Del 3 syster min. |
Johan öppnar dörren till ett ljustlila stort sovrum och jag går in efter honom.
-Är det här okej? Frågar han och ler samtidigt som han vänder sig mot mig.
Jag nickar och ser mig omkring. längst väggen hänger det fotografier, jag går fram mot ett och grankar det noga.Johan ställer sig bakom mig och lägger ena handen på min axel, det känns tryggt.
-Är det där du? Frågar jag efter att ha stirrat på bilden min ett par minuter.
-Mm, min mamma tycker om det fotot. Svarar han och skrattar lite.
Johan går bort till sängen och sätter sig vid fotens ände och ser på mig medans jag kollar vidare.
-Vems rum är det här? Frågar jag.
-Min mammas, pappa flyttade hemifrån när jag var tre, och två år senare dog han i en bilolycka.
-Förlåt, det var inte meningen att...
-Det gör inge, och säg inte förlåt.
Johan ser på mig och ler. Jag går emot honom och sätter mig bredvid honom. Han tar en klunk av ölen och ställer den på golvet.
-Faan vad det här är äckligt. Muttrar han och ler.
-Varför dricker du det då? Skrattar jag.
Han ser på mig och skrattar.
-Vet inte, finns väl inte så många val.
-Vad finns det för val då? Frågar jag intressant och ställer ner ölen på golvet jag med.
-Många.
Johan börjar skratta och tar ytterligare en klunk av ölen och ställer sedan ner den igen.
-Okej seriöst, vilka val finns det ?
-Ett är att dricka ölen och se lycklig ut. Två är att skita i den och verka mesig och ta en klunk vin istället.
-Vin? utbrister jag och börjar skratta.
-Vill du höra eller inte? Frågar Johan lite halvt surt och flinar.
-Okej förlåt.
-Eller tre, kyssa den allraste sötaste flickan i världen.
Jag blir tyst och ser in i Johans ögon.
-Och vem är det då?
Johan kommer närmare mig och hans läppar nuddar nästan mina.
-Du.
Dörren öppnas och in kommer Sebbe och efter Tanja.
-Alice vi behöver snacka! Skriker Sebbe.
Johan vänder sig om och jag känner hur pinsamt läget är.
-Alice svara då.
Jag skakar på huvudet och ser ner på golvet.
-Aja, du är endå så jävla feg! Skriker Sebbe. Du får ingen skjuts hem utav mig iallafall.
-Sebbe. Ta det lite lugnt. Försöker Tanja men han sticker ned för trappen.
Tanja ser på mig och gör en grimas och stänger dörren efter sig när hon också drar.
Faan vad livet suger tänker jag och tar uppen ölen och tar ett par klunkar.
-Jag ska nog gå. Säger Johan och reser sig upp.
-Nej vänta. Svarar jag och reser mig också upp. Det är jag som ska gå.
Så går jag mot dörren.
-Alice. Hur ska du komma hem? Frågar Johan mig.
Jag vänder mig om.
-Jag vet inte.Får väll gå.
-Ensam ute i mörkret? Skulle inte tro det va, du kan sova här. Johan tar tag i min handled och står helt stilla.
-Tack Johan, och förlåt för att dom kom.Jag känner mig verkligen så dum ska du veta.
Han ser på mig och släpper min handled och drar handflatan mot min kind.
-Det gör inge. Svarar han lungt och går ner.
|
|
|
|
