Jag svävade bort från allt... |
-Känn här Viktor, Vad är det för nåt?
-Jag vet inte Clara?
-Det känns som en klump..Ja det är definitivt en klump här Viktor.
Så började mitt elendiga liv ta en vändning. Klumpen var en tumör
och jag kämpade både hemma och på sjukhuset för att överleva.
Jag och viktor hade levt som ett vanligt par enda tills tumören kom in i bilden.
Den satt strax under bröstet och var elakartat. Jag hade aldrig rikigt förstått
vad en tumör gjorde med kroppen föränn jag upplevde det själv.
Vi hade suttit i soffan och haft myskväll när jag skulle rätta till tröjan och
stötte emot något konstigt. En pärlformad knöl! Nu låg jag på sjukhussängen och
tittade på en av de tjugo dokusåpor som gick på tv mitt på dagen. Min sköterska
kom ständigt med saker som vatten och mediciner. Kanske ibland en extra kudde eller
blommor från någon hemlig beundrare. Hon hette dessvärre som min gamla mattelärare
Catarina och detta gjorde mig irriterad eftersom jag hatade matte och CAtarina med.
När man låg där på sjuksängen hann man fundera mycket och det själklara ämnet var
döden! Jag kände inte längre skräck för vad döden hade att erbjuda. Jag hade haft
väldigt svårt för att gå in på kyrkogårdar förut men nu var det bara något naturligt.
Min mamma dog i cancer när jag var liten så jag hade väl alltid levt med det men att jag
själv drabbades var en helt annan sak. När jag såg skalliga gå förbi min sal såg jag på
dem på ett helt annat sätt. Dom var en i mängden, mängden som inte var som alla andra,
den som alla kollade snett på och tyckte så synd om. Jag såg inte på det så. Dom var dom
som fick en snabbiljett till himmelriket. Dit var jag nu också på väg. Nu hade jag levt med
cancern i två månader och doktorerna sade att jag nog bara skulle leva nån månad till. Det
kändes som om hälften av mitt liv hade snabbspolats och att jag missar den sista biten
var inte så kul kanske men jag visste att om jag levde vidare skulle jag få leva med att
alla andra som fick samma besked inte fick samma chans som jag. Om jag överlevde men inte
dom som hade samma krafter och samma cancer fick överleva skulle det kännas fel för mig!
En dag när jag låg på sängen kom min kill Viktor in, han hade med sig en stor bukett blommor.
Jag tog dom och ställde som på sängbordet, sedan bad jag Viktor att sätta sig på sängkanten.
Han satte sig motvilligt och tog min hand.
-Viktor,Jag älskar dig! Viktors ögon blev tårfyllda och han kramade hårt min hand.
-Du måste lova mig att du tar hand om hunden som bor utanför vårt hus! Viktor torkade tårarna
och tittade på mig.
-Lova mig, det är det enda du behöver göra för mig, hunden har vart där i en vecka, jag tog hand om den
nu måste du göra det Viktor! Lova mig det!
Han nickade tyst och sedan reste han sig. Jag lutade mig bakåt och blundade. Sedan såg jag
hur två händer sträcktes mot mig. De tog tag i mina händer och drog mig uppåt. Jag hörde Viktors röst viska
-Jag älskar dig Clara...
Sedan hörde jag inget mer och jag svävade bort...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hanna__91 - 2 jul 07 - 18:23- Betyg:  | | mer mer :P heheh, du e ju grym tjejen! ;) |
|
|
|
