Det kallas kärlek! 3 |
Vera
Tindra är världens bästa bästis. Vi har varit kompisar så länge jag kan minnas.
Jag kan komma ihåg hur vi gick på samma dagis, lekte varje dag, började ettan,
var ihop med Simon i tvåan båda två- utan att den andra visste det, bytte luktsuddigum,
började mellanstadiet och fick nya lärare, var kära i Emanuel båda två- men vägrade
fråga chans, blev blodssystrar genom att skära upp ett litet sår i fingret och sen
trycka det mot den andres finger och blanda blodet, när Tindra fick mens i våras på
gympan och jag tröstadehenne i tre timmar- fast Tindra bara tjöt om att det var onormalt
att få mens när man bara var 12, hur vi skrattat, pratat och sovit över.
Tindra har liksom alltid funnits där för mig. Vi har varandra och behöver ingen annan.
Ja, såklart bråkar vi ibland och tror att vi aldrig ska bli kompisar igen, men säger alltid
förlåt. Våra föräldrar känner varandra lika bra som vi och vill alltid träffas och fika eller
äta middag. För två år sedan var vi på Cypern tillsammans. Världens bästa semester.
Eftersom att Tindra är ensambarn har hon alltid velat ha någon att vara med, som ett riktigt
syskon. Och eftersom att jag har fyra jobbiga småbröder har jag alltid velat ha en syster.
Och så träffades vi på dagis och har hållt ihop sen dess.
Men en sak skiljer oss åt. Tindra älskar snygga kläder, smink, fester och killar. Jag gillar ju
som bekant inte killar (särskilt inte en, det börjar på R och slutar på asmus. Gissa vem?),
och det är en himla skillnad på Tindras tajta svarta Cheap Monday och mina slitna Levi's.
Jag har aldrig varit på en enda fest i hela mitt liv (förutom barnkalas, men det räknas ju knappast.),
men Tindra frågar alltid mig om 'vi inte ska gå dit'. Varför skulle jag? Det är ju inte kul.
Jag sminkar mig aldrig, men Tindra ser ut som en krigsmålad indian varenda dag.
Vi är så olika. Och det är därför vi hör ihop.
Jag vet inte om jag såg fel, men jag tror att jag såg Rasmus tittade åt mitt håll idag i plugget.
Kan han inte titta på nån annan? Paula i sjuan till exempel, hon värkar ju så jävla intresserad av
honom, precis som alla andra tjejer på skolan.
Är han speciell på nåt sätt?Svar: Nej, absolut inte! Han är hur ointressant som helst! Eller?
Är jag kär?Nä, det kan jag inte vara! Kär i Rasmus.
Vilket skämt.
Men varför pirrar det i magen på mig när jag tänker på honom då?
|
|
|
|
