Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Min verklighet 3

Hur jag fick lära mig hur en panikattack känns

En dag när jag var hemma hos pappa mådde jag illa. jätteilla. visste inte varför. jag började sakna mamma. till slut sa jag till pappa försiktigt.
"jag mår inte bra, kan ja få åka hem och sova hemma hos mamma istället..?"
"ja visst får du det" var svaret jag fick.
Efter den gången blev det allt oftare jag åkte hem när jag mådde illa, för det fick öve näe jag kom hem till mamma.

En dag på sommarlovet när jag hade varit hos pappa i ca 3 veckor började jag längta som fan hem. mådde jätte illa. sa till pappa hur ja mådde.
"sluta larva dig"
"men papa jag mår jättedåligt!"
"nej det gör du inte alls! du bara säger så för att du inte vill vara här! är det så? är jag så hemsk? vill du inte vara här?" han var arg och ledsen.
"joo det vill j ag men ja mår illa på riktigt!"
"NU GER DU DIG!"
jag sprang gråtandes därifrån. Paniken hade börjat sätta in.
Jag vill hem!
jag gick ner till pappa igen.
"j..jag vill HEM!" sa jag och tårarna trängde fram ännu mer.
jag minns inte vad pappa sa men han var jätte jätte arg och sa att det fick jag inte. paniken stog mig upp i halsen. jag tog min lilla mobil och ringde mamma. sa att jag ville hem men fick inte. hon visste inte vad hon skulle säga. pappa kom in och tog telefonen ifrån mig. förklarade hur jävla larvig jag var och att mamma hjärtvättat mig in till att vilja åka hem och använda illamåendet som ursäkt.
skällde. skrek. anklagade mamma. jag fick såna skuldkänslor.
Jag tvingades stanna. jag var som en fånge. det var mer än jag klarade av. jag tog skorna och började sätta på mig dom. pappa kom och tog dom ifrån mig. då skrek jag och störtade förbi honom och började springa barfota mot "hem".
ringde mamma på vägen.
"NU HÄMTAR DU MIG!!!" nu var jag arg och totalt skärrad.
"nej jag kan inte, jag får inte!" sa mamma förkrossat
pappa hade säkert hotat henne, skulle inte förvåna mig.
jag förstog inte varför mina föräldrar var så dumma. det känndes som om ja skulle dö.
Min första panikattack.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
stor_snopp - 8 jul 07 - 16:14
Du hjälper mig genom att finnas everlyne
liten_snopp - 8 jul 07 - 16:00- Betyg:
Har läst alla delar nu.. Tror det är bra att du får skriva ur dig sådana saker, dom skär ju i själen.. Önskar att jag kunnat se och hjälpa dig :/ <3
saxxxx - 6 jul 07 - 13:05
Snalla, jag bli ledsen. Sanningen ar hamsk. Maila nar nasta del komemr. So0ta du;.
_m4ng0_ - 6 jul 07 - 11:46- Betyg:
jättebra :) meeer?

Skriven av
stor_snopp
6 jul 07 - 11:05
(Har blivit läst 79 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord