pappa är pappa till mitt barn |
Del 2
När jag var nio år sa pappa att nu skulle han se hur spänd jag var och se om han inte kunde töja ut mig lite. Jag förstod inte alls vad han pratade om, men jag skulle få veta det. Det gjorde ont och mina lakan blev alldeles blodiga, men pappa sa bara att jag skulle vara glad, för nu var jag en kvinna. Jag grät, för jag ville inte alls vara en kvinna, det gjorde bara ont.
Det jag gjorde när pappa inte var hemma var läste, jag läste massor, alal böcker jag bara kunde hitta. Jag var duktig i skolan, det fick jag beröm för. Jag var duktig i sängen också, sa pappa, förutom när jag grät, han ville inte att ja gskulle gråta, han slog mig alltid om jag grät, så till sist slutade jag att gråta, det fick jag också beröm för. Jag var en mycket duktig flicka när jag växte upp.
I skolan skulle vi ha sexualundervisning, det var hemskt, jag mådde väldigt illa, till sist kräktes jag, mitt på golvet. Alla skrattade, efter det höll de alltid på att skrika saker om kukar och fittor och kallade mig hora. Men jag grät inte längre, jag hade helt glömt bort hur man grät, vissa saker de gjrode fick mig att kräkas, och det tyckte det att vara roligt.
Visst frågade lärarna ibland om något var fel, men jag sa bara nej och skakade på huvudet, då lämnade de mig ifred. Jag skötte mig i skolan, jag åt på lunchen, jag var ju inget problembarn, så klart de trodde mig om jag sa att ingenting var fel.
I högstadiet så började folk skaffa pojk och flickvänner, de stod ofta och hånglade i korridorerna, jag fattade inte hur man frivilligt kunde göra något sådant frivilligt, det äcklade mig bara. Det var sådant som pappa brukade göra med mig, det, och mera. Jag hörde när de skröt om att de hade haft sex, jag förstod inte varför de skulle vilja göra det, det gjorde ju bara ont.
Jag har ingen aning om hur länge jag varit gravid förrän pappa upptäckte det, jag hade inte fått mens ännu så jag hade trott att jag inte kunde bli det, förrän jag fick det, jag hade inte trott att det var möjligt att man kunde bli gravid med sin egen pappa. Han ringde till skolan och sa att jag hade blivit sjuk, han skrev läkarintyg, han var ju läkare själv så det var lätt för honom, och så låste han in mig i våran lägenhet, jag fick inte gå ut.
Många nätter låg jag vaken och slog på magen och hoppades att den där inne skulle dö, jag önskade att jag själv skulle dö. Pappa slutade inte komma in till mig för det, han brukade smeka min mage och kalla det vårat kärleksbarn. Jag visste inte alls vad jag skulle göra längre, jag var inlåst i vår lägenhet och telefonen tog pappa med sig när han gick.
En dag orkade jag inte längre, det var då jag gjorde det, jag hoppade rakut ut genom vårat fönster. Jag minns ingeting efter det, förrän jag vaknade på sjukhus. Grannarna hade ringt ambulans och nu låg jag då alltså på sjukhus.
Det var en kvinna där, en läkare, det var något med hennes ögon, något som fick mig att berätta, och hon trodde mig, hon lät inte min pappa träffa mig, hon tog blodprover och kollade alltmöjligt, barnet hade mirakulöst nog överlevt. Inte för att jag fick några bestående skador heller, jag vet inte om jag ville dö, eller bara slippa därifrån, men jag hade ju hoppat.
Det som följde var polisförhör, prat med socialen, jag fick stanna på sjukhuset ända tills mitt barn föddes, det var en liten flicka, hon är bortadopterad. En 14åring kan inte ta hand om ett barn, specielt inte så som jag mådde då. Jag behövde inte vara i rätten när min pappa dömdes, han hamnade i fängelse. Själv hamnade jag i fosterfamilj.
Först hatade jag min fosterfamilj, jag ville inte att någon skulle röra vid mig,, jag ville inte vara där, jag skrek om mannen i huset, min fosterpappa, råkade nudda vid mig i misstag. Jag fick en psykolog, henne går jag hos fortfarande, och jag har börjat våga lita på folk. Litegrann iallafall, en dag när jag ko mhem från skolan och kramade min fostermamma blev hon så glad att hon började gråta, då började jag också gråta. Det var första gången på många år som jag grät.
I min nya familj har jag syskon, en äldre syster och en lillebror, han är så söt, han har nyss börjat skolan och han ritar så fina bilder till mig, först var han lite rädd för mig men nu brukar vi busa en massa. Min storasyster bor inte hemma längre, hon flyttade ett år efter att jag kom hit, men hon kommer hem och hälsar på oss ibland. Hon har en pojkvän so mhon älskar, hon säger att det är skillnad på när man älskar någon och det min pappa gjorde mot mig och att jag nog kommer att hitta någon som älskar mig jag också.
De här var de senaste tio åren i mitt liv, ja gvet att jag inte berättade allting, men jag orkar inte ens berätta allting för min psykolog.
Jag vet att det finns andra som jag, och jag hoppas att om ni läser det här, ni vågar berätta, för de hatar en inte, de säger jämt att det inte var ens fel. Även om det känns så.
Jag älskar fortfarnade min pappa, och det är tungt att veta att han är i fängelse, men samtidigt vet jag att han aldrig borde komma ut, för han har inte ändrat sig ett enda dugg, och det är mest bara sorgligt.
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 7 maj 08 - 15:52- Betyg: | Okej älskling, nu gråter jag... Ja för fan, nu gråter jag så mascaran och kajalen rinner in under tröjan faktiskt (:
Shitshitshit... humhumhum... Nej, jag vet inte vad jag ska säga... Okej, kan ju säga att jag blir slagen av min pappa, och jag blir minst sagt äcklad när jag läst det här... Herregud, tänk om han tänker hitta på någonting sånt?? Humhumhum, vet inte riktigt vad jag kommer göra då... Antagligen läsa den här lilla novellen flera gånger om, faktiskt...
Annars: ha det bäst, du är jättebra på att skriva!
Många kramar
//RowsahKanin <3 | barnet_som_dog - 3 feb 08 - 10:28 | tack | BlackDream - 23 jan 08 - 20:29- Betyg: | Du är väldigt bra på att slriva! Men hemskt det som hände. | karlek97 - 23 jan 08 - 20:16- Betyg: | Vet inte vad jag ska säga?! o_O
Sånt får inte hända, bra att du aldrig gav upp<3
Hur är ditt barn nu? Har du träffat det igen?
TAKE CARE <3 | Somollis - 27 jul 07 - 23:40- Betyg: | * | honey_You - 24 jul 07 - 11:33- Betyg: | man blir tårögt, men hur bra som helst skrivet men väldigt hemskt, | 930622 - 23 jul 07 - 22:15 | Det var starkt att berätta detta,
man blir tårögd. | amac - 20 jul 07 - 19:54 | Gha! vilken psykad värld vi lever i! fy fan vad stark du är som vågar berätta... | rosanaglack - 20 jul 07 - 19:44 | bra! <3 | Wea - 20 jul 07 - 15:36 | Grymt starkt att våga berätta,
Ta hand om dej :)<3
å jag lovar dej, om du fortsätter som du gör nu.
så kommer du klara livet :)<3 | _m4ng0_ - 20 jul 07 - 10:55- Betyg: | du är grymt stark som klarar att berätta de här,
de är hemskt.. ta hand om dig <3 | empalove - 19 jul 07 - 21:46- Betyg: | fyfan att en pappa gör sånt:(
ta hand om dig | Lovely__ - 19 jul 07 - 21:32- Betyg: | Fyfan vad hemskt! Ta hand om dig. | Nattah_ - 19 jul 07 - 21:30- Betyg: | Du är en stark person , ta hand om dej "/ Nattah :) <3 | Wizy - 19 jul 07 - 20:10 | sjuttan... du e stark som orkar! <33 | intheend - 19 jul 07 - 19:35- Betyg: | Man tror bara inte att sånt här kan hända!
jag vill berömma dig för att du överlevt allt det här, DU ÄR STARK. <3 | Antilia - 19 jul 07 - 18:54 | Man har svårt att tänka sig att nått sånthär verkligen kan ske,
men det är tack vare er som vågar berätta om det.
Det är då man börjar öppna ögonen för verkligheten. | tjejen - 19 jul 07 - 18:14 | a oxå så jävla starkt att berätta | tjejen - 19 jul 07 - 18:13 | MAN BARA GRÅTER
fy fan att någon kan ha det så
o jag trodde jag hadde det dåligt för att jag "blev" lite "mobbad"
men fan du har haft det så jävla mkt värre har du någonsin
träffat ditt barn ?? | Lilla__Jag - 19 jul 07 - 18:12- Betyg: | Du är jätte duktig att skriva, men ma vill ju gråta :( | flikkanmedN - 19 jul 07 - 18:10- Betyg: | Man blir tårögd! Fattar inte att sånt får hända! | veskamedprickar - 19 jul 07 - 18:08- Betyg: | jävligt starkt av dig att berätta, verkligen. Du skriver jätte bra också. Hoppas du fortsätter med andra noveller. | nanna_limpan - 19 jul 07 - 17:26- Betyg: | Vaa ???
Har det hänt dig :O ???????
Den var Jättebra men har det hänt ?? |
|
|
|