppningen med fyra kassar med kläder, Mindori stod bakom henne med lika många kassar och sneglade över Kairis axel genom att stå på tå.
”Åh, så bra, då är det väl bara för er att börja trän” sa Emiko och hjälpte till att bära in några kassar.
”Träna? Nu? Nej tack” sa Kairi och slog sig ned i soffan när hon väl nådde vardagsrummet, Mindori sjönk ned i den andra soffan där hennes bror satt i bara svarta, pösiga byxor, lösa ärmar och bjällror runt anklarna.
”Har du dansat?” frågade Mindori och log.
”Ja, sen ni gick” pustade Fai ut och lade huvudet bakåt.
”Isprinsessan är tillbaks” sa Dark där han stod i trappan till övervåningen.
”Jag har ingen ork att bråka med dig nu” suckade Kairi ut argt.
”a, a, inte den tonen” sa Dark och visade att han hade lappen med sig.
”Vad köpte ni? Vad köpte ni?” frågade Max och hoppade upp och ned.
”Kläder i mängder” sa Kairi.
”Varför?”
”Till vårat framträdande i morgonkväll” sa Mindori glatt, så tittade hon sig runt i rummet.
”Vart är Ed?” frågade hon och riktade automatisk blicken mot sin bror.
”Han försöker sätta låten så att han kan den imorgon” sa Fai.
”Jag går till Edward” sa Mindori och sprang mot källardörren innan Fai hann göra något för att hindra henne.
”Eh, Mindori, vänta” sa Fai men hann inte som sagt då Mindori redan stängt dörren till källaren efter sig, han suckade ut.
”Ni är väldigt nära” sa Emiko roat.
”Så klart, hon är min ända syster” sa Fai och tittade sorgset ned i golvet.
”Jag har inga syskon” sa Max och satte sig vid Fai, stelt. Dark satte sig bredvid Kairi som blängde på honom, hon ville inte att han skulle dra fram den där nedranns lappen nu. Dark tittade undrande på henne, tittade sedan upp i taket för att tänka och kom sedan på det och log djävulskt.
”Är det den här du inte vill se?” frågade Dark och drog fram lappen, Kairi svalde.
”Inte här, inte nu” viskade Kairi men Dark viftade bara på lappen och Kairi gav upp och gav honom en puss på kinden.
”åh, Kairi, så sött, men jag ville ha en på munnen” sa Dark och flinade lite, Kairi rodnade lätt men gav honom en kyss ändå.
Mindori hörde spelet på basen och sedan hur Ed började sjunga och hon smög ner och gömde sig snabbt medan Ed fortsatte spela. Hon snappade snabbt upp vilken låt det var och smög bort till trummorna som var bakom honom där hon tyst satte sig, Ed kom fram till stället där Mindori skulle kunna börja spela och det gjorde hon, han blev så paff att han tappade taget om basen som han glömt hänga runt halsen och han själv snurrade så snabbt runt att han trillade, men på något sätt fick han högerhanden mot golvet före kroppen och svingade sig snabbt upp.
”Skräms inte så” sa han då han såg Mindori som skrattade roat.
”Ed är kul” skrattade hon och log.
”Hade ni kul på stan?” frågade Ed och gick bort till trumsättet. Mindori rodnade lätt då hon kom att tänka på klänningen hon prövat.
”Jätte kul” sa hon och log mot honom.
”Och i morgon är det nyår” sa Ed och tittade upp mot trapporna, som om han såg upp på natthimlen.
”Och då ska vi framträda” sa Mindori glatt.
”Ja, hoppas det går bra bara” sa Ed.
”Det gör det, vi har gjort det här förut och då gick det ju bra” sa Mindori och log, Ed hade fortfarande inte vant sig vid Mindoris rätta jag utan saknade lite hennes gamla jag, så som han lärt känna henne, men han visste ju faktiskt inget om henne, förutom det Fai berättat.
”Jag skulle vilja ha min bror här nu, låta honom se den här världen” sa Ed och log sorgset.
”Du saknar honom va? Vad heter han nu igen, Alphonse va?” frågade Mindori lugnt.
”Ja, jag har inte träffat honom på säkert ett halv år” sa Ed.
”Jag skulle bli rädd om jag inte träffat Fai på så länge” sa Mindori och log sorgset hon med.
”Han är det ända jag har kvar av min familj” sa Ed och tittade ner i marken.
”Dina föräldrar då?” frågade Mindori, Ed tittade snopet på henne, *borde hon inte veta det? Midori visste ju praktiskt taget allt* tänkte Ed.
”Min mamma dog när jag var yngre och Min pappa lämnade oss när jag var liten” sa Ed.
”jag är ledsen” sa Mindori som ångrade vad hon frågat.
”Det gör inget, jag har ju Al och dig, och alla mina vänner” sa Ed och log, så kom han på vad han just sagt och rodnade lätt, Mindori rodnade också men kramade om honom sedan.
”Tack” viskade hon i hans öra.
”För vad?” frågade Ed och tittade på Mindori som slutat krama honom.
”För att du finns här, för att du gjort att jag kan gå vidare, att jag kan vara mig själv” sa Mindori och log. Ed visste inte vad han skulle svara och Mindori lämnade honom i källaren och Ed tittade efter henne och sedan ner i golvet.
”Mindori” viskade han och log.
FF nästa dag, kväll:
Kairi tog ut kalkonen från ugnen och ställde den på matbordet, Emiko ställde fram potatisen och gelén, även resten som skulle finnas på ett nyårs bord. Kairi gick sedan för att leta upp de andra som var lite utspridda för stunden och den första hon hittade var Ed som fanns i biblioteket och läste. Max var på baksidan och gjorde en snögubbe, Mindori satt i sin egna värld upp på hustaket, så då fick hon ropa ner henne då hon vägrade att gå upp dit. Fai låg i sängen på hans och Max rum, så han var det inte heller så svårt att hitta. Daisuke var på sitt rum och målade, men de andra kunde hon inte hitta, Emiko hade helt plötsligt också försvunnit. Alla slog sig ned vid matbordet och tog för sig, Mindori tog ytterst lite kalkon då hon var vegetarian, hon åt visserligen vitt kött vilket är fisk och fågel.
”När skulle vi börja spela?” frågade Kairi som tog en tugga av maten.
”vid tio snåret” sa Daisuke när han ställde ner glaset av must.
”Då får vi väl göra oss i ordning direkt efter maten” sa Fai som satt bredvid Mindori och Max, Ed satt på andra sidan av Mindori och slukade flera fat mat.
När de ätit klart gick de till respektive rum och tog fram kläderna de skulle ha. Kairi tog på sig ett mörkblått linne och sedan en munktröja med dragkedja över det, sedan drog hon på sig ett par blåa jeans och borstade igenom sitt korta hår. Hon tyckte hon såg klar ut, vardagliga kläder, men ändå mycket snygga och som hon kände sig säker i, så kom hon på guldhjärtat och satte på sig den, sedan den svarta fjädern, så var hon nästan klar, lite smink bara. Mindori tittade på alla kläder som låg på hennes säng tills hon bestämde sig för just en svart, knälång kjol som hon snabbt drog på sig och tittade sedan på, inte henne, så hon drog av den och tittade efter något annat. Hon hade på sig en vit, långärmad polo, varav polon var lösare än vanligt och bara hängde, så tog hon på sig en ljusgrå kjol som slutade vid knäna vilket hon tyckte skulle passa. Till slut tog hon på sig halsbanden över polo tröjan och lät dom hänga synliga för alla.
Fai skulle dansa i sina vanliga träningskläder, men nu började han tveka då de skulle vara utomhus, det skulle säkert bli kallt så han tog även på sig en långärmad, svart polo. Max tog på sig en svart t-shirt och svart, finger lösa handskar, sedan ett par blåa jeans, sedan var han så gått som klar. Daisuke hade på sig en svart kavaj och en röd skjorta under, sedan svarta byxor, Ed tittade på honom och sedan på de kläderna han skulle ha på sig och log. Han tog på sig tröjan han fått av Mindori och sedan en munktröja över som det var dragkedja på, så tog han sedan på sig sina vanliga, svarta byxor.
Alla samlades sedan i vardagsrummet och tittade på varandra.
”Stiligt” sa Kairi retsamt till Daisuke som verkade vara för strikt klädd.
”Jag sa ju att du inte skulle spöka ut dig för mycket” sa Dark och skrattade.
”Tyst, det var mamma som sa att jag skulle ha det här” sa Daisuke till Dark så att ingen hörde mer än han.
”Edward, du har tröjan du fick av mig på dig” sa Mindori glatt.
”Ja, jag gillar den” sa han och log.
”Vart är Emiko och de andra?” frågade Fai som fick alla att vakna och titta sig runt.
”Ingen aning” sa Daisuke.
”samma här” sa Max.
”Men ska vi ge oss av?” frågade Kairi för att få alla ur undran och började gå mot hallen. Hon tog på sig en svart vinter jacka och tog sedan på sig ett par svarta kängor innan hon gick ut från huset. Mindori tog på sig en lång vinterjacka som gick till hennes höfter, en röd med vit låtsas päls vis ärmarna och längst med luvan som hon drog över huvudet, sedan tog hon på sig ett par svarta skor som gick till knäna. Ed tog på sig en vanlig kappa som han brukar ha, fast denna var gjord för vintern så att han inte skulle frysa och han gick bredvid Mindori, de såg nästan ut som tvillingar då jackorna var lika röda och de såg nu ut att vara i samma längd. Fai tog på sig en vit dunjacka och gick efter, Max tog på sig sin blåa vinterjacka och sprang ikapp Fai, så var det Daisuke som tittade på de alla.
”Något känns inte bra” sa Daisuke oroligt.
”Jag känner det med, som om detta skulle vara den sista kvällen som du och jag är samma kropp” sa Dark.
”Tror du att det blir sista kvällen?” frågade Daisuke och gjorde en ängslig grimas.
”Kan vara” sa Dark medan Daisuke drog på sig vinterjackan och vinter skorna, låste dörren och gick efter de andra.
Mindori hade sprungit ikapp Kairi så att de kunde prata, Ed gick med Daisuke och Max o Fai gick själva.
”Jag är rädd” sa Mindori till Kairi.
”Varför?” frågade Kairi som blev lite förvånad, ända gången som Mindori visat lite rädsla så vad hon mindes var när Midori var på väg fram.
”Det känns som om jag inte kommer se Emiko och de andra något mer” sa Mindori och tittade på vägen framför dem.
”Jag känner faktiskt det samma, som om det är sista kvällen” sa kairi. Det var första gången på länge som de båda talat till varandra såhär, men de båda verkade gilla det.
”Låt oss då ha det riktigt kul” skrattade Mindori fram för att lätta upp stämningen då de närmade sig kullen de skulle spela på, längst upp stod scenen, det var en stor kulle som var helt platt längst upp och man hade utsikt över havet från den.
”Ja” sa kairi och skrattade lite själv. Så som de var vänner nu hade de inte riktigt varit med Ansuta runt sig, vilket killarna nästan märkte så fort de såg Mindori och Kairi prata till varandra.
När de kom fram såg de redan massor av folk som samlats runt scenen, de visste att de inte skulle vara det ända bandet som spelade, men det kändes nästan som det när de väl var vid scenen. Men till slut var det deras tur och de tog sina positioner.
”Hej, vi är bandet Dignity och vi ska framföra två låtar för er här i kväll, vi har även våran egen dansare med oss, vi hoppas ni kommer gilla oss” sa Kairi och visade med fingrarna hur hon började räkna ned. Så började hon, en låt de spelat bland deras första, Fai visade sina danskunskaper, Daisuke spelade sin gitarr, eller det var snarare Dark som spelade i Daisukes form. Max stod snett bakom Ed till vänster, Mindori spelade trummorna i mitten, längst bak, Daisuke stod snett bakom Kairi åt höger, Kairi och Ed stod längst fram och i mitten av scenen dansade Fai.
I have a big gun
I took it from my lord
Sick with justice
I just wanna feel you
I’m your angel
Only a ring away
You make me violate you
No matter who you are
It’s all up to you
No one lives forever
Been burn in hell
By all those pigs out there
It’s always been hell
From when I was born
They make me violate them
No matter who they are
Get down on your knees
Get a good head on your shoulders
If it’s for your guys
Go to the end of the earth
Do what you think
Give it with dedication
I’ll put out your misery
Have no prayer
So, I keep the gun with me
For my safety
I’ll do it with no sweat
They mean business
No time for sissy pig
Queen of ocean
Sing “the Volga” to you
No need to think about it
You do it or you die
Those aren’t tears
Don’t let it trick on you
I am hard as steel
Get out of my way
Pay back all at once
Suck away the tender part
You made a mess
For Christ sake, this rotten world
Shit out of luck
Go with my vision
Light up the fire
Right on the power
Weapon… I have it all
Get down on your knees
Get a good head on your shoulders
If it’s for your guys
Go to the end of the earth
Do what you think
Give it with dedication
I’ll put out your misery
You made a mess
For Christ sake, this rotten world
Shit out of luck
Go with my vision
Light up the fire
Right on the power
Weapon… I have it all
När låten väl var klar förberedde de sig för nästa, Kairi hämtade snabbt andan innan hon skulle börja sjunga igen. Publiken jublade och klappade händerna. Så spelade de sin andra låt, denna gång en lugnare låt som visade sig även den vara omtyckt, denna låt hade Fai även anpassat sig till och dansade en mer lugnare dans i låtens rytm.
(Kairi) We were strangers,
starting out on a journey
Never dreaming
what we’d have to go through
Now here we are,
and I’m suddenly standing,
at the beginning with you
(Ed) No one told me
I was going to find you,
Unexpected
what you did to my heart,
(BOTH) When I lost hope
you were there to remind me
this is the start
(Chorus) And life is a road
and I wanna to keep going
love is a river
I wanna keep flowing
life is a road
now and forever
wonderful journey
I'll be there when the world stops turning
I'll be there when the storm is through
in the end I wanna be standing
at the beginning with you
(Kairi) We were strangers
on a crazy adventure
(Ed) Never dreaming
how our dreams would come true
(Both) Now here we stand unafraid of the future
At the beginning with you
(Chorus)
(Both) I knew there was somebody somewhere
that made love in the dark
Now I know my dream will live on
Ive been waiting so long
Nothings gonna tear us apart
(Chorus)
Life is a road and I wanna keep going
Love is a river I wanna keep going on
Starting out on a journey
Life is a road and I wanna keep going
Love is a river I wanna keep flowing
In the end I wanna be standing
at the beginning with you
Även denna låt fick applåder och gruppen lämnade scenen med nöjda leenden, då fick de möta Emiko och de andra.
”Ni var hur duktiga som helst” sa Emiko glatt och kramade den närmsta personen som visade sig vara kairi.
”Jag älskade det” sa Evi glatt och kramade även hon Kairi som visade en min att hon inte fick någon luft.
”Så bra” sa Mindori och skrattade lite.
”Ni får ha det så bra, vi ska ge oss av hemåt nu” sa Emiko och de lämnade dem. Dark hade trätt fram och knackade kairi på axeln, ingen mer än just bandet var där bakom, så Dark var utom fara.
”Jag vill visa dig något Isprinsessan” sa Dark och visade med en hand att Kairi skulle följa med och det gjorde hon. När de var utom synhåll bredde Dark ut sina vingar och sträckte fram handen.
”kom” sa han och log.
”Du vet att jag är höjdrädd” sa kairi surt.
”Jag tappar dig inte, lite på mig” sa Dark och Kairi tvekade lite innan hon tog hans hand och han lyfte upp henne brudligt och flög. Kairi blundade hårt och kravlade sig fast mot Dark som skrattade lite lätt innan han landade och släppte ned henne. Kairi tittade och såg havet och glittrandet av alla stjärnor, Dark lade en hand runt Kairis axlar och tittade själv ut över havet.
”Det är vackert” sa kairi och log.
”och bästa stället för fyrverkerier” sa Dark och Kairi tittade på honom, precis då small det och raketer for genom luften och sprakade i alla regnbågens färger. Dark kysste Kairi på munnen och Kairi lät sig bli kyss, en sådan magisk stund kan man inte bara ignorera. De stod upp vid en väderkvarn, på en klippavsats där havet var under dem och de kunde se hela havet framför sig. Runt deras kroppar började ett ljussken formas och Kairi tittade på det innan allt blev så vitt att hon knappt kunde se Dark längre. Dark tog ett fastare tag om Kairi, rädd att hon skulle försvinna från honom, som hon nu höll på att göra.
Samtidigt:
Mindori tittade på den stjärnklara natthimlen och log, Ed satt på filten bredvid henne och tittade upp på den han med.
”Det är fint här” sa Mindori och log då hon tittade ut över havet, musiken spelades i bakgrunden då de lämnat tumultet och satt nere på stranden.
”ja” sa Ed och log. Mindori sneglade på honom och skrattade sedan för sig själv, rodnade och log sedan.
”Ed, titta” sa Mindori och pekade åt vänster där hon satt, Ed satt på hennes högra sida och han vände huvudet i riktningen Mindori pekat, då vände hon sig mot honom och gav honom en snabb puss på munnen och skrattade sedan då Ed rodnade.
”haha, Jag pussade Ed” sa hon glatt, så kände hon en hand mot sin högra kind och hon tittade förvånat mot Ed då han lutade sig fram och kysste henne, hon tittade förvånat på honom och när Ed slutade var han illröd i ansiktet.
”Förlåt” sa han viskande och vände bort huvudet, Mindori tittade på honom och log sedan.
”Varför ber du om ursäkt när jag inte hade något emot det?” frågade Mindori och log, Ed kom inte på något svar utan tittade ner i marken. Mindori tittade lite fundersamt på Ed och lade sedan sin högra hand på Eds vänstra som han stöttade sig med. Han vände sig mot henne och hon log varmt mot honom och han log lite själv tills hon vände sig om och tittade mot havet igen och fick ett mystiskt utseende, Ed tittade undrande på henne.
”Jag är rädd för det här, jag är rädd för vad du ska säga och vad som ska hända om jag säger det, men jag har tre ord” sa Mindori och log, vände sig mot Ed och drog upp sina knän mot bröstet och vilade sin vänstra kind mot knäna.
”Jag älskar dig” sa Mindori med röda kinder och ett leende. Ed rodnade och tittade ner i sanden, han visste inte vad han skulle svara utan bet sig i underläppen, Mindori tittade oroligt på honom, hon fick inte svar med ord utan en lätt puss på pannan och ett leende.
”De samma” sa han med ett leende och lätt rodnad. Fyrverkerierna hade startat för länge sen och fick sanden att färgas i alla möjliga färger, så kom ett skarpt ljussken och Ed och Mindori tittade upp bara för att försvinna som aska i en vind.
Samtidigt:
Fai hade sätt sin syster gå iväg med Ed ner mot stranden, han skulle inte velat lämna hennes själv med just honom, men det stod mellan att följa efter Mindori eller att följa med Max. Så nu satt han och Max på en kulle där Fai kunde se vad Mindori och Ed gjorde, han ville inte släppa sin syster ur sikte för länge. Max låg på rygg med armarna bakom huvudet och tittade upp på stjärnorna, så såg han hur Fai stelnade till och var på väg att resa sig upp. Han tog tag i Fais midja då han snabbt satt sig upp och han höll tag hårt för att inte låta honom gå iväg.
”Vad är det Fai-kun?” frågade Max och Fai slutade att sprattla för att försöka ta sig loss.
”Den jäveln kysste henne” fräste han och Max tittade förbi Fai och såg hur Ed kysste Mindori och han skrattade nervöst.
”De gillar varandra” sa Max för att försvara dem. Fai svarade inte utan slappnade av för mycket som inte Max var beredd på, så Max försökte dra till sig kraft så att han inte skulle trilla bakåt för hårt och då råkade han dra ner fai som landade på honom. Fai tittade rakt in i Max ögon och Max rodnade.
”Förlåt” sa Max och rodnade mera, Fai lutade sig ner och kysste Max precis då fyrverkerierna exploderade. Precis som de andra försvann även de i ett sken.
Emiko såg alla skenen på avstånd och fick några tårar.
”nu reser dom, och det är sista gången jag får se Dark och de andra igen” sa Emiko ledsamt och kramade Kosuke som strök henne på huvudet.
”Jag kommer sakna dem” sa Daiki.
”Ja, och alla på olika sätt” sa Evi genom några tårar.
”Ja, Ed och hans böcker, hans stubin och hans vetande om vissa saker, hans mån om att göra rätt” sa Daiki.
”Kairi och hennes matlagning, hur hon satte Dark på plats och vad hon fick offra för mycket saker” sa Emiko.
”Fai och hans lugn, hans känsla för att skydda sin syster från ont, hans vänlighet” sa Kosuke.
”Max humör, positiv och hyperaktiv, hans tavlor och alla gånger han rodnade med Fai i närheten” sa Evi.
”Dark själv, jag kommer sakna honom så mycket, han har ju levt med oss i generationer” sa Daiki.
”Mindori-chan, jag vet inte vad jag kan säga om henne, hon var mystisk” sa Emiko och log lite.
”Vi kommer sakna dom alla” sa Kosuke och kramade Emiko.
”Nu får vi väl hämta Daisuke, han är väl avsvimmad vid fyren” sa Emiko ledsamt, hon kunde fortfarande inte riktigt förstå att Dark var borta.
**Dark såg sig om, vingarna var utslagna, rummet han var i var mörkt. Ett brakande ljud hördes och han vände sig om bara för att se Kairi kyssa en annan, hon hade slutna ögon och hon log, men kläderna var något han aldrig skulle tänka sig henne ha på sig. Hon vände sig sedan mot honom, log djävulskt med en tom blick och den andra flinade nöjt vid hennes sida. En kille i grönt, spretigt långt hår och lila orm ögon. Han hade bara tittat åt ett annat hål i några sekunder och när han vände sig mot Kairi igen såg han Midori stå där med ett odjur bakom sig. Ett hundhuvud som drägglade, ormögon och en kropp från en ödla, gigantiskt stor och Dark backade undan då odjuret kom närmare.
”Du är i min väg” sa monstret plågat och argt innan det anföll**
Dark spärrade upp ögonen och mötte två stora ögon som tittade tillbaks, sedan ett skrik och han själv skrek förvånat då han såg att pojken som just skrikit sprang sin väg. Han tittade ner då han kände en äcklig lukt och såg att han var placerad mitt bland ett berg av sopor, det ända som han kunde röra på var huvudet som var det ända som inte var nedgrävt.
”Vart fan är jag nu” sa han med en blick -.-’
Kairi vaknade upp och gäspade, det kändes som om hon sovit i evigheter och hon tittade sig runt, hon såg suddigt. Hon gnuggade ögonen och när hon tittade igen låg hon vid en gravsten och hon flög upp skrikandes. Hon tittade hektiskt runt för att komma på hur hon kunde komma därifrån men såg ingen utväg. Hon ville bara skrika och falla ihop just där hon var, men rädslan var för stor för att bara sätta sig ner och hon fortsatte stå där.
”Hur mår ni?” Kairi stelnade till och vände sig om med ett nervöst ansiktsuttryck. Hon spärrade upp blicken då hon såg en kille stå där, spretigt grönt hår och lila ormögon, läskig uppsyn och samtidigt såg han snäll ut då han log vänligt. Han hade dock konstiga kläder på sig, det såg ut som att han hade en kjol på sig och sedan hade han ett polo linne som visade hans mage, så han såg lite feminin ut.
”Jag, jag mår bra” stammade Kairi fram då hon skakade. Killen gick fram till henne och tittade henne rakt i ögonen.
”Du mår inte alls bra, du visar rädsla till den milda grad att du skulle kunna svimma” sa han och Kairi tittade förvånat på honom, han var så nära att hon kunde känna hans varma andetag.
”Nej, kanske inte, men du behöver inte komma så nära” sa Kairi som började bli lite sur och rädd, så såg hon hur killen spärrade upp ögonen och gick bakom henne och tittade på hennes nacke.
”Du har en orburus, eller, ja, något som liknar det i alla fall” sa han och Kairi tittade över axeln mot honom.
”Vadå för något?”
**Ed öppnade ögonen och såg sig lugnt om. Bredvid honom stod Dark och Fai, de såg något äldre ut och det gjorde han med. De hade just stått på ett kontor och nu stod de på öppen mark. Några meter bort såg Ed Mindori, hon andades häftigt, hennes armar var svärd och bakom henne stod ett barn, en pojke som rädd kramade om hennes högra ben. Han tittade mot den som Mindori tittade på men såg inget och när han vände sig mot Mindori och pojken igen kom osynliga skott i luften som pepprade Mindori över hela kroppen, blodet spröt och pojken skrek. Ed spärrade upp ögonen i rädsla och förvåning och ville bara springa ut dit, men benen rörde sig inte, han hörde bara sin egna röst skrika…
”MINDORI!”**
”MINDORI!” Ed spärrade upp ögonen och möttes av ögon som såg oroligt och förvånat på honom. Han kände igen allas blickar men brydde sig inte just då utan satte sig snabbt upp och tittade sig runt.
”Vart är hon?” frågade han och reste på sig.
”Fullmetal! Du kom hit i ett ljussken och nu svamlar du om en tjej, vart har du vart hela den här tiden!?” utbrast en svarthårig man. Ed vände sig mot honom med en undrande min.
”Ehm, kan jag ta det sen?” frågade han och sprang mot dörren.
”Vem letar du efter Fullmetal?” frågade den svarthåriga undrande och samtidigt surt.
”ehm, Mindori” sa han och öppnade dörren.
”Fullmetal, vem är det?” frågade Den svarthårige nyfiket.
”Överste Mustang, Fullmetal verkar ha bråttom” sa en blond kvinna bredvid honom.
”men” Mustang han inte säga något mer förrän dörren small igen och Ed var borta.
Max tittade sig förvånat om där han satt, mitt uppe i ett träd med en skällande hund under sig. Han hade ingenstans att ta vägen just nu och människor som gick förbi trodde att hunden bara skällde på en katt. Han hade vaknat för en stund sedan av en hund som skällde på honom och sedan kommit rusat mot hans håll. Så där satt han nu med en uttråkad blick.
**Han tittade sig runt då han sprang, han tittade bakom axeln och såg Midori springa där, bakom henne kom två stora monster han aldrig sätt förut.
”Du ska dö kära bror” skrek Midori och svingade sitt svärd. **
Fai spärrade upp ögonen och mötte snabbt många ögon som tittade rakt på honom, alla med röda ögon och mörk hy som han själv.
”Fan jävla sopor” Han vände sig om och såg Midori komma gåendes, illröd av ilska i ansiktet.
”Midori?”
”Vad ser det ut som?” fräste hon.
”Välkomna fränder” Fai och Midori tittade mot skocken av människor som såg ut att vara av samma ras som dom.
”Ehm, är ni Ishvalider?” frågade Fai och pekade på sig själv.
”Ja, välkomna till vårat område” sa en äldre man, Midori fnös lite.
”Varför bor ni här? Det finns något som heter hus” sa Midori som fortfarande var sur över att Ed kysst henne, och det var länge sen nu.
”Tack” sa Fai fundersamt och chockat.
”Tänker ni inte fråga ut oss?” frågade Fai.
”Allt tar sin tid, ni kan berätta när ni hämtat er lite” sa en av männen och visade vägen bort från soporna.
”Kommer du Midori?”
”Talar du till mig som om inget hänt?! Du höll fast mig då! Tror du jag kan glömma det?!” fräste hon argt.
”Nej, men nu frågade jag om du kommer” sa Fai och log.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SvartBallong - 1 aug 07 - 18:13- Betyg:  | ;D jättebra ^^ som vanligt. Tycker Kairi o Dark e så söta xD ..
O slutet va ju spännande.. Man liksom "va vad händer? Måste veta XD "
:O va detta sista kap. :( Men det kommer la en säsong 4 va??
Kollade på filmerna som du skrivit om på din sida ;D
Det va lätt roligare att läsa de här nu när man sett dom .
Vet mer exakt hur Ed o Dark såg ut o så ^, o ja blev helt beroende
av D.N angels ^^ Kollade på massa mer filmer o letade sedan upp massa
bilder med Dark XD .. Aja, längtar lätt efter fortsättning! :) |
|
|
|
