Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Som om jag inte fanns [2]

Sandra
Jag hade suttit under bordet hela rasten och det började kännas i knäna.
Jag tog fram ett stort, saftigt grönt äpple ut väskan och tuggade försiktigt på det. Jag tänkte på allt som hade hänt sen den där gången i trean. Då hade det aldrig varit något problem med Rasmus. Då var han alltid snäll mot mig. Men sen bara, poff! Försvann det.
Jag saknade det varje dag men jag visste att jag inte kunde göra något åt det. Om jag skulle byta klass eller rent utav skola, så skulle bara mamma och pappa undra. Efter det så skulle jag aldrig få en lugn stund till.
Klockan ringer och jag vet att jag måste gå in snart. Men om jag kommer försent får jag kvarsittning, kommer jag för tidigt så blir jag slagen.
Jag fattar inte varför ingen har märkt det. Jag vill bara att det ska sluta. Sluta. Mardrömmarna som kommer till mig varje natt, blir bara värre och värre. Jag blundar och börjar sjunga en sång för mig själv.
En sång som alltid fått mig att må bra. Jag nynnar till en början men till slut så börjar tårarna rinna. Sången som min mamma sjöng för mig när jag var liten och inte kunde sova. Mamma har inte varit sig själv på sistone, jag vet inte vad det är. Men det är inte min mamma iallafall.
När jag kommt till andra versen börjar jag sjunga. Till en början lågt, men sen allt högre och med min dova stämma ekar sången i hela rummet.
Jag vet inte vad det var för rum. Det var ett riktigt stort rum. Jag visste ju iförsig att ingen var där, men jag vågade inte flytta mig från den trygga platsten under bordet. Här var jag säker.
När jag hade sjungit en stund hörde jag steg i trappan och jag tystnade tvärt. Dörren öppnades och jag kröp ihop under bordet och blundade hårt. Jag skulle aldrig mer gå tillbaks till skolan. Jag visste att dom hade hittat mig!

Rasmus
Efter att Sandra försvunnit spårlöst så letade vi efter henne. Killarna började springa runt som galna och skrika efter henne. Men jag fick dom på något sätt att sluta med det, så vi tittade lite förstrött omkring oss. Jag såg hur några femmor stod bakom en sten och fnissade. Jag visste att det var mig dom kollade åt
Som vanligt.
Jag brydde mig inte om deras trånande blickar, det var ju för fan bara småskitar. Dom var mitt sista bekymmer just nu. Nu gällde det att inte hitta Sandra så att hennes blåslagna hud fick vila Jag hoppades att hon inte satt gömd skräckslagen någonstans, paralyserad av skräck. Det var så vi brukade hitta henne. Sen höll någon för hennes mun medans vi slog henne gul och blå. Jag ville inte göra det.
Men jag var tvungen. Jag ångrade varje dag jag hade blivit tvungen att slå henne. Jag tyckte bättre om att hålla för hennes mun, den med dom mjuka läpparna.
Uää. Jag hatar mig själv...
När det ringde gjorde vi inte som alla andra, dom sprang in, tävlade om att komma först.
Vi gick lugnt och stilla först fem minuter efteråt och hade lärt oss att undvika femton stycken arga blickar som riktades mot oss när vi väl kom in. Plugghästar asså, helt desperata och beroende av att lära sig töntiga saker. Vilket liv dom måste ha.
När vi gick in så hörde jag en svag röst från källaren. Jag fick gåshud över hela ryggen och jag kände hur nackhåret reste sig. Det var så äckligt.
Eftersom jag har blivit flyttad längst fram så hörde jag bäst rösten som sjöng. Den hade börjat som ett nynnande, men efter ett tag hörde jag att den sjöng. Rösten var underbar och koncentrationen var det inte att tala om. Till slut så stod jag inte ut längre. Jag sa till fröken att jag behövde gå på toa och smög försiktigt ner för trappan. Men jag antar att flicka som sjöng hörde mig, för det blev alldeles tyst och jag började bli nervös. Händerna var fuktiga när jag tryckte ner mässingshandtaget. Jag visste inte om jag skulle våga gå in, men det var för sent att ångra sig nu.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
danniflickan - 5 jul 07 - 20:05- Betyg:
såklart meeer :D:D
tussen94 - 5 jul 07 - 19:51- Betyg:
Jaaaa, fortsätt!!!
Majje_ - 5 jul 07 - 19:10- Betyg:
braaaaaaaaa, mejla när nästa del kmr ! :D
idontloveyou - 5 jul 07 - 17:42- Betyg:
Jättebra :D
sisyfos - 5 jul 07 - 17:09- Betyg:
skitbra, fortsätt skriva!

Skriven av
soffan94
5 jul 07 - 16:55
(Har blivit läst 70 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord