Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Del 2: [Amanda] -

Smärtan skar genom hela kroppen när jag förgäves försökte ta mej ur Davids grepp. Min ena arm låg tilltryckt upp på min rygg. Det gjorde så jävla ont.
Han lyfte upp mej en bit från marken. Fan, att jag ska vara så kort! Han la sin haka lite lätt på sidan av min hals. Jag andades snabbt efter försöket/försöken att ta mej loss.
Han verkade tycka det var obehagligt. Vad fan tyckte inte jag då .. ?
- Ehm.. ni kan gå! Jag kan ta hand om denna.. gnn.. horan, själv! Sa han till sitt gäng, som såg förvånade ut. Minst lika förvånade som jag.
Hans "kompisar" drog sej sakta undan. Snart var dom utom synhåll, eller hörhåll. Han satte sakt ner mej. Jag backa hysteriskt.
- Låt mej va! Skrek jag ursinnigt. Han kom närmare, men höll uppe händerna som i ett stopp tecken.
- Vänta, jag ska inte göra de illa.. Alltså. Snälla tro mej! Sa han och stannade. Jag stannade också. Jag tittade skamset ner i marken, som om jag hade gjort något fel. Men nej. Det är bara nått jag har fått lära mej att göra.
Han drog sakta ut palestinasjalen ur fickan. Jag stirrade en stund på den. Han närmade sej mej ännu en gång, men denna gången backade jag inte.
Han stod minst en halv meter ifrån mej, och sträckte ut sin hand med palestinasjalen i. Jag drog den snabbt ur hans grepp. Han stegade tillbaka som om jag vore nåogn farlig hund som vaktade sina valpar. En liten manick som satt fast i mina byxor börjde pipa ivrigt.
- 'Mistress söker! Mistress söker!' Tjöt den om och om igen. Jag satte genast fart mot Mistress's hus. Jag kastade en blick bakåt, och såg att David stod och kollade efter mej. Innan jag hann kolla fram, krockade jag med en lyckstolpe. Jag svor högt. Några barn stod en bit bort och skrattade.
- Kom hit så ska vi se vem som skrattar! Vrålade jag. Dom skrattade ännu mer, men drog sej bortåt. Mitt huvud värkte ännu mer nu.
Snart var jag framme vid Mistress Cecilias hus. Man såg hur mycket rök som sakta silade ut ur fönstret. Jag gick in.
Mistress Cecilia kom linkade fram. Hon la sin hand på min axel och försökte stå rakt.
- Vad har du varit?! Skrek hon tillslut. Jag tittade återligen ner i golvet.
- Ute.., pep jag. Hon log lite smått.
- Vill du gå ut igen? Sa hon, lite lekfullt, som om jag var nån slags hund. Det irriterade mej.
Så jag svarade inte.
- Jag sa: VILL DU GÅ UT!? Vrålade hon så högt hon kunde. Jag nickade.
Hon klappade mej smått på huvudet. Sedan gick hon bort en bit. Hon började lossa greppen från ölflaskan full med fimpar i, och i nästa sekund kom den flyga mot mej. Jag hann inte göra något annat än att föra händerna framför ansiktet, men det var inte mycket till hjälp. Flaskan slog sönder mot min panna.
- Helvete! Vrålade jag. Vadå? Det gjorde så jävla ont! Och på så nåra håll! Jävla kärringjävel, säger jag bara!
Hon smålog åt mej. Jag kastade mej ut ur huset.

Smärtan var oändlig där jag satt åter igen på min bänk.
Det dröjde inte länge förrän jag hörde steg. Jag trode David och hans gäng var tillbaka - hade väll fel. Jag satte handen på såret för att dölja det, sedan kollade jag upp.
Det var bara David. Jag spände automatiskt varenda muskel i kroppen. Han satte sej tveksamt bredvid mej. Jag sänkte handen från pannan.
Jag trode la inte han skulle bry sej..
- Vad har du gjort? Sa han, och riktade all sin uppmärksamhet på mitt sår. Han försökte titta på det, pilla på det, och det gjorde så jävla ont, så jag kunde inte hjälpa det.
Jag slog till honom. Han slutade genast.
Jag tittade ner i marken. Men inte av skam.
- Mistress Cecilia .., pep jag, med lite mer säkerthet i rösten. Han svalde - det hörde man. Han svalde högljutt. Nervöst.
- Förl.. alltså. Jag vet inte hur jag ska förklara.., sa han tillslut. Oj, shit vad han fick kämpa då..
Jag stirrade på honom.
- V.. vad menar du? Sa jag. Jag stirrade frånvarande framför mej. Hans rätt så långa bruna lugg trillade sakta ner framför ena ögat. Han drog snabbt bort den.
- Jo.. Jag.. vill inte vara elak mot dej. Jag vill inte plåga dej. Faktum är att.. jag liksom.. gör det i tvång..
Jag fnös. Han tittade på mej med sina ögon glänsande. Okej - kalla mej dum, men jag såg att han inte ljög. Jag är sån, antar jag. Jag kan urskilja människor, se rakt igenom dom. Visst, jag säger inte att jag har någon speciell förmåga, men endå.
Nåt får man la kalla det. Jag vände huvudet, och stirrade rakt in i dem.
- Hur då? Sa jag tillslut.
Han såg ut att fundera en stund.
- Jag har sagt till att jag inte gillar det. Verkligen, du måste tro mej. Men.. dom kommer göra illa mej om jag inte fortsätter. Snälla Amanda, du måste tro mej!
Jag stannade upp. Kallade han mej just Amanda? Jag har aldrig hört honom säga det. Det kändes så annorlunda.
Utan att veta det, hade jag viskat 'Amanda' i några sekunder. Han log lite åt mej.
- Så du menar.. , tvekade jag. Vadå.. Detta är precis som när dom hade skola. Man gillar nån populär som inte gillar tillbaks. Men så är det. Har jag glömt att säga att man inte har skola nu för tiden? Därför är alla , förutom vissa vuxna, dumma som hundar. (Ursäkta..)
Han flyttade sej lite närmare. Obehaget försvann. Nu kom den mysiga känslan. Inte konstigt. Jag gillar ju honom.
Plötsligt vilade mina läppar mot hans. Herregud! Vad.. vad fan håller jag på mej!
När jag tillslut insåg, hade tyvärr tungorna satt igång. Jag kände obehaget komma. Jag ville inte tungkyssas. Jag ville bara pussa honom. Så jag satte handen mot hans bröstkorg för att puffa iväg honom. Och det funkade. Han flyttade lite mer till sin sida, som om ja hade förolämpat honom.
Det hördes steg, och jag reagerade snabbt. Jag drog luvan över huvudet. Jag hörde en välbekant flämtning. Johanna. Snabbt drog jag av den, utan att tänka på såret. Hon mörknade när hon såg det. Sedan blängde hon ilsket på David.
- Johanna! Utbrast jag. Jag sprang fram och kramad henne.
- Vad fan har han gjort?! Vrålade hon, och David reste sej snabbt.
- Nej, nej Johanna! Sa jag, och försökte lugna ner henne. Men hon pekade redan på honom.
- Jag ska allt knäcka dej, din jävel! Sa hon. Hon drog med mej.
Jag försökte streta emot.
- Nej! Sa jag.
- Vad? Vadå 'nej'? Sa hon frånvarande.
- Det var inte han.., tvekade jag.
- Säkert. Han har säkert hotat dej också.. Fan asså.
Jag tittade skamset ner i marken. Fan! Att jag alltid ska ha det som en reflex. Jag är verkligen misslyckad.
Vi skiljdes åt, och gick hem. När jag kom in verkade Mistress Cecilia på bättre humör.
Jag tittade konstigt på henne.
- Vi ska äta ute idag! Sa hon glatt, men lite lätt berusad. Jag nickade.
Hon skuttade omkring i olika rum och höll på att greja med saker och ting.
Sedan drog hon med mej ut, och ner på gatan. Jag sneglade på parken. Nu stod inte bara David där. Hela hans gäng stod där. Dom kollade åt mitt håll, men pågrund av Mistress Cecilia vågade dom tydligen inte komma.
Jag suckade av lättnat.
Vi var framme vid en hamburgebar. Vi gick in. Ingen kö. Perfekt. Tjejen i kassan såg motbjudande på mej.
- Vad heter den saken?
- Panda. Sa Mistress Cecilia utan att reagera över att hon sagt fel.
- Amanda, rättade jag.
- Jaja, muttrade hon till svar. Tjejen i kassan stirrade på mej.
- Hur lång kan den vara? 1.50?
- 1.48, rättade jag. Och jag är faktiskt en flicka.
- Du är en simpel slav, det är vad du är! Fnös tjejen i kassan. Jag stirrade på henne. Hon ryggade smått tillbaka. Fyfan.. jävla missfoster!
- Vad är fel nu? Sa Mistress Cecilia.
- Hennes ögon! Sa hon och peka på mej. Jag suckade. Ett är ljusblått och ett är ju brunt!
Mistress Cecilia suckade också.
- Ge oss bara våran mat nu, din kossa.., muttrade hon. Tjejen i kassan såg förolämpad ut, men gav sedan maten.
- Är inte du lite kort för din ålder? Mumlade hon till mej när jag gick förbi. Jag stannade.
- Och vems fel är inte det? Ni behandlar oss inte rätt.
Tjejen fnös. Men jag fortsatte att gå efter Mistress Cecilia. Vi satte oss vid fönstret som vätte ut mot parken. Jag tittade snabbt dit, och tyckte mej se några komma.
Jag flämtade till. David och hans gäng var påväg hit!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
Emilia_Victoria - 4 aug 07 - 18:32- Betyg:
good good .. :) verkliigen!
Erica_Juni - 7 jul 07 - 18:03- Betyg:
Fortsätt! Snälla? :D
Nellie_med_Q - 6 jul 07 - 22:30- Betyg:
Jättebra Johanna <3
sotboll - 6 jul 07 - 21:37- Betyg:
den var skit bra
CakeX3_ - 6 jul 07 - 21:29
Tyvärr kan jag inte skicka mejl till andra. Det går fortfarande inte.
Du kan nå mej via MSN; CakeX3_@hotmail.com.
Ha det bra . :)
ciitronvatten__ - 6 jul 07 - 21:24- Betyg:
skit bra;D fortsätt sådär tjejen.

Skriven av
CakeX3_
6 jul 07 - 21:15
(Har blivit läst 116 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord