- Som om jag inte fanns [1] |
Sandra
Jag går över skolgården och tittar i marken. Ensam. Jag kommer fram till dörren och öppnar den försiktigt. Jag kollar omkring mig för ett ögonblick,memorerar snabbt vart alla är och går snabbt till mitt klassrum.
Jag går runt hörnet och hoppas på att klara mig idag. Men när jar tittar upp så står du där, tillsammans med ditt "gäng". Du dricker ur en läsk fast klockan bara är åtta på morgonen. Jag rodnar och börjar gå förbi, men en av hans dumma kompisar måste förstås yttra sig.
- Öh, kolla Rasmus, Sandra spanade just in dig.
Rasmus vänder sig om för att kolla vem Sandra är.
- Åh, jaha, det är du. säger han och fortsätter dricka ur sin cola.
- Men vadå, ska hon bara få gå då? säger en av kompisarna.
- Nej såklart inte Markus, men vi tar henne på rasten istället. Jag måste dricka ur min läsk först.
- Hehe, du kommer inte undan idag Sandra, och det vet du.
Jag börjar småspringa mot krokarna och hänger upp min väska. Den är helt förstörd från andra gånger jag blivit mobbad, men jag törs inte fråga efter en ny. Dessutom så skulle den bara bli förstörd på en gång.
Efter första lektionen var jag först ut, jag tog min väska och mina skor och sprang så snabbt jag bara kan ner i källaren. Allt för att slippa bli slagen och retad. Jag gömde mig under ett bord och hoppas att dom inte var efter mig.
Rasmus
Klockan var åtta på morgonen och jag hade precis öppnat min läsk i korridoren. Jag drack ur den och såg hur mina dumarslade kompisar kom. Det var Markus och Andreas och Erik. Jag tyckte egentligen inte om dom men jag visste att dom skulle spöa mig varje dag tills jag dog annars. Dom var helt dumma i huvudet, antingen så skulle man leda dom eller så skulle man bli ledd av dom. Jag hade egentligen aldrig gillat dom.
Jag såg hur Sandra helt plötsligt störtade in genom dörren och jag ville bara gå fram och kyssa hennes mjuka läppar. Men det kunde jag ju inte. Vi hade retat henne i flera år. Då kan man inte bara bli kompis med någon sådär. Det hela började i trean. Hon hade glasögon då och jag skojade lite om att dom inte var så fina, bara för att fånga hennes uppmärksamhet. Men det uppfattade mina vänner helt fel. Sen dess har det bara rullat på, helt fångad av grupptrycket. Jag ångrar det varje dag.
Dom började reta henner lite, men jag avstyrde dom. Jag verkligen försökte att inte låta desperat, och jag tror att jag lyckades. Men på första rasten skule vi ju slå ner henne. Hon flög ut ur klassrummet innan fröken hade pratat klart. Vart hon tog vägen vet jag inte. Men jag kände hennes underbara parfym dofta när hon svepte förbi. Vilket fick mig att nästan sväva in i drömmarnas land. Men sen kom dunhuvena och förstörde allt. Jag hoppades att hon inte hatade mig.
Okej, jag vet att den blev lite konstig men ni kommer nog att fatta om jag kommer längre in i själva berättelsen. Den handlar iallafalla om Sandra som har blivit mobbad i tre år och om Rasmus som är fångad i grupptrycket fast han vill vara fri.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | danniflickan - 1 jul 07 - 17:21- Betyg:  | | Fattar precis;) Meer, den va jätte bra:) | | Erica_Juni - 1 jul 07 - 12:09- Betyg: | | Bra! Skriv gärna när nästa del kommer, tack!! :) | idontloveyou - 21 jun 07 - 22:55- Betyg:  | | Bra! Jag vill läsa fortsättningen! :P | | loppan24 - 21 jun 07 - 22:27- Betyg: | | Jag tycker att den verkar vara jättebra =) |
|
|
|
