Varför Just Jag.... Del 1 |
1
Jag drog in den friska vårluften i mina lungor och satte mig ner på kullen.
Jag såg på solen som sakta gled ner för kullarna. Himlen var gnistrande röd och orange.
Det här var mitt favoritställe sedan jag var liten. Jag lutade huvudet mot den stora
eken och tänkte tillbaka på livet. Nästan allt var perfekt. Jag hade varit populär i
skolan sedan förskolan likaså min äldre bror och min yngre syster. Min mamma och pappa
driver ett sjukhus som bara går bättre och bättre, och vi blir bara rikare och rikare.
”pip pip ”
Jag rycktes ut ur mina drömmar och märkte att jag fått ett SMS av mamma. ”Hej älskling!
Maten är klar… vi väntar på dig. Puss mamma ”
Jag reste mig upp och började gå mot min cykeln.
Jag trampade långsamt in till staden Dover.
- Hej allihop ” jag kastade jackan på golvet och gick in i köket.
- Hej du. Var ha du varit hela eftermiddagen?” mamma kollade på mig och log
- Jag har varit vid min lilla egna plats” jag fnittrade lite och hämta en talrik från
skåpet.
- Var är ditt hämliga ställe egentligen? ” min lilla syster frågade nyfiket.
- Ja du, det skulle du allt vilja veta va ” jag sade med en retande hemlighets full min.
Jag åt upp min mat snabbt och gick upp till mitt rum. Jag slängde mig på sängen och hörde
mobilen ringa.
”hallå…”
”hej Nic, jag skulle bara höra vad vi har för prov imorgon…”
”Åh ,hej Jennifer! Det är väl söndag imorgon? Vi börjar väl inte skolan fören om två dagar
och så vet jag inte något om något prov…! ” jag blev lite förvirrad
”Men Nic, imorgon är det måndag och jag tror de var svenska prov vi har. Ähh, det är ingen
ide att fråga dig ,du är ju den som har minst koll på det här.”
” Jo, det kan man nog säga. Ring Viktoria istället, hon vet säkert.” Jag fnissade lite
” Jo de kan jag göra, vi ses i skolan imorgon då, hej då”
”Jopp, de gör vi , hej då”
jag la mobilen på sängbordet och tryckte igång Eminem på hög volym.
Jag satt i sängen och ritade medans musiken dundrade i vägarna.
- Hallå syrran
jag kollade upp och såg min bror sticka in huvet. Jag sänkte musiken lite så jag skulle höra
vad han sa...
- vad?
- Sänk den jävla musiken. Det finns folk som försöker plugga i det här huset!
- De e ett fritt land, jag får göra vad jag vill och du får göra vad du vill. Så enkelt är
de. Vill jag lyssna på musik så får jag de, vill du plugga så e du en idiot… Jag fnittrade
och försökte gömma mig bakom mitt ritblock
- du din… Min bror hoppade på mig och började kittla mig
- Okej, okej jag ger mig. Orden hackade fram genom allt skratt
- va bra… Han blinka med ögat innan han försvann ut ur rummet.
Jag höjde musiken lite till. Det är ingen ide att säga emot Joe då vet man aldrig vad man
råkar ut för, han är en ganska påhittig person.
”bip bip bip bip ”
jag sträckte ut handen och slog till klockan så den tystna . Jag öppnade ögonen långsamt
och märkte att jag hade somnat med kläderna på och ritblocket låg på magen, jag satte
mig i sängen. Jag tita ut ur fönstret, ännu en fin och solig dag.
Jag gick mot toaletten med tunga steg och kolla mig i spegeln. Där såg jag ett troll,
mitt blonda hår stod rakt ut och jag va vit som ett lakan i ansiktet. Jag gick och duscha,
och när jag kollade mig i spegeln igen var jag en helt annan människa.. Jag tog på mig
ett svart linne och jeans och så skulle jag ha mina ballerina skor till de. Perfekt!
Jag kleta på lite smink och gick till köket när jag var klar.
”god morgon lilla Nikki, pigg o glad? ”min lillasyster såg på mig och log.
”mm” jag orkade inte öppna munnen , klockan var ju trotsallt bara åtta på morgonen.
Våra föräldrar hade redan åkt till jobbet och Joe går på gymnasiet så han börja tidigare
än oss, jag går i 8:an och Carol, min syster går i 6:an.
Vi gick till skolan, den låg bara 1km från vårat hus.
2
-Hej allesammans! Jag travade in i klassrummet med leende läppar. Det kändes
som att det skulle bli en lyckad dag.
Jag fick svar som vanligt men sedan hörde jag något ynkligt i bakgrunden.
- h-hej… jag kollade mig omkring och såg en ny tjej. Hon hade brunt krulligt hår
och galsögon. När jag kollade lite nogrannare såg jag att hon inte hade något
smink på sig eller några snygga kläder. Jag drog min slutsats med en gång; första
klassens tönt.
- Det här e Nikki skolans mest populära människa. Henne ska man inte kaxa upp sig
mot. Jack drog mig till den enorma tönten som bara satt och glodde.
- J-ag e Rosie. Hon kollade på oss och rodnade
- Ingen bryr sig! Kom Jack vi går till de andra. Jag drog honom i armen och gick.
Veckorna gick och Rosie fick inga vänner. Nikki och hennes gäng fortsatte reta
henne, trots alla tillsägelser från lärarna.
En dag när jag kom hem så såg jag en polis bil stå på infarten. Jag kände en
kall kåra längst ryggraden och sprang in. När jag kom in i huset såg jag mamma
stå och prata med två polismän. Man såg att hon hade tårarna i ögonen och
polismännen såg inte så uppmuntrade ut heller. Jag bara stod i dörr öppningen
och glodde. Polismännen gick och jag såg på min mamma och mötte hennes blick…
- De e så hemst… hon försökte svälja gråten men de gick inte. Hon gick fram
till Nikki och krama henne.
- vad e det som har hänt? Nikki luta sitt huvud mot sin mammas axel.
- jo… börja hon bland alla snyftningar
- det har hänt en tafikolycka… och Joe och din pappa var med… så …de… de… e döda…!
hon släppte taget om mig och sprang iväg gråtande.
Jag stod kvar helt förstenad, jag visste inte vad jag skulle tro. Joe, hennes pappa döda !?
Nikki stod en lång stund och stirra i tomma intet, hon kunde inte gråta, hon kunde inte
skratta, hon kunde inte göra någonting, hon va helt tom.
- Hej på dig du.. Vad står du och glor på… Carol kom inhoppandes av glädje.
- Du har inte hört vad de e som har hänt va.. jag kolla på henne med allvarlig blick.
- Nä vadå. leendet börja tunna ut på hennes läppar
Jag börade gå till trappan och stanna.
- Pappa och Joe har dött, sa jag med tårarna i halsen och sprang upp.
Carol stod var och glodde som Nikki gjort. Hon hade bara en tanke i huvet och de
var ”hur hade de dött?”
Jag gick inte till skolan på veckor. De skulle inte gå, Jack bruka komma med läxor
men de brukar bara lagra sig på skrivbordet. Jack och många fler brukade komma över
och försöka umgås, men jag va bara i mina egna tankar hela tiden. Jag förlora bara
mer och mer vänner, men jag brydde sig inte, mitt liv va ändå slut.
Joe hade dött, hennes allra bästa vän. Jag mins hur skoj de hade haft tillsammans
när de va små. De hade alltid retat Carol och hon fick nästan aldrig vara med dem
och leka. Jag mins den sista gången hon såg Joe, jag blunda och tänkte tillbaka
på känslan när han kittlat mig. De kändes som igår, men de hade redan gåt två
vecker, Joe och hennes pappa hade varit på affärsresa. Jag tänkte på pappa med,
när han kom från jobbet hur han bruka lyfta upp mig när jag var liten och kom
springandes. Men de sista såg jag honom inte så mycket längre, mamma och han hade
så mycket att göra på sjukhuset att de nästan aldrig va hemma nu de sista.
Carol och Mamma repade sig bra de sista men jag kände bara att jag vill dö.
Träffa Joe och pappa uppe i himmelen.
3
Carol börja skolan igen kort där på men Nikki ville bara va hemma.
- Nikki jag vet att de e jobbigt, men du måste gå till skolan nu. Du har varit
borta snart i fyra månader.
- Men jag vill inte till skolan jävla kärring! Fattar du inte de. De e ingen
ide att du tjatar jag kommer ändå att stanna hemma.
Efter ett tag gick Nikki till skolan igen.
Allt hade förändrats. Skolan var renoverad människorna va helt annorlunda.
Jag bara gick i korridorerna och leta efter Jack eller någon annan vän.
Alla som såg mig kollade snett, viskade och en del skrattade åt mig.
Jag såg Jack och de andra och sprang dit.
- Hej alla! Jag tvinga fram ett leende, men jag såg nog mest plågad ut.
- Jasså, du e tillbaka. De kollade på mig och vände ryggen till.
- va? Vad har jag gjort! Jag blev helt förrvirad och bara stirra på dem.
- Mycket, du har skitit i oss i fem månader! De har du gjort. Vi har
tröttnat på dig. Vi har en ny boss… Jack flyttade på sig, där stod
en brunett med halv lång rakt hår , smink och de senaste modet på sig.
- Mins du Rosie? Här e hon. Hon behövde bara hjälp med stilen lite.
Jag kolla på Rosie och såg hur hon hånflinade åt mig.
- Ni kan dra åt helvete, allihop! Jag behöver inte er. Jag klarar mig!
Jag va arg som ett bi, men vad skull jag göra utan vänner? Hur ska de här gå?
Jag drog min slutsats med en gång: jag var skolans nya mobboffer.
Varför var de tvungna att dö, nu skulle Joe ha skyddat mig… Nu kom jag att
tänka på Joe och pappa igen och jag kände hur tårarna börja tränga fram.
Jag sprang till en toalett och låste in mig.
Jag vet inte hur länge jag har suttit här, men jag har ingen lust att gå
ut i alla fall. Jag satt där säkert i timmar och bara grät tills jag hö
en röst på andra sidan dörren..
- Nikki skärp dig nu, du gör oss båda till åtlöje när du sitter där inne
och gråter.
Jag hörde Carols röst lite svagt.
- Jag kommer aldrig komma ut! Jag tänker röttna här inne…!
- Snälla, kom ut…
- Aldrig!
Jag satte händerna för öronen och blunda, jag ville inte höra mer inte se heller.
Carol gav upp och gick.
E lång sund efter jag inte hört några ljud i korridoren våga jag att stick ut
huvudet. De va lugnt, ingen var där. Jag gick ut på skolgården och satte mig
på en bänk. Fåglarna flög lyckligt på den röd aktiga himlen. Jag satt där i
sommar kvällsvärmen och drömde mig bort.
Jag tog upp telefonen och titta på den.
- de undrar inte ens var jag är…
Jag kasta iväg telefonen och såg hur den dela sig när den dunsa ner i asfalten,
allt flög åt olika hål och jag log lite för mig själv.
Jag satt och stirra på telefon delarna som låg utsprida på asfalten några meter
bort, jag tänkte att mitt hjärta kändes exakt lika krossat som telefonen var.
4
Jag gick i den lilla staden, jag visste inte vart jag skulle eller vad jag ville
göra. Jag gick in i de innersta gränderna i stan och fundera på hur jag skulle
slippa all smärta.
Det börja mörkna och gatubelysningen tändes.
Jag kom och tänka på bron som ligger i centrum av staden.
Jag gick dit och ställde mig vid staketet och stirra ner i det svarta djupa
vattnet nedanför mig. Jag ville hoppa men våga inte. Jag vände mig om och börja
springa med tårarna i ögonen. Jag sprang och sprang. Mina ögon var fyllda av
tårar så jag såg inget. Helt plötsligt hörde jag ett slirande ljud och allt
blev svart.
- Hon vaknar! Hon vaknar!
Jag öppna ögonen långsamt och allt var suddigt. Jag kände en otrolig smärta
i huvudet och benet.
Ögonen börja vänja sig vid ljuset och jag såg mer tydligt. Jag såg massa
docktorer, så jag antog att jag var på ett sjukhus, jag såg också min mamma
och min syster. När jag varit vaken en stund kände jag igen mig, de var
mammas och pappas sjukhus.
Jag öppna munnen och försökte prata, men det kom inget ljud.
- åh vad jag är glad att du lever! Jag såg min mamma i ögonen. Det föll
en tår på hennes kind men hon log, så jag antog att det var en glädjetår.
Efter några timmar fick jag tillbaka min röst och kunde börja prata.
- hur hamnade jag här? Jag titta på min mamma och vänta mig ett vättigt
svar.
- Jo, du hade inte kommit hem efter skolan, jag försökte att ringa flera
gånger men du svara inte. Du hamna här efter att du sprungit ut på
landsvägen utan att se dig för. De var en bil som körde på dig, och du
klara dig lindrigt undan, du fick bara ett brutet ben och en hjärnskakning.
Han som körde på dig visste vem du var så först ringde han ambulans och sedan
mig. När han berättat för mig vad som hänt åkte jag hit med en gång.
- Vem var de som körde på mig?
- Ehh.. det var den frågan jag inte ville svara på men jag har inget val,
du har rätt att veta. Mr. Rushton, din mattelärare.
- Oh… okej, men när du sa att du hade ringt, så får jag inte ihop det.
Min mobil ringde aldrig så jag trodde att du inte brydde dig om mig…
- Men lilla gumman…klart jag bryr mig om dig.
Mamma krama mig försigtit och jag njöt riktigt mycket, den här känslan
hade jag inte känt på fem månader… Hon satte sig på säng kanten och
förklara lite till om vad som hänt.
- men den mobilen du hade var din systers och din låg på dit
rum bland alla dina nallar. Ni har ju likadana så du kanske råka ta
hennes när ni gick till skolan.
Hon börja klappa mig på huvudet och såg mig i ögonen.
- Huvudsaken är att du blir frisk. Du och Carol är ju mina största skatter…
Jag kan inte leva utan er…
Del 2 e på G...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Maadelen3 - 25 jul 07 - 12:18- Betyg:  | | Nej usch, så bra :D | | lucky_angel92 - 25 jul 07 - 11:26- Betyg: | | skriv del 2 fort!! :D maila gärna när nästa del kommer! :D | | LillaSabiina - 25 jul 07 - 10:27- Betyg: | | Längatr till del 2 :D ;D | | deng_deng - 25 jul 07 - 09:47 | | inte så bra men funkar..:) |
|
|
|
