Ödet? |
Där stod jag.
Mitt i allt och ingenting.
I röran som bara mitt huvud skapat.
Stod där. Händerna tomma, huvudet fullt så det svämmar över och kommer ut i flytande form.
Rinner sakta från ögonen nedför mina kinder.
Mitt val,min skapelse. Hur tar jag mig ut?
Mitt i allt tvivel, mitt i min förvirrande tillvaro..
Då hände det.
Som en räddande ängel, som ett mirakel eller en ren slump.
Det var han som kom in i mitt liv.
Kom in och vände och vred på allt till en bättre tillvaro.
Han fick mig att inse.
Han fick mig att inse fel och brister, men även att jag hade något bra.
Trots man ibland kan känna sig på botten, när man inte vill stiga upp ur sängen, när man inte kan få ner en bit i magen.
När det känns som att alla runt omkring bara sviker..
Nånstans där händer det,vänder det.
För nånstans där kommer ödets livräddare in. I mitt fall var det han.
Vi är aldrig ensamma..Nån gång..nånstans i livet..är vi riktigt lyckliga.
|
|
|
|
