Fredag den 13e. del 5 |
Många timmar senare satt jag hemma i soffan, med mamma och pappa. Det var tyst, en obehaglig, tryckt tystnad.
- Vill du prata så vet du vart du har oss, älskling. Sa mamma försiktigt.
Det gjorde ont.
Jag gick in på mitt rum, glädjen över att Mathias levde var överväldigande.
Men sorgen dominerade över mig.
Tim var dö´d, och det gjorde ont, så ont.
Ingen viste hur jag känt för Tim, därmed hade jag ingen att dela min sorg med.
Tim var död och sorgen jag kände skulle jag bara kunna ta fram i min ensamhet.
Jag tog fram min dagbok, bläddrade lite.
Jag hade skrivit så flitigt på sista tiden, alla sidor innehöll Tims namn, minst en gång. Vad skulle jag skriva nu?
Tre ord fick pryda den sista sidan i min dagbok,
"Idag dog Tim."*
Jag gömde dagboken sen, för att slippa tråna efter att läsa i den.
Att läsa hur det kändes med en Levande Tim.
Tim var död nu. Alldeles jätte död.
<fortsättning kommer, vissa delar kanske är lite väl korta, men så får det va. :P>
|
|
|
|
