Wendela..del 14 |
Han öppnar dörren till hissen och går in. Han bär på en liten ryggsäck. Wendela trycker på en knapp och det tar inte mer än några sekunder så är dom nere på botten våningen. Dom går ut för porten, blåsen piskar och Wendela hoppas att efter den här kvällen ska allting bli bra igen. Dom börjar gå i tystnad, hon hör att han tänker börja säga något men ångrar sig flera gånger. Han öppnar munnen men stänger den igen. Hon vet att han har ångest hon vet att han ångrar allt, men det skiter hon i. För efter en klunk eller ett piller så är han som vanligt igen och kommer göra henne illa igen. Hon måste få in honom i psykhem. Det är vad som krävs. När hon berättar för personalen kommer han säkert att få sitta i fängelse ett tag. Hon vet att han kommer lida i flera år. Men hon bryr sig inte efter allting han gjort mot henne. Men inom bords känns det endå fel. Men Wendela vet att när han kommer ut kanske han har ett hopp om att villja förendra sig. Hon vet att allting kommer bli bra sen. Han tittar på henne och säger.
- Och vad är du så glad för då?
- Det kan jag inte berätta. Säger Wendela listigt.
Dom går tills dom är framme vid huset. Hon ser bilen, "psykbilen". Den står en bit bort, och hon vet att pappa inte ännu har sett den. Det står inget på den men Wendela vet att det är den.
- Pappa sätt dig i bilen där borta jag kommer snart. Hon ger honom en lätt puff och pekar mot bilen.
Till sin förvånad frågar han inte henne varför utan han går bara snällt och vänligt bort mot bilen och sätter sig. När han väl har gjort det kommer en kille ut ur framm sätet och låser bilen. Han låser om pappa. Och där inne sitter han den stackaren och ser ut som ett litet barn. Wendela får en viss klump inom sig och blir lite oroad. Men hon vet att det är det rätta. Kille har även tjej med sig som också jobbar på kliniken tror Wendela. Dom ropar på henne. Då kommer mamma ut genom ytterdörren. Hon springer fram och kramar om sin dotter.
- Lilla gumman, berätta alling vad som har hänt..jag blev så orolig när du sms:ade och så...
Wendela ser att sin mamma är väldigt stressad. Då kommer tjejen och killen fram till dom.
- Aa, vi kanske ska ta allting från början, och kanske gå in och sätta oss, dte är juh rätt kyligt här ute. Säger tjejen och huttrar till.
- Först kanske vi ska presentera oss. Säger killen.
- Jag heter Frida. Säger tjejen.
- Och jag heter David. Säger Killen.
Wendela presenterar sig och säger att dom borde gå in.
- Jammen kom då, vad väntar vi på säger Frida.
- Jag menar ALLA, säger Wendela och pekar mot bilen.
- Nej, men vi tar inte in psykon när vi ska prata ut säger David.
Wendela klarar inte trycket hon sliter åt sig nyckeln och drar ut Harald ur bilen.
- Det här är min pappa och han ska vara med och prata. Han ska själv få berätta.
- HARALD! skriker plöttsligt mamma och är nära att gå fram och göra något dumt när plöttsligt Frida tar tag i henne och lugnar henne lite.
- Om du har röööört min dotter så ska jag banka skiten ur dig. VAd fan har du gjort nu för dumt räcker det inte med att du knarkar ner dig eller?!
Allt är i kaos grannen Sig kommer ut och ser vad som står på, men går snabbt in igen när hon känner att det små duggar lite.
- STOOP! skriker Wendela.
- Alla kan nu gå in och sätta sig vid vårat köksbord, så akn JAG berätta vad som har hänt.
- Men.. han då? säger mamma och nickar mot Harald.
- Han ska också med och han är nyckter nu och har inte tagit något piller idag så ahn kommer inte döda nån om ni tror det. Alla går in och sätter sig, mamma slår på vatten kokarn.
Wendela suckar.. hur ska detta sluta.
|
|
|
|
