- Blodets makt över mig [självbiografi] 4 |
Det är så mycket som vill komma ut, men jag kan inte förmå mig till att låta det bli till skrift. För så svag som jag är orkar jag inte med att mina sår rivs upp, att gamla sövda minnen vaknar till liv. Frågan är om jag någonsin kommer orka? Och kommer jag att må bättre då? För det låter inte så troligt i mina öron att man blir bättre av att riva upp alla smärtsamma sår.
Jag vill inte tänka på allt som varit. Ändå bär jag alltid med mig just tankarna på mitt förflutna. All panik, all ångest, all ensamhet, alla ord och alla bråk.. Jag vill inte gräva i det, inte just nu.
Och det finns ju något som jag kan få slippa tankarna genom. Genom att låta rakbladet dansa på min hud. Genom att låta blodet bli till min frihet. Fri från tankarna som annars jagar mig konstant. Fri, fri, fri.
Till och med när jag sover drömmer jag om rakblad. Jag drömmer att jag stjäl pengar och köper rakblad för dem. När jag vaknar tror jag alltid att det jag drömt har hänt på riktigt. Alltid blir jag lika förvirrad av mina drömmar. Vad har hänt på riktigt och vad har jag bara drömt? Jag kan till exempel bli ytterst irriterad på mamma för att hon inte kan minnas något jag sagt. När jag sen kommer på att jag kanske bara drömt att jag sagt det så stör det mig otroligt. Det ska väl finnas en gräns mellan när man drömmer och är vaken?
Jag har redan tagit min sömnmedicin, Propavan. Ändå har jag inte somnat än, utan sitter uppe vid min dator och skriver. Knappandet av tangenterna är som musik i mina öron. Eller som att lyssna på när regnet faller mot marken precis utanför fönstret. Det är en befrielse. Det är meningen att jag ska ta Risperdal också, när jag tar sömntabletten. Men jag vet att den bara gör mig fet. Den har inte hjälpt, fast jag tagit den i månader. Däremot så har jag gått upp i vikt. Mycket. Och det stör mig, väldigt mycket. Därför låtsades jag bara ta den nu, jag gömde den i handen.
Dagen har släpat sig fram som vanligt. Inget vettigt gjort, inget vettigt gjort. Det är så mycket jag borde göra. Jag borde hjälpa till med vår flytt, jag borde vara pigg, jag borde klara av att göra det jag vill göra, men jag orkar verkligen inte. Jag orkar ingenting. Allt det enkla behöver så mycket av en kraft jag inte har. Jag halvsover mig igenom mina dagar, varje dag den andra lik. Ångest, ångest, ångest
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aldrigigen - 30 jul 07 - 13:33- Betyg:  | Ängel, jag önskar
att jag kunde orka åt
dig <3 | | Sorgsen_varelse_ - 26 jul 07 - 10:45- Betyg: | Bra skrivet.
<33 |
|
|
|
