Jag skulle ha glömt honom för längesen |
När kärleken visar sig vara olycklig och man bara bli sårad, då behöver man någon vid sin sida i vått och torrt, hur ska man annars kunna klara sig? Ska man stå där ensam utan något stöd? Nej,
Det tycker inte jag i alla fall. Jag har börjat tänka, men då var det för sent. Gör inte samma misstag som jag, jag vet redan att många har gjort det.
Men nu när jag inser vad jag egentligen borde ha gjort, för mer än ett år sedan, är det för sent. Nu kan jag inte längre, nu har det gått för lång tid för att jag ska kunna gå ifrån dig, nu älskar jag dig så pass mycket att jag verkligen inte kan gå. Vad ska man göra när detta händer? Ska man bara försöka gå vidare nu eller ska jag göra det som egentligen är rätt, nu när jag äntligen börjat fatta att det jag gjorde var fel. Det var fel att ta tillbaka honom gång efter gång. Men han har förändrats, eller hur vet jag det? Känner jag den personen jag egentligen blev kär i eller lurade han mig totalt? Jag är så förvirrad.
Man brukar säga att kärleken är det bästa som har hänt, ja i och försäg är det de bästa som har hänt mig också, men även det värsta. Kärlek är inte alltid så bra som man kan tänka sig, tyvärr. Jag funderar mycket på om jag gör rätt, men svaret kommer jag nog aldrig att få reda på men jag letar. Det är du som håller många svar hemliga för mig, jag vet att du egentligen vet om du bara hade ansträngt dig lite mer, men du vill inte ens försöka.
Du är mitt allt och har varit det länge men hur vet jag att det du säger är äkta och att du älskar mig? Du sa att du skulle få mig till bättre självförtroende och att jag skulle känna mig värdefull, men du har gjort precis tvärtom, jag har uselt självförtroende och inte ett dugg värdefull känner jag mig. Jag känner mig äcklig och allmänt ful! Det är DU som har gjort idiotiska saker, inte jag, men ändå kräver du att JAG ska gå vidare snabbt, annars vill du inte vara tillsammans med mig längre. Jag bara går med på allt, jag fattar inte varför egentligen, personligen tycker jag att jag ska gå vidare när jag känner mig redo, inte när du säger till mig. Men du vet mycket väl varför jag försöker nu också, för att jag älskar dig och jag vill inte mista min kärlek, men så tänker väl inte du? Om du hade gjort det hade du inte krävt att jag skulle gå vidare när jag inte känner mig redo!
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra längre. Nu när jag sitter här och tar lite tid åt mig själv så funderar jag mycket över oss. Om jag egentligen gör rätt som har dig kvar, tråtts alla gångerna du har varit med andra. Det är inte en eller två gånger, det är fler. Jag blir så ledsen när jag tänker på det, men då finns du inte här och tröstar mig, då vill du sluta prata om det. Men tänk om jag känner min bättre då? Tänk om!
Vi har varit tillsammans i mer än två år nu, nu är det för sent att gå ifrån dig och gå vidare utan dig, nu är jag fast vid dig. Jag hoppas att du håller dig till mig nu och att inget hindrar oss ifrån att gå genom mörka stunder tillsammans.
Jag älskar honom, just därför har jag stannat hos honom alltid! Jag vet att jag inte borde ha gjort det, jag ångrar idag att jag inte gick första gången. Men samtidigt är jag så lycklig med honom. Jag älskar killen. Han är mitt liv, han är det jag lever för
|
|
|
|
