allt är fantastiskt och lätt (1) |
Regnet smattrade utanför, jag hörde det slå mot takfönstret
i matsalen och önskade så hårt jag bara kunde att jag var
någon annanstans. Det spelade ingen större roll. När jag
tittade upp så såg jag fortfarande regnet smattra mot
takfönstret och när jag tittade rakt fram såg jag fortfarande
Andy titta på mig med sina hundögon.
- Snälla då, Natha, kan du inte ta med oss imorgon, bad han,
klart det inte spelar någon roll om det kommer tre till.
Jag suckade. Klart det inte spelade någon roll i praktiken
om jag tog med mig Andy och hans bästa kompisar till festen
som jag blivit bjuden på imorgon. Frågan var ifall jag ville
ha dem där. Jag var sedan länge oerhört trött på Andys
barnsliga önskan om att det någon gång skulle bli vi. Jag
ville spy av tanken. Jag var inte det minsta intresserad av
honom, om jag någonsin varit det så var jag inte det nu.
Jag ville träffa nya människor. En ny kille som kanske var
lite mer intressant än Andy vars huvud inte verkade vara
fullt av mer än basketbollar och mopedmotorer.
- Jag får se hur jag gör, mumlade jag.
- Snälla Natha, du har ju låtit Naomi och Vanja följa med,
för fan, varför skulle inte jag få?
- Just det, jag har låtit dem följa med, tror du jag får ta
med hela jävla klassen eller?
Andy såg arg ut och suckade högt. Jag visste inte riktigt
varifrån min starka motvilja mot honom kom ifrån men jag vet
att den kom efter vi hade sex. Andy är den enda jag har haft
sex med. Det var när vi var ihop. Han bönade och bad så
mycket så jag tillslut bestämde mig för att gå med på det.
Det var inte alls som jag trodde. Det var inte skönt. Kanske
var det för att det var med Andy. Han strök sitt
bakåtslickade hår ännu mer bakåt. Jag kände bara hur jag
nte orkade sitta kvar i matsalen medan regnet smattrade mot
rutan.
- Kom, sa jag och visade med handen för Naomi och Vanja.
De tog sina brickor och vi började gå därifrån.
- Jag fattar inte varför du är så där mot Andy. Han är ju
jättesnygg, sa Naomi drömskt.
- Synd för dig då att det är mig han vill ha, sa jag.
Nej men ärligt. De förstår inte. De förstår ingenting.
Ibland tror jag att jag mentalt är 10 år äldre än dem.
|
|
|
|
