Akuji | Del 2 |
"Akuji är mitt verkliga namn, för jag vet själv att jag
förlorats till den onda sidan, därav mitt nya namn, fastän
ibland, fortfarande så blir jag den personen som jag förr
var. Jag har förvandlats till vi, för en enda person är jag
ju inte, hur kommer det sig annars att jag har två namn?
Den jag var förr är som rädslan själv, rädd för allting med
desperation i varenda sak man någonsin försöker ta sig an och
få gjort. Den sidan är patetisk. De två sidorna jag har är så
olika varandra som någonting kan vara, det är antingen ren
ondska eller ren godhet. Människan, eller robotar som jag
kallar dem, har jag redan förkastat, de är av en egen ras,
och jag hatar dem för vad de är. De påstår många gånger att
jag måste äta mat, och andra saker, för man ska ju passa in
i den så kallade mallen, men den har jag inte heller någon tro
på, det är bara en patetisk ursäkt, det handlar bara egentligen
om att de är programerade till att följa en mall.
Människan är en robot, robotar är kalla likt männsikan, men de
är själv inte medvetna om deras kyla, de tror sig känna kärlek,
hat och annat, men det är bara en illusion, de är programerade
till att tro sig ha riktiga känslor. Jag däremot har medvetenheten
om deras illusion, om de någonsin fann att illusionen existerade
skulle de krossas, i dagens situation lever de endast i förnekelsen
om någon skulle berätta sanningen för dem.
Det finns andra som mig, jag kallar dem ÄnglarÄlvor, ett sammansatt ord."
Jag sitter på min säng mitt i natten och funderar på olika sätt
som jag skulle kunna mörda honom på, jag har berättat för några
om den hemska natten, det gick inte riktigt till som i mina drömmar,
drömmarna visar bara rädslan för det som hände, och drömmarna blir
värre och värre för var natt som går. Men att han är sänd av djävulen
är jag säker på. Självfallet ska jag plåga honom till döds, jag ska
skära av hans äckliga jävla kuk, och jag ska abortera hans barn,
det blir bäst så. Jag har varit osäker på om jag ska behålla det
eller ej, för jag vill ju inte vara en mördare av något oskyldigt,
men på senaste tiden har jag känt av onskan jag bär på, så det ska
bort först.
Jag berättar för min lärare att jag behöver ledigt från skolan en dag,
och hon luskar ut min graviditet, frågar hur långt gången jag är.
Men jag kan inte avslöja ondskans ålder, jag svarar endast att det
hände på sommaren och att jag inte vet något, för jag anser att man
inte ska disskutera detta. Hon säger att någon måste anmäla mig ledig
och jag blir arg på henne, men visar det inte, tillslut lyckas jag
övertala min mor om att jag var sjuk den dagen. Jag aborterar ondskan
från min kropp och blir kvitt det, jag känner direkt energin som återvänder
till mig, så jag går till skolans friluftsdag dagen efter trots att det
gör ont, påverkad av smärtstillande, men får jag en komplikation eller
infektion så är det bara bra, det kan man ju dö av, ellerhur?!
Men inget sådant uppstår trots de strikta råden att vila.
Jag blir besviken.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | liten_snopp - 8 jul 07 - 16:29- Betyg:  | Du skriver sanningens ord... Det som är så sjuk är att bara för att vi ser vad som pågår så ska vi bli straffade... "I wish I could take the pain for you." "Angels with silverwings should not know suffering"
Älskar dig så otroligt mycket Ängel <3 | | Emely_ - 4 jul 07 - 20:45- Betyg: | Det gör ont i mig att läsa älskade ängelälva <3 :(
Men så starkt av dig (L)
Jag älskar dig o massa kramar ängel <3 | | YannaPanna - 4 jul 07 - 16:24- Betyg: | Jättebra.
Maila mig när nästa del kommer? :) |
|
|
|
