Del 5: [Amanda] - |
Jag reste mej sakta upp, när platsen var tom. Två taggar satt kvar i armen, och drog med sej hela grenen. Jag svor till, men drog snabbt ut dem, och suckade istället.
Jag undrade vad Johanna tänkte om detta. Visst, hon visste inte att jag gillar honom - den delen lämnade jag ur hemma hos mej. Eller hemma hos Mistress då. När jag skulle resa mej upp, kände jag mej yr. Jag vinglade till, och ner tillbaka på marken igen.
När jag väl var där, spydde jag. Allt jag hade i magsäcken flög ut på marken. Äcklad som jag blev spydde jag ännu mer. Jag reste mej snabbt upp, och sprang där ifrån.
Utan att tänka hade jag rusat in i parken.
Jag satte mej på bänken jag alltid brukade sitta på. Men varken David, eller hans gäng var där..
Tur för mej. Ett par gamlingar gick sakta förbi. Dom stirrade på mej som om jag var nån slags föbannelse. Eller missfoster. Det var väll tydligen dom tyckte att jag var.
Suck..
Alltså! Jag blir SÅ irriterad på denna tiden! Det är som.. förr i tiden! Då inge teveapparater fans!
Det gör mej så.. argh!.
Jag hörde steg, och skratt. Davids gäng. Alla samlades snabbt runt mej. Men ingen hånlog. Om inte Patrik, men inte av de skäl dom brukar. David stod lite längre bakom dem, med en bekymrad min.
- Vi vill att du ska se en sak! Sa Patrik högljutt. David såg mycket orolig ut. Han verkade inte ha någon aning om vad som skulle hända. Det hade ju inte jag häller.
Dom drog med mej. Jag sparkade och sprattlade, men det tyckte dom bara var roligt. Dom satte kurs mot en gränd. Jag svalde. David följde automatiskt med, även om killarna inte verkade låtsas om honom. Dom slängde in mej i blrjan av gränden, men fortsatte själva in.
Någon puttade på David, som föll framstupad mot gallret i slutet av gränden. Jag reste mej upp, och lutade mej sakta mot väggen.
- Vi ska lära dej, att inte bråka med familjeklassen, sa någon från gänget. Jag tittade snabbt upp mot dem. inte förräns då la ja märket till att Tesuki hade backat några steg. Dom andra låtsades inte om det.
- Vad menar ni? Frågade David stött.
Dom peka på mej. Jag blev med ens högröd i ansiktet, och tittade skamset ner i marken. Dom skrattade. Jag sneglade upp. David kollade på mej med en orolig blick. Det fick det att sticka i börstet på mej.
Jag ville inte att dom skulle skada honom men..
Man hörde slag. Jag stängde ögonen, försökte bli av mej ljudet, men det fanns bara kvar. Ville inte gå. Det anklagade mej. Jag skulle göra en ansats att hålla för öronen, men händerna ville inte lyda.
Jag tänkte inte på att springa. Inte alls. Nu kunde man höra hur blod skvätte. Jag sneglade dit. David vad instängd. Av sitt eget gäng. Hans endå flyktvägen var över stängslet, men eftersom det var taggar med elektricitet i toppen, kunde han ju inte klättra upp.
Hur man visste det? Skyllt.
Han tittade upp en gång. Jag kollade rakt på honom. Det var blod över hela hans ansikte! Näsan, munnen, allt!
Ilskan bubblade upp. Det uttrycket låter löjligt. Jag blev arg, bara! Jag sprang skrikandes mot dem.
- Nej! Röt jag, och hoppas mitt i bunten. Dom som stog åt sidorna slutade slåss, och dom jag landade på, tja, dom landade jag på.
Patrik grep våldsamt tag i mej. Jag försökte rusa fram till David, som hade fallit ner till marken nu, sittandes lutande mot stänglset. Men patrk höll tillbaka mej. Han knuffade till mej, så jag landade på ryggen.
Han flinade.
- Okej, Shark, vi vill verkligen inte göra detta. Så om du inte vill ha alla ben i kroppen brutna, ska du visa dej värdig.
Jag fnös. Patrik slog till mej. David hostade till, och harklade sej. Sen spottade han ut en stor loska av blod. Jag tittade äcklagt ner i marken.
- Va.. Vad ska jag göra? Sa han. Jag tittade upp. Han tittade på mej.
Patrik pekade på mej.
- Vad sägs om att kanske.. våldta henne? Han flinade stort.
Jag reste mej upp, och backade. Som tur var, stod det ingen bakom mej. David spände käkbenen.
Han skakade smått på huvudet. Patrik skrattade, och skulle just slå honom.
- Vänta! Sa han. Patrik flinade ännu mer. Jag vände mej om för att springa, men krocka i en av gäng medlemmarna. Han tog tag i mej, och lyfte mej från marken som om jag var nått föremål. Han började gå iväg med mej.
- Släpp! Din jävel, släpp! Skrek jag. Folk stirrade på oss. Han skrattade.
- Jag heter Andy, och nej ja ska inte släppa dej! Sa han.
Skog började uppenbara sej runt oss. Jag visste inte var vi va nånstans, men det skulle inte gå bra. Han gick bort till en liten grillplats. Men istället för att stanna där, fortsatte han längre in. Eller längre ut. Snart var han framme vid en annan liten plats. Men det stod ju inga grillsaker eller nåt.
Den hade bara en backe som vätte ner mot en bäck. Han släppte mej,och jag ramlade ner på marken. Han sparkade till mej när jag försökte gå upp. Snart samlades en massa folk runt mej. Inte vilka som helst, Davids gäng. Jag svalde. David gick sakta fram till mej. Han stod en halvmeter ifrån mej, och tittade bara rakt ner i marken.
Jag stängde ögonen. Några började våldsamt dra av mej mina kläder. Jag skrek. Jag sparkade med mina ben, men mina jeans var snabbt av. Jag träffade nån med foten, men det hände inget. Jag försökte att se. Men jag ville inte.
Jag ville inte se på vad som skulle hända. De dröjde en stund innan det hände nåt, men sedan kände jag hur någon - David! - försökte 'komma in i mej'. Visst lyckades han.
Jag kände mej hemskt. En hora. Ja kunde liksom inte hjälpa det. Det kändes som om jag tillät han att våldta mej. Men smärtan växte sej större och större.
Inte kunde jag hålla tillbaka tårarna. Jag grät. Men inte högljutt. Den enda som kunde se att jag grät var David, vilket han verkade.
Det dröjde en lång tid. Säkert timmar. Det hade blivit ganska mörkt nu.
När han var klar, öppnade jag sakta ögonen. Jag kunde inte se så mycket pågrund av alla tårar. Dom slutade inte rinna flr att han inte fortsatte. Han tog på sej sina kläder. Gänget hade börjat gå mot grillplatsen.
- Uhm.. Jag glömde bara en sak! Sa han. Dom nickade åt honom. Jag reste mej upp, och såg honom komma. Jag gjorde ingen ansats att ta mina kläder.
Jag skrek åt honom. Jag vet inte vad jag skrek, bara att jag gjorde det. Han sträckte ut händerna, som första gången, men jag ignorerade det.
Jag tog en massa steg bakåt - och trillade ner till bäcken.
Jag landade vid kanten av den, och orkade inte resa mej upp.
Man hörde hur han försökte komma ner utan att göra samma sak som jag. Jag stängde ögonen, och svimmade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Emilia_Victoria - 4 aug 07 - 18:53- Betyg:  | | :( :( , | | Neon - 14 jul 07 - 17:59- Betyg: | | Yeah | | mandur - 13 jul 07 - 23:04- Betyg: | | jätte bra skrivet. :) | | tegelsten - 12 jul 07 - 23:37 | Shit va bra =O
MEEER ! =D | | empalove - 12 jul 07 - 23:16- Betyg: | | skit bra!! MERA!!:) | | Nellie_med_Q - 12 jul 07 - 15:38- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH , Skriv mer jag tror ja dör :O <3
Jefflar jÅwhanna , <333333333333 |
|
|
|
