Den ensamma vandraren [del.4] |
Det tog en kvart att ta sig ner till byn, som låg i en dal
mellan några låga berg. Väl nere gick hon snabbt mot
borgmästarhuset, det enda huset som var lika stort som
kyrkan. Medans hon passerade hus efter hus såg hon att
ingen var ute, i inga fönster lös det. Alla sov. Hon kunde
inte låta bli att rysa när hon tänkte på hur tyst det var.
Hon rös ännu mer när hon tänkte på vad som skulle hända
med byn om hon inte hade kommit i tid. Det värsta med en
känslolavin är att den drabbar alla som den kommer åt.
Att en av de mäktigaste magikerna på öarna andvände
kraften skulle betyda en stor lavin, som kunde dränka hela
dalen.
forts. följer
|
|
|
|
