Män och kvinnor, idag och igår. |
När vi hör ordet kvinna får man oftast upp en bild i huvudet, på en kvinna eller man. Vi tänker oss personen i fråga i feminina eller maskulina kläder, kanske hur personen går, bibehåller sig till kroppsspråket, och framför allt hur personen i fråga, pratar och ser ut i ansiktet. Vi ser allt detta varje dag, och det är inte alls något konstigt för oss människligheten att dela upp sig i två olika roller, detta är vår vardag som vi har levt med en hel evighet och som jag tror vi kommer att leva med i all framtid. Men vad är skillnaden på en maskulin och en feminin människa?
Vi börjar förklara det kvinnliga könet till en någorlunda bra bild. Många människor kopplar kvinnan till ett kök och hushåll, smink, kläder, fåfänga, barn och känslor. Allt detta är ingen slump. Det är så här kvinnan lever i dag och levde i går. Bara för några år sen, i början på 1900-talet så skulle kvinnan vara vacker, inte prata så mycket (dvs. inte ha någon åsikt), och att behaga mannens behov. Och att nämna när kvinnan fick rösträtt år 1921, bara för 86 år sedan, hade ena könet inte ens en chans att göra sig hörd eller att tycka. Människan är uppväxt och utvecklad på detta sätt och det skulle ta flera hundra år att ändra det vi har åstadkommit. Även om läget förr var mer extremt så skiljer sig mannen och kvinnan något oerhört idag. Om vi nu ska presentera det maskulina könet, det starka (både fysiskt och psykiskt). Han är teknisk, han har behov precis som kvinnor, men dessa behov blir mer synliga. Mannen är oftast mer dominant, och den som ska se till att allt fungerar inom ekonomin i hemmet. Det är han som skulle arbeta för pengar, och han som skulle ta hand om ”sin” kvinna och se till att hon hade det bra och var lycklig. Han fixar det tekniska och hon ser till att han får mat, han ser till att hyran blir betald, hon sköter om barnen. Ja, så var det i alla fall för tiotals år sedan. Redan i början på 1900-talet fanns detta bland oss, och fortfarande lever det kvar bland vårt samhälle. Det kallas rollspel, som vi har med oss dagligen, och det börjar redan i tidig ålder med rosa och blått, med bilar och dockor. Frågan blir oftast: ”blev det en pojke eller en flicka”?
Hur som helst ska jag ge mig in och diskutera och informera om det kvinnliga och mannliga språkets skillnader. Vad beror det på att det är sådant pass skillnad, varför, och hur blir det i framtiden?
Jag har gjort en observation i mitt klassrum på IT-avdelningen, killar i min klass skriker och syns så otroligt mycket mer än tjejerna i klassen. De spelar dator spel, så som CS och WC 3. Killar är otroligt tävlings inriktade, och också väldigt bra på könsord. I 5 minuter hörde jag många ord smita ut ur deras ivriga munnar. Det var ord så som ”jävla fitta, hora, horunge, bögjävel, fuck” detta utspelades om och om igen. Många av dessa ord är ord som tillhör det kvinnliga könet. Killarna använder dem till om de blir arga, eller när någonting blir fel enligt deras planer. Detta används så mycket mer av män/killar än av kvinnor/tjejer. Dessutom har kvinnor och tjejer slutat reagera på detta, det är en del av vår vardag, detta är ett språk idag.
Jag gjorde också en observation på programhanteringen, vi skulle redovisa i grupper och förklara ett paket som kan liknas vid Office paketen i Windows. I alla fall så skulle jag se och jämföra med det jag hört om kvinnor och mäns skillnader att prata. Då menar jag att killar använder sig mer utav ord som ”öhh, ehh och vadå” medan kvinnan använder sig mer utav tvivlande ord så som ”ju, kanske, liksom, och eller hur”. Otroligt nog stämmer detta. Kvinnor använder sig väldigt mycket av dessa ord och likadant med män. Det märktes otroligt väl, samma sak när man pratar med en grupp, blandat med tjejer och killar, märks det vilket kön som tillhör till vilken kropp och språk. Oavsätt kön blir människan så som världen/samhället uppfattar dem.
Det är också intressant att berätta att kvinnor inte avbryter lika mycket alls som män gör i konversationer, och att hon också ska vara en bättre lyssnare än det maskulina könet. Detta gör hon genom att ge påståenden eller frågor som: ”jaha, jasså, nehä, ojdå och jag vet.” allt detta för att hälften av befolkningen råkar ha en snopp och den andra bröst och en vagina? Min mor har alltid berättat för mig att, män med lyxiga bilar och mycket tekniska saker oftast har komplext för att dom har små snoppar? Och att dom då måste kompensera med saker istället för att imponera i sängen? Konstig iakttagelse, men också ett oerhört intressant ämne, många vet att när man pratar om snoppar betyder det en mans värld. Mycket av deras stolthet finns just i den kroppsdelen. Mätningar för att tävla med varandra är inte alls ovanliga, men en undersökning i en tidning, längesen dock, tror det var ”Cosmopolitan”. Berättar att kvinnan inte alls gillar stora snoppar eller ens bryr sig om vad den har för storlek. Är det så att snoppen är deras enda manlighet? Och om man ska jämföra det med kvinnan så är det inte så att vi sitter och mäter våra blygläppar eller vår klitoris för att uppmärksamma vår kvinnlighet. Men vår byst har fått en mycket viktig betydelse för oss idag. Det är väldigt vanligt att kvinnor låter sig att förstora bysten, eller att dom gör någon annan plastikoperation. Majoriteten bland plastikoperationer är just kvinnor, men varför? Är det för att vi ska känna oss vackra, och för att behaga mannens behov även idag? En fråga som är värd att tänka på, absolut!
Kvinnor och män är två olika raser i dag och var i går. Ja tror också att det alltid kommer att vara ett mansdominerande samhälle. Även om samhället i dag är eller har blivit bättre på att behandla kvinnor och män mer på samma nivå. Språket tror jag alltid kommer att existera, det tillhör oss. Frågan är, ska vi göra någonting åt saken, jag menar språkets skillnader? Vill vi detta idag och imorgon? Antagligen skulle det aldrig gå att ändra någonting som detta idag. Det är som att lära en gammal hund att sitta. Som en ikon för femenismen i USA, Gloria Steinem sade: The first problem for all of us, men and women, is not to learn, but to unlearn.-
Gloria Steinem
|
| Kommentarer | | _some - 9 jul 07 - 15:54 | Wearingblack: Kul att någon annan än jag gillar att diskutera sånt här.
Jag tycker det är en viktig fråga, vi är ju trotts allt bara två kön på jorden.
Och det här med att säga att någon har rätt eller har fel, håller jag totalt med dig. allt är relativt.
Ja der här med att vi pratar olika är helt absurt igentligen , eller å andra sidan är det väll en självklarhet, men i sig verkar kvinnan så mycker mer osäker än mannen.
Kvinnan säger så som "eller hur, ju och kanske" allt det tyder på att hon inte är säker på sin sak. och det kan man undra över. Det fula orden så som just "fitta" andvänds också av det kvinnliga könet vilket stör mig fruktansvärt.
det är som att nedvärdera sig själv helt totalt, självklart är det en vana vi har fått i sammhället i dag. kvinnan har och kommer alltid vara underlägsen på mång sätt. Du berättade om ditt extemfall i skolan.. jag förstår dig. jag går på IT, omringad av killar överallt, och tragiskt nog får jag dras med deras förnedrade skämt, svordommar och nedvärderingar, så som" hon kan inte, vi kan bättre- vi är ämmnade för det här med teknik" . bullshit säger jag. det är vi som skapar oss, vi som skapar bilden av mannen och kvinnan.
För att börja respetera måste vi slute att acceptera detta.
Man ska säga i från, inte bli nedtryckt.
det här med att vara tjejig, helt underbart. det är kul att klä upp sig osv. absolut.
när jag såg att du skrev om din prinsessa läs jag upp, det är som en önskedröm!
(jag var helt övertygad om att jag var sveriges riktiga
kronprinsessa och att viktoria var påhittad).
Tack förresten till att du gillade min text. och kul att diskutera!
Kram | | wearingblack - 9 jul 07 - 13:00 | jag bara älskar att diskutera sånt här;) det kan fortsätta
i evigheter, för ingen kan med säkerhet säga vad som är
rätt och fel. kunde inte slita mig från din text, den
fångade verkligen mitt intresse från första början.
håller med om allt du skriver. t. ex den delen om vilka
ord vi använder när vi är osäkra. jag var skeptisk till en
början, men sen insåg jag hur det faktiskt stämde och
började asgarva:D
detta är väl inte mkt av ett problem, däremot de där
fula orden killar ofta använder sig av som vi av någon
underlig jävla anledning har accepterat... och det är
klart att de fortsätter, vem har någonsin verkligen
försökt stoppa dem? min gamla skola är ett extremfall, men
där fanns lärare som kunde höra tjejer bli kallade för
de fulaste ord man kan tänka sig utan att reagera. de orkade
helt enkelt inte. Vad skulle vi tjejer göra? vad skulle få
dom att lyssna?
jag vet att jag låter som en gammal tant nu, men jag tror
faktiskt att mkt av det ligger i uppfostran. småtjejer
väljer oftast inte att de vill gå i rosa och leka prinsessa
och killarna vet väl inte att det är tjejigt att leka
med barbie vid födslen? de blir vad föräldrarna gör dom till, omedvetet.
jag är ganska "tjejig" och har varit det sen jag var liten
(jag var helt övertygad om att jag var sveriges riktiga
kronprinsessa och att viktoria var påhittad). men jag
tror inte att jag hade varit det om inte min mamma hade
tyckt att jag var skitgullig i rosa prinsessklänningar
och krona av plast. våra föräldrar lärde oss hur vi skulle
vara, precis som vi säkert kommer lära våra barn. och barn ser
vilka roller mannen och kvinnan har i hemmet. de ser att
pappa jobbar till sent på eftermiddagen medan mamma diskar
och dammsuger. man blir som omgivningen formar en, vi färgar av
oss på varandra. jag tror inte att vi någonsin kommer
sluta med det.
skitbra inlägg hursomhelst, det var intressant att läsa! | | _some - 8 jul 07 - 13:44 | Ja absolut. det är alltid en fråga. saken är den att vi är rädd för det som är okänt.
MEn det är intressant att spekulera:) | | Rebecca_Becca - 8 jul 07 - 12:55 | mycket intressant! jag håller absolut med, men jag vet inte
riktigt vad man ska göra åt det, vi utvecklas dagligen men
frågan är hur kommer nästa steg se ut? både kroppsligt,
språkligt och socialt.. |
|
|
|
