Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En tillbaka blick på året.

Hej!
Mitt namn är Tina, detta är den sista dagen på året.
Det 31 december och det är dags att berätta hur mitt år
har varit. Vid tolvslaget är det ju dags att börja om och
då är det ju bra att ha allting klart. Och börja att gå
vidare och nu tänkte jag skriva om mitt år i dig som jag
kan kolla tillbaka på sen.

Jag kan säga direkt att detta inte har varit mitt år
överhuvudtaget.
Till en början skadade jag min fot i en fotbolls match
och där försvann hela fotbolls säsongen och friidrotts
säsongen och det blev också slutet på min fotbollskärriär.
Eftersom jag låg så mycket efter i "utvecklingen" blev det
ett slut.
Jag har varit skadad sen Maj.
Saker och ting blev ju inte bättre.
När jag kom hem från Värmland var min fot bättre så jag
började att träna friidrott men min special tränare och
4 till som har samma tränare som jag. Jag tränade 2-4/veckan
men oftast tränade jag 2 gånger. Men det hände att det blev
mer. Men då började jag få ont i min vad i stället.
och de blev att jag fotsatte träna lite mjukt. Inte lika
hårt mer jogging på den stora fotbollsplanen på friidrotts-
arenan.
Sen började skolan, och jag längtade verkligen inte dit.
Visst det skulle bli kul att träffa klasskompisarna som
jag inte träffat på ett tag men vem var det inte.
Och det var då allting började.
När jag väl hade kommit igång i mitt pluggande så slutade
en killkompis att snacka med mig. Och jag förstod aldrig
vad jag gjort för fel. Han ignorerade ungefär hela augusti
och i slutet av september hörde han av sig. Under hela augusti
gick jag och grubblade på vad jag hade gjort, och om det
berodde på mig att han inte hade hört av sig. Och jag vet
fortfarande inte varför han inte hörde av sig.
Jag visste ju att han var kär i min kompis och tänkte att
de kanske var så att han hade haft fullt upp med att snacka
men min kompis. Men det var ju bara min Teori.
Men jag var ändå besviken på att han inte äns hade sagt hej
till mig i skolan.
Sen började han förvirra mig en hel del, han började
förändras mer och mer. Och jag kände inte igen honom längre
de ända som hördes i mitt huvud så fort han skrev var orden:
"du är inte den personen jag lärde känna"
Jag började undra varför han hade förändrats så fort och jag
känner än att jag inte vågar ta upp det med honom. Han blev
mer och mer självsäker, och i min mening verkade han osäker
på sig själv. Men det var ju som jag upplevde de. Jag kände
ju honom inte längre. Det kanske var därför. För ett år sedan
då vi började snacka såg jag honom som den där killen som
inte var som alla andra i våran klass. Han var mera mogen.

Men allting fortsatte, och jag blev ännu mera osäker på mig
själv. Jag tappade kontrollen på mitt eget liv. På mig själv
överhuvudtaget. Jag satt i läxor från jag kom hem till elva,
på kvällarna i bland. Jag övade till proven, och när jag
kollade på våran prov schema såg jag att vi skulle få
2prov/vecka efter oktober lovet. Vilket fick mig att tappa
allt. Det var som om man tappade massa kristallglas på
golvet och allting gick i 1000 bitar. Jag hade ingen tid att
skriva, eller att ta vara på mig själv. Ingenting.
Många av mina vänner mådde inte heller bra, dom hade en massa
problem så jag kände att jag kunde ju få dom att må bättre
genom att låta deras hälsa gå före min egen.
Efter ungefär 2 veckor av bara pluggande så försvann min
ork till att plugga över huvudtaget. Jag var helt "utmattad"
Vid det laget ville jag bränna alla böcker och bara lägga
mig ner och bara vila. Ta det lugnt, men jag visste att jag
inte kunde. Men jag kände att jag behövde skriva men jag
hann lixom inte det fanns lixom inget.
Ingenting, det enda jag fanns var massa tårar som ville rinna
Jag fick uppdrag att ta fatt på skoltröjor, och jag hade två
konserter som jag var tvungen att lära mig låtarna till och
plus detta hade jag massa prov kvar. Så jag var helt slut
dom ämnerna som var viktiga för mig orkade jag inte lägga
ner nån möda på.
En vecka innan skolan slutade sa våra två svenska lärare
att vi skulle snacka om vad vi skulle få i för betyg i svenska
enskilt.
Då skulle vi också få tillbaka novellen vi skrivit.
Jag hoppades bara på att jag skulle få Vg på det. Men det fick
jag ju självklart inte. Jag fick G+. Vilket jag på ett sätt
inte allt var förvånad över, men på ett annat sett blev jag
väldigt förvånad. Eftersom jag inte trodde att de skulle vara
så mycket sämre en dom andra jag skrivit i 8an då jag fick
VG på båda två. Och de innebara också att jag fick sänkt betyg
Den dagen var inte min tur dag och allting var så stressat och
därför bröt jag ihop. Det var de värsta jag kunnat få höra
den dagen.
Men det var det jag fick höra.
Dom sa också att jag inte fick bryta ihop eftersom det
bara var ett betyg. Och att jag inte hade lyssnat till deras
kriterier. Men det var svåra kriterier. Om man skulle
gått efter dom så skulle det var väldigt svårt att höja sig.
Men vad gör man.
Efter detta var allting stilla. Jag kände mig mer och mer
deppig, och mina vänner fick mera och mera problem. Allting
bara hände.
Den 22 december slutade vi skolan och den dagen prydde mitt
ansikte inget leende. Förrän på eftermiddagen. På förmiddagen
var de fotbolls match 9orna mot lärarna. Det ska vara
12 utvalda 9or som SKA spela fotboll helst som ska spela mot
lärarna. Men detta året var det 17 stycken. Och lärarna som
brukar vinna förlorade iår. Men när jag såg dom spela fotboll
ville jag bara gråta. Jag ville bara spela!
Men efter skolan så kändes allting lite bättre.
Och nu är det dags att börja om. Att se nya möjligheter.
Jag har bestämmt mig för att detta ska bli ett bra år.
Jag ska få ordning på mitt liv.
Och det är dags att börja snart.
Det som får mig ledsen är att, när jag mådde som sämst
så såg jag ingen utväg alls. Men nu är det bättre, men då ville
jag nästan bara försvinna. Men om man tänker på allt som hände
och allt jag har förlorat under den tiden. Är det dags att bygga
upp allting på nytt. Få tillbaka självförtroende. Och balansen
i allting. Det är det enda jag kan göra. Och få det att bli
bättre man kan inte få något om man inte gör lite själv. Det
är dags att hitta mig själv och få fram leendet.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Evil_Bites - 4 jan 06 - 10:29
shit!fan vilket kasst år..
bra att du tänker optimistiskt:)

Skriven av
Mysticalgirl
26 dec 05 - 03:58
(Har blivit läst 292 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord