Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

misshandel - skärande - och en äkta vän..? del 5

flikkan rusar ut ur bilen och springer in i sjukhuset,
hon stannar framför hissen och trycker på knappen för att
den ska åka ner, men de tog alldeles för lång tid så marie springer med
värdens fart upp för trappornna. Hon tar två trappsteg itaget.
för att komma upp snabbare.hon flyger nästan upp för trapporna,
men efter sista trappsteget kände hon hur nångon tog tag i hennes handled.
flikkan mötte försiktigt bliken på pojjken som tagit fast henne,
visst han var vältränad, snygg, kanse 17 år och såklart blont hår med blåa
helt underbara ögon.
-wooo.. här går de snabbt säger pojjken
-släpp mig! väser flikkan
-sakta i bakarna.. för de första, man får inte springa i sjukhus
förde andra..
-håll käften! väste flikkan medans hon försökte ta sig loss
ur pojjkens hårda grepp.
-låt mig prata kalrt! väste han tillbaka.
-släpp mig då! ja har bråttom fattar du väll! skriker flikkan.
-nå väl.. men för de andra.. de e inte besökstid nu, svarade pojjken.
-ja får besöka honom! dom ringde och sa att ja skulle komma gensat!
så ja måste får besöka honom! skrek flikkan nästan i örat på pojjken.
-för de tredje.. skrik inte. du är ju på ett sjukhus för i helvete, sa pojjken ilsket.
-för de fjärde.. vårda ditt språk sa flikkan utan att tänka på de.
Marie kännde hur pojjken släppte taget om armen.
"guu.. va skönt.. ja trodde nästan handleden skulle sprängas
i tusen bitar eller så..de kändes som de" tänkte flikkan innan hon Gick
vidare till expritionen. Hon granskade tjejen som stog bakom disken
samtidigt som hon känne hur tjejen granskade henne..
hon kan inte vara mer än 20 år.. ett par ljusa jeans och
ett vitt tajt linne så lite av hennes bh syntes igenom,
en hög tofs i nacken med hennes långa blonda hår..
"såå.. äkligt tydligen "perfäkt".. ursch" tänkte flikkan när hon såg henne.
-ursäkta.. sa tjejen bakom disken.
-ee.. jo.. ja skulle vilja besöka en väldigt nära vän.. svarade marie..
-men lilla du.. besökstiden e över.. ja beklagar.. svarade tjejen
med en namnbrika som de stog helena på..
-men nu e de så "lilla du" att ja blev kallad hit på bums!
så ja måte få komma in.sa marie med en ilsken röst.
-jahaa..oj då.. e de du som är marie?frågade tjejen fördiktigt.
-aa.. de är ja de.. nå.. var kan ja hitta honom? sade marie försiktigt..

flikkan gick fram och tillbaka i väntrummet..
medan hon försökte tänka på den bra sidan..
han kanse kan överleva det här.. "kanse.."
flikkan granskadedet lilla rummet,ljus råza tapeter
med små små gul blommor på.. leksaker lite här och var..
"va sött litet rum.. " tänkte flikkan för sig själv.

en man i vita kläder kom fram och tog me maria te rummet där
adam låg helt slitta.. hon studerade hans kroppp..
han såg förskräklig ut med alla blåmärker, sår och allt tårkat blod
över hans "levande" kropp..
hon tog pojjkens hand och tröck den hårt mot sitt hjärta
medan hon fälde trårar på hans hand..

-va har hänt? frågar flikkan och börjar gråta in föralla vuxna.
-vi vet inte.. svarar en ung läkare
-vi trode du kunde hjälpa oss med de.. sa en sköterska
-kan du de? frågade den unga läkaren.
-v-va.. ja.. hur kan.. va? flikkan upprepade orden flera gånger.
läkarna förrklarade allt dom viste för flikkan.. vilket inte alls var mycket..
-pojjkens pappa hade kommit in burandes
med honom över axlarn och pojjken fick direkt vård..
pappan viste inte va som hänt.. han hade bara
hittat sin son helt medvets lös inne i pojjkens rum..
tänka så förkrssad pappan måste vara..
se sitt eget barn efter de försökt ta live av sig..
polisen som kom för att kolla sa att vi skulle ringa dig..
för du kanse vista varför han gjorde de.. iallafall..
polisens namn är (någonting) och har nu gått och tagit en
kopp kaffe..han har ju var här enda sen pojjken kom in..
berättar den unge läkaren med en förtvivlad röst.
-så.. vet du något marie? frågade den sköterskan


samtidigtsom flikkan precis tänkt fråga "hur kan ja veta nått?" öppnades dörren
och in kom polisin (någont).. hon stirrade förskräkt på honom
och märkte att han tänkte säga nått men ångra sig..
"okej.. nu gäller de.. allt eller inget.. som man brukar säga"
-va fan gjör du här? hur kunnde du veta vr vi var?! hur?!!
varför va du tvungen att ta hem oss?! varför va du tvungen att ta hem adam?!!
du gjorde detta mt oss! du har förstört vårt liv! hr fan vågar du visa dig här?!
orden bara fall ut ur munnen på marie hon kunnde inte behärska sig..
-ja är här för att se om han klarar sig.. savarade polismannen
-varför? om inte du skulle tagit hem han skulle dettaaldri hänt!
du har inte lov att vara här! skrek marie.
MArie! behärska dig sa mamman surt bakifrån polisen..
-mamma.. hur? va allt flikkan mari fick ut denna gång.
-polis här visade vägen efter som du stack från mig.
va e de för en stil igentligen? svaade mamman surt.
-kom nu marie så går vi till vänterummet och reder ut de här sa polis.

flikkan kramade adams hand enu hårare och gav den en lätt kyss
och sa "ja kommer snart min ägel.. håll ut.." innan hon gick till vänterumet.

-joo.. de e så att ja hade oåx ett helvete när ja va liten..
ja sprang ofta till den där floden.. så ja gav upp, efter en timme
körde vi dit och kolla om ni var som ja var.. blev lungnande
av den fantastiska platsen.. berättade polis
-va? du? frågade flikkan försiktigt..
-aa.. min far brukde slå mig när ja va liten.. men slut prat om de nu..
nu ska vi besvara dinna frågor och lössa ut de här sa polis bestämt.
-nej.. bäretta om din far.. sa flikkan försiktigt.
-okej.. sa polis och suckade..
-tack.. sa flikkan samtidit som dom sattsg i soffan.
-joo.. alltså.. min far var en hämsk man.. o morsan va en modell
innan hon mötte farsan.. då börja hon knarka o skit..



































(konstig ja vet.. men ja har tappat tåden..
så.. tyck va ni vill.. men ska ja forsätta eller inte?
ja vet att de tar lång tid innan ja skriver..
men ja sitter ju inte vi datan varge dag..så..
de fårni la stå ut me..förlåt alla som hade kommenterat,
tack för kommentarerna.. men de va inte meningen o
lägga ut den d.. den va inte klar..)

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Wea - 20 jul 07 - 15:57
meeeer :Dman måste ju få veta vad det står i brevet :D
empalove - 18 jul 07 - 23:14- Betyg:
skit bra!"! MER NU!!!:D
veskamedprickar - 18 jul 07 - 21:46- Betyg:
jag tycker den är asbra, fortfarande, fast de andra är bättre. Du skrev dom med mer passion osv.. skriva till mig när nästa del kommer?

Skriven av
tess__
18 jul 07 - 19:19
(Har blivit läst 76 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord