Människans liv |
Solrosen sträcker sig smidigt, smäckert
Skapar harmoni av gyllene strålar
Lärkan lär lillen landa läckert
Rosens taggar sårar med nålar
Naturens kretslopp är heligt och evigt
Inget kan hindra dess vackra gång
Om hösten när boet är smutsigt och lerigt
Hör vi där ändå näktergalens sång
Människan är otålig, hungrar efter makt
Tror de är herre över naturens lagar
Men när prästen oss tillsist i kistan lagt
Längtar vi tillbaka till bättre dagar
Då är det försent att vila eller njuta
Vi ångrar att vi alltid strävat efter mer
För att vinna pengar, vi varandra skjuta
Men vi kan ej förhindra vad som sedan sker
Tiden rinner ut och vi står tomhänta
Med vemodiga hjärtan som vill se lyckliga dar
För vad har vi vunnit förutom hög ränta?
Så lev nu livet, för det är allt du har.
|
|
|
|
