ångest |
[måste skriva av mig nu, det kanske hjälper lite. För en sekund eller så..]
Den river på det trasiga som andra kallar för mig, Matilda.
Den river sönder mig, resterna av mig.
Ångesten, den känns.
Ångesten, den bränns.
ångest, ångest, ÅNGEST.
Jag gråter mina vanliga osynliga tårar, och de blandas med riktiga tårar.
Riktiga tårar som är lika verkliga som de osynliga.
Allt det vanliga jag alltid lyckats göra förut, det är så svårt.
Hushållsarbete, promenader, sova, vara vaken.. allt känns så otroligt krävande och tufft. Det är till och med jobbigt att träffa kompisar.
Det har alltid varit svårt att andas och att finnas till, men nu är det nästan lika med omöjligt.
Terapisamtal, ångestdämpande mediciner, sömn - inget hjälper. INGET kommer någonsin att hjälpa.
ingenting
[ Okej.. Det hjälpte inte att skriva heller. Inte ens orden var till undsättning.. ]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fredrikens - 16 aug 07 - 18:05- Betyg:  | Jag tycker det här är vackert i sin mörka form. Det känns
konstigt att kommentera en sån här text när det är en
träffande beskrivning av sakernas tillstånd snarare
än en skrämmande bild av hur det kunnat vara.
Du hjälper andra att komma till insikt med dina ord!
Det vågar jag lova. | | fruxogirl - 15 jul 07 - 21:16- Betyg: | | :'( Nånting hjälper, vi måste bara lista ut vad :/ Finns alltid <3<3<3 | | tidda - 7 jul 07 - 21:19 | | visst handlar den om mig.. | | albertina - 7 jul 07 - 20:44 | En tragisk dikt. Handlar den om dig? Du är så und min vän.
Om jag bara kunde så skulle jag smitta av mig med min
glädje, det skulle jag. Bota din ångest. Man ska inte behöva
känna en sådan oro i sin kropp när man nyss börjat leva, det
unga vackra livet. Kram på dig tjejen=) |
|
|
|
