På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Falska leenden, långärmat & Simon. Del 18

Nästa dag kunde hon inte finna sig ork att gå till skolan,
hon låg bara i sängen och glodde rakt upp i taket.
Hennes mamma kom in en gång på morgonen, skrek på henne att gå upp,
men när hennes dotter inte hade reagerat hade hon bara suckat ljudligt och gått ut från rummet.

Mia orkade inte, hon var förstörd,
och inte bara förstörd av att rakbladen så ofta fick smeka hennes hud,
utan också förstörd inuti, i själen.

Hon låg hemma i tre dagar,
den tredje dagen, ungefär klockan kvart i fyra, knackade det på hennes dörr.
- Får jag komma in? hördes en ljus stämma utanför.
Hon svarade inte men dörren öppnades ändå.
Mia vred huvudet för att se vem det var, där stod Sophie,
i famnen hade hon en mattebok. Mias mattebok.
Sophie tog några steg närmare Mias säng.
Mia såg bara trött på henne, nu kom hon krypandes tillbaka igen, som vanligt, som alltid när de hade bråkat.
Sophie närmade sig ännu mer, hon satte sig försiktigt på sängkanten.
- Hur är det? frågade hon tyst.
Mia såg henne rätt in i ögonen, Sophie vek undan med blicken.
- Det är bra, ljög Mia, men inte med någon större inlevelse, bara inövat, mekaniskt.
Sophie suckade.
- Vi ska ha matteprov imorgon, jag lovade att ta med matteboken till dig så att du kunde läsa på inför imorgon.
- Vem fan har sagt att jag kommer till skolan imorgon? sa Mia irriterat.
- Olof ringde och pratade med din mamma idag, hon sa att du kommer imorgon, svarade Sophie.
- Fan ta den där jävla läraren! röt Mia. Jag hatar honom! Varför kan han inte bara sköta sitt egna jävla liv?!
Sophie suckade, ryckte lätt på axlarna.
- Det är ju trots allt din plikt att gå i skolan, sa hon svagt.
Nu var det Mias tur att sucka, hon orkade inte börja skrika åt Sophie, dessutom visste hon att Sophie hade rätt.
- Jo, jag får väl pallra mig dit imorgon, suckade hon.
Sophie log svagt.
- Du.., började hon på. Vi är väl vänner igen va?
Mia såg in i hennes ögon, inombords suckade hon djupt, egentligen skulle hon ju inte ta henne tillbaka den här gången,
men hon orkade inte vara ovän med Sophie.
- Jo, svarade hon. Vi är väl det.
Sophie log, hon nöjde sig med det svaret, hon reste sig upp från sängkanten.
- Jag lägger matteboken här, sa hon och la den på bordet bredvid sängen. Du behöver kunna det som är på sidorna 77 och 78.
Mia nickade, Sophie böjde sig ner och kramade om henne.
- Vi ses imorgon då, sa hon och skuttade ut ur rummet.

Mia skummade igenom de två sidorna i matteboken,
hon hade gett upp vid det tredje talet, hon kunde helt enkelt inte det här,
det skulle bli till att misslyckas på ännu ett prov. Men hon orkade inte med skolan,
hon gick bara dit, var där och gick hem igen. Men hon bestämde sig för att gå dit kommande dag ändå,
hon kände för att få träffa Simon och höra hans ursäkt sig för att han betett sig så illa mot henne.
Hon somnade den kvällen, utmattad av allt tänkande, men hon grät sig åtminstone inte till sömns.

Fortsättning följer.
Kommentera gärna.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Mizz_andersson - 28 okt 08 - 12:30

BRA! :)

Emely_ - 27 aug 07 - 14:22- Betyg: