På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Del 4: [Amanda] -

Jag vaknade sakta, och tittade mej omkring. Vad i..?
Jag var hemma i min lilla städskrubb som jag hade gjort i ordning och städat. Nu låg det kläder överallt. Jag halvsatt upp. Täcket åkte ner från min bröstkorg och lingrade sej säkert vid magen.
Inte förräns då märkte jag att jag hade någon bredvid mej. Och att jag var naken. Panken började växa. Växa för vad jag hade gjort. För vad som kommer hända.
Denna någon som låg bredvid mej snurrade runt, och vaknade. Jag svalde hårt. Det var David.
Han tittade på mej yrvaket. Som om han inte förstod. Jag knöt täcket snabbt runt min midja, och reste mej upp. Han stirrade på mej en stund, men tog sedan filten han hade, och gjorde samma sak. Jag började hysteriskt gå runt och plocka in kläderna.
Strax var jag ute ur städskrubben och stirrade förvånat i lägenheten. I vardagsrummet låg Tesuki Patrik och en till och snarkade. Jag smög sakta förbi dem. Var är Mistress?
Jag hörde någon fnittra från ett rum. Jag öppnade askta dörren. Fy fan vilken syn!
Jag gjorde en äcklad min, när Mistress Cecilia och resten av gänget låg där helt jävla nakna och .. och .. ja, du förstår.
- Amanda! Gå ut eller va med! Skrek Mistress Cecilia. Jag stängde genast dörren. När jag vände mej om för att gå tillbaks mot min skrubb, stod jag åter igen öga mot öga med Patrik. Han flinade.
Jag stirrade argsint på honom.
- Lugn, Pandan, jag skulle bara vara med här igen. Men att vara med dej är ju så mycket roligare! Skrattade han. Jag skulle knuffa iväg honom, men han tog tag i mina handleder, och drog mej med honom. Jag skrek åt honom att sluta. Först då märkte jag hur hes jag var.
Han flinade åter igen. Vi passerade min skrubb, där David satt på sängen i bara jeans. Han tittade mot oss en gång, men låtsades inte om det sen.
Jag försökte dra mej ur hans grepp, men det var omöjligt. Han klämde bara hårdare runt mina handleder.
- Sluta! Aj! Skrek jag. Han bara flinade, som om det skulle vara kul. Jag sparkade mot honom, och han skrattade bara.
Jag såg min enda utväg att ropa på hjälp. Men det var ju bara ett hus fullt av.. idioter.. och ingen.. vänta!
Patrik tryckte in mej hårt i väggen. Mina lungor började tappa luft, och åter igen började han slicka på min hals. Jag gjorde ingen ansats att få honom att sluta. Han verkade nöjd. Han släppte ena handen, och började ta på mina bröst. Paniken växte sej snabbt, och jag inte inte riktigt vem jag skulle ropa på.
- David! Snälla, hjälp! Skrek jag tillslut. Patrik stannade upp. Davids gestalt uppenbarade sej vid dörren till min skrubb. Jag tittade återligen in i hans ögon. Hm.. Det börjar låta tjatigt va? Förlåt. Men det är så jag urskiljer människor, ser deras känslor. Hans ögon blänkte av tårar när han fortsatte in i skrubben igen.
Patrik skrattade åt mej.
- Shark? Det är ingen idé att ropa på honom. Han kommer inte hjälpa dej! Skrattade han.
Jag började slå honom med ena handen. Men det var lönlöst. Alla min krafter, mitt ork var borta. Jag orkade inte göra nått, jag var helt slö i kroppen. Han skrattade åt mej.
Han började dra ner min tröja.
- Nej! Sluta! Skrek jag. Ditt jävla kräk, sluta!
Samma sak upprepade sej, bara hemma hos Mistress. Det får inte!
Han skrattade, och började pussa på min överkropp. Jag sträckte på händerna, och fann ett skohon, i hyllan över mej.
Jag drämde det med all min kraft i hans huvud. Tur för mej var det järn, och han tuppade genast av. Jag landade på honom, men reste mej snabbt upp, och rusade in till min skrubb.
Jag kunde inte häjlpa hur arg jag var även om jag så förstod varför David inte kuned hjälpa mej.
Han satt där, och såg med ens VÄLDIGT oskylidg ut. Jag skyndade mej fram mot honom, och gav honom en riktigt hård örfil. Han hade fortfarande inte satt på sej sin tröja. Med ens ångrade jag vad jag hade gjort.
Inte för att jag trode att han skulle göra nåt mot mej, utan för att jag fick .. skuldkänslor. Jag stannade upp. Nu var det hans tur att hålla för kinden. Jag insåg just hur hårt jag hade slagit honom. Ilskan hade liksom fört mej sej mina krafter tillbaka.
Jag skulle just säga förlåt, när det ringde på dörren. Jag rättade snabbt till tröjan, och gick ut för att öppna. Jag försökte flytta på Patrik, men han .. var för tung.
Jag öppnade dörren med nög och näppe. Johanna stod där, i sin söta lite sådär japanska klänning. Jag smålog. När hon såg vem det var - såklart kände hon igen honom från Davids gäng - tittade hon förvånat på mej.
- Mistress Cecilia.., muttrade jag. Hon nickade. Vi gick sakta in. Jag försökte få henne att passera skrubben, men hon fick syn på David ändå. Han satt fortfarande med handen på kinden. Johanna svor högt. Troligen på japanska, eller nåt språk åt det hållet. Jag tog tag i hennes hand, och hindrade henne från att rusa på David, som förskräckt kröp längre bort från dörröppningen.
- Din! Argh! Släpp mej, Amanda! Vrålade hon. Jag drog med henne ut i köket.
- Nej! Skrek jag. Hon tystnade..
- Amanda? Vad är allt det här? Sa hon anklagande. Jag suckade. Satte mej ner, och berättade.
Hon avbröt mej då och då för att ställa frågor. Jag började bli rätt så irriterad på alla minnen. Allt skit. Jag menar det.
Jag suckade när jag hade berättat klart. Dörren från Mistress Cecilias rum öppnades, och hela gänget, inklusive en naken viss Mistress Cecilia, kom ur.
- Så, så! Nu får ni allt gå, era hundar! Skrattade hon. Hela bunten var påväg mot dörren. Ingen kastade en blick åt mitt håll. Patrik hade rest sej upp, och fattade inte vart alla gick. Han åkte bara med i strömmen. Såsom David och Tesuki. Jag tittade inte åt deras håll.
Snart var alla ute. Mistress Cecilia var inne på sitt rum. Man hörde hur glatt hon sjöng. Men det gjorde inte mej glad. Det äcklade mej brutalt. Johanna drog med mej ut efter en stund, så vi inte skulle stöta ihop med hela gänget.
- Vänta här.., Sa hon med en fundersam blick. Såklart gjorde jag inte som hon sa. Jag följde efter henne. Jag hörde hur hon kom tillbaka, men med sällskap. Jag kastade mej in i en buske och svor tyst åt taggarna som borrade sej in i skinnet. Hon stannade precis framför busken. Sällskapet hon hade med sej, var hela Davids gäng, förutom Tesuki och David.
Jag svalde hårt.
- Hör på här. Jag vill att ni ska trotsa eran ledare. Fattar inte ni hur han plågar Amanda? Hörde jag henne säga. En kille från gänget steg fram.
- Du är galen. Panda eller vad fan hon heter är en SIMPEL SLAV. Hon SKA behandlas så! Sa han. Några killar från gänget höll med honom.
- Men jag ger er familjer.., sa Johanna lurigt. Några ställde sej bakom henne. Hon såg nöjd ut. Killen som hade pratat först rörde inte en min.
- Struntprat.
- Verkligen? Jag är av familjeklassen. Jag kan skaffa er ett hus om jag så vill! Sa Johanna. Han funderade en stund. Sedan gick han över till henne.
- Vad ska vi göra? Sa han efter en stund.
- Ni ska lära honom att inte bråka med familjeklassen.
Jag svalde. Detta kommer inte sluta bra.

--
Förlåt om det blev lite kort. ;)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Emilia_Victoria - 4 aug 07 - 18:47- Betyg: