AGWL3 Kp.14 |
Jag är så ledsen för att det tog tid, jag ville göra detta kapitel så bra som möjligt, så nu vill jag faktiskt veta vad ni tycker, specielt om Mindori och Midori, någon speciell scen ni gillade och så vidare, jag vet inte om det var för att ni inte orkade förra gången att komentera, men vi vill gärna veta om detta fortfarande är bra eller inte, om vi gör rätt eller fel, skulle vara så bra att få veta vad ni tycker.
Tack för mig då, och förlåt ännu en gång
***************************************** **************************
Ed suckade djupt, han hatade att inte veta vad som hände och han hatade att åka minibuss, bredvid honom satt Kairi och bredvid henne satt Daisuke. Max satt och tittade ut på sin sida av bussen längst bak och sedan vände han sig mot vänster och såg på Fai som satt och funderade på hur han skulle börja tala, bredvid Fai satt Daiki och väntade fundersamt. Längst fram i bilen satt Kosuke, Emiko och Evi, med Emiko som förare, Ed bakom henne och sedan Daiki bakom honom. Mellan Emiko och Kosuke satt Evi förnöjt och såg ut på vägen, första gången hon åkte minibuss.
”Jag tar allt från början” började Fai och fångade allas uppmärksamhet, Kairi mådde fortfarande lite dåsigt, men bättre än tidigare, så nu ville hon höra vem hon delat rum med i några dagar.
”Mindori och Midori var tvillingar, eller är, jag vet inte hur jag ska säga. Midori är i alla fall äldst. Midori hade det svårt hemma och i skolan, hon var inte snäll när hon var liten, hon var för smart för våra föräldrar och pappa var ofta full på den tiden, så det brukade hända att Midori blev slagen, men aldrig jag eller Mindori, vi tolkades som gulle grisar. Kanske låter grymt, men hon förtjänade det vissa gånger och hon hatade allt och alla verkade det som, utom mig, Mindori, Ansuta, Renji och Diana, det var förr det, nu hatar hon alla. Midori hade först inga vänner, det var Mindori som hade det och till slut fick även Midori vara med och leka. Midori fick en dag nog med allt, jag vet inte vad som hände, men när jag och mamma kom hem så var det mycket tyst i huset, pappa var inlåst och kom inte ut, Midori stod i badrummet, jag glömmer det aldrig, vårat vita badrum var fyllt av blod och köttslamsor, Midori stod med en tung kökskniv som man använder till kött och hon log illmarigt. Mamma skrek och jag tittade bara, jag var för liten för att förstå, Midori hade styckat Mindori och hennes kroppsdelar låg i badkaret tillsammans med lilla kaninisen, den var hel i alla fall. Hon sa att det inte var meningen, pappa och mamma ville anmäla, få henne in på vårdhem eller psykhem, men Midori var för smart och överrumplade dom totalt, det var kört för deras del att få bort henne där ifrån.” Fai slutade prata och tittade ner i golvet, Ed satt med uppspärrade ögon och tänkte på att de hade med en mördare att göra, en smart sådan också, och smärtan som han kände i hjärtat, vad kunde det vara? Kairi satt med lika stora ögon som Ed men med högerhanden för munnen och vänstern runt magen, hon kunde inte fatta det. Daisuke satt sorgset och chockad vid sin sida och försökte höra vad Dark sa.
”Vad i hela? Är hon vrickad?” frågade Dark från daisuke.
”monster” viskade Daisuke.
Max höll på att spy medan de andra bara lyssnade.
”Vilka är Ansuta, Renji och Diana?” frågade Emiko.
”Ansuta är en vän till oss” sa kairi till slut.
”Renji var Midoris pojkvän och Diana var hans lilla syster, lika gammal som jag” sa Fai, nu tittade alla på honom.
”Renji var ett år äldre än Midori, men han blev kär i henne och hon i honom, så de var pojkvän och flickvän, tills något gick fel, vi vet inte riktigt om det var Midori, men en dag hittade vi Renji mördad, uppsprätt inne i en gränd, det måste varit dagen innan för han hade varit borta en natt, men dagen innan så blev Midori på körd utanför den gränden, den som vaknade upp på sjukhuset var Mindori, hon har inget sagt till mig om vad som hände eller hänt” sa Fai, men mörda sin egen pojkvän? Hon måste varit arg och förbannad, men vem kan mörda någon?
”det var Midori” sa Dark till Daisuke.
”hur vet du det?”
”jag hittade ett foto med ord som tydde på det Fai nyss sa” sa Dark.
Flera av dessa tankar for genom allas huvuden tills de kom fram till gallerian, alla gick i grupperna som de var beordrade att gå i, vilket var synd för Ed för han ville veta mer om Midori och Mindori.
Samtidigt:
Midori såg ut bakom trädet där hon stod i parken när gallerian, följde hela gruppen med blicken då de gick in på köpcentret.
”Midori?” Midori vände sig om och flinade där hon såg Krad.
”åh, är det inte den vita ängeln som är för klen för att döda sin andra halva?” frågade Midori och lade armarna i kors över bröstet.
”KÄFT!” fräste Krad och gick mot henne men stannade.
”Vi kom inte hit för att bråka med henne” sa Namine som klev fram från bakom Krad.
”Så, vad ville häxan?” frågade Midori och skrattade lite elakt.
”att du lyder order” sa namine.
”tror knappast det, är du rädd för mig? Rädd för lilla Midori? Åh, stackars Namine” sa Midori och lade högertummen mot munnen och gjorde hundögon mot Namine bara för att retas.
”Du vet att vi vet hur vi får tillbaks Mindori, om du inte lyssnar så säger vi det för de andra” sa Namine.
”Du skulle bara våga” sa Midori och lämnade dom.
”ska vi tala om för dom? Vi skulle ju inte hjälpa dom”
”vi gör detta för att hämnas på någon farligare än dom, nämligen hon” sa Namine och började gå i motsatt riktning från Midori.
När de kom hem till familjen Niwas hus så lade de in alla julklappar och började ställa i ordning granen, det var då Ed slank iväg från allt, utan att någon märkte honom. Han började springa in mot staden men fick en känsla av att någon såg på honom, vilket han inte uppskattade.
Samtidigt:
Midori såg ner från taket hon stod på och såg på Ed som sprang in mot centrum och hon själv hoppade ned från taket och började springa efter honom, ljudlöst och log djävulskt. Denna tid på dygnet var ingen ute i stan, så varför skulle han leta efter henne nu? Hon såg hur han svängde och hon sprang efter, hon gillade när bytet sprang.
Ed hade en känsla av att någon följde efter honom och när han kom till torget 20 minuter senare stannade han och tog luft, medan han vände på sig för att se vem det var som följt efter honom, ingen? Det var ingen där.
”Kom fram!” skrek Ed argt.
”du behöver inte skrika, jag är inte döv” sa Midori bakom Ed och Ed vände sig om och såg en mörkklädd person, svart polo klänning varav ryggen var fri, svarta skor som gick till hennes knän, hon log mot honom, försökte le som om hon var glad men utan resultat.
”Vad har du gjort med Mindori?!” skrek Ed argt, 10meter ifrån den som han tilltalade.
”Jag hatar det namnet din lilla piss myra, och det är oartigt att anklaga folk” sa Midori och smälta samman sina händer med ringarna så att hon fick knivar som naglar, kanske 1meter långa, tunna som attan.
”Men du är ingen människa!” skrek Ed och slog ihop sina händer och lade vänster handen på höger underarm och lät handen sväva över högerhanden och ett svärd formades under av hans arm. Nu började Midori tappa tålamodet och sprang mot honom och slog med knivarna mot denna blonde kille, Ed parerade hela tiden och fick in ett slag mot Midoris mage. Hon föll till knäna men skrattade bara och reste på sig.
”ta det lugnt va, Mindori är den som blir skadad” sa Midori och log djävulskt, Ed bed ihop tänderna innan han skrek ut förbannat. Midori duckade för ett slag som kom mot henne, men hon blev träffade på högra kinden och fick ett skärsår varav blodet började rinna ner i en stickande känsla. Sen sprang hon mot ed igen som träffade en vägg i farten, snabbt förvandlade Midori sin högerhand till ett svärd på 1meter och siktade mot Ed som spärrade upp ögonen.
”farväl” sa Midori och log djävulskt.
”Mindori” sa Ed tyst.
”NEEEEEEEEEEEEEJJJ!!!” Midori tog sig om huvudet med sina vanliga händer och föll ner på knä, det var Mindoris röst som skrikigt och Ed tittade på Midori som skakade på sitt huvud.
”FAN!! VAD VILL DU!?” skrek Midori argt.
”Spring Ed” hörde Ed en viskning som lät som Mindoris röst.
”nej” sa Ed bestämt.
”SPRING!” skrek Mindoris röst igen.
”ED!” Ed vände sig mot rösten och såg Kairi stå där helt andfådd och Midori tittade på henne med galen blick innan hon log.
Kairi märkte efter ett tag att inte Ed var i närheten och då fattade hon, han måste gett sig ut för att leta och hon lämnade huset mycket snabbt efter att hon kom på det, de andra såg henne då hon lämnade huset, efter en stund fattade de och följde efter de med, fai fick spjutet av Daiki innan de lämnade huset. När Kairi kom fram hörde hon ett skrik som lät som ett nej, när hon såg vart det kom från såg hon en Midori som kämpade mot sig själv verkade det som, sedan hörde hon ett skrik till som lät som spring, sedan såg hon Ed som stod mot väggen.
”ED!” skrek hon och fick både Eds och Midoris uppmärksamhet. Hon kände hur benen blev tyngre och plötsligt hade hon Midori som kom rakt mot henne.
”Spring Kairi!” skrek Ed som slog ihop händerna och lade dom mot marken, mellan Midori och Kairi skapades en hög mur, men det stoppade inte Midori som skar muren som om det vore sallad och nu stod hon fem meter ifrån Kairi.
”gillar du inte mig Kairi?” frågade Midori och log lite skadeglatt, Kairi stelnade till, hon visste inte vad hon skulle göra och plötsligt lyfte Midori upp henne, höll ett stadigt tag runt Kairis strupe.
”vad är det nu? Flickan som verkade så tuff, är hon rädd för lilla mig?” frågade Midori och slängde iväg Kairi som en trasa, men i stället för att träffa väggen for Kairi rakt in i något mjukt och när hon såg upp var det Fai som höll henne brudligt.
”Hur gick det?” frågade Fai, kairi nickade bara då Fai släppte ner henne, Ed sprang upp till dom då Midori bara stod där och tittade på dom, sedan kom även Dark och Max springande.
”Kairi! Hur gick det?” frågade Dark och stannade framför Kairi som tittade på honom.
”det gick bra” sa hon och tittade mot Fai som inte lade märke till det utan koncentrerade sig på sin syster. Dark lade armarna i kors över bröstet och muttrade några ord och det märkte Kairi och log lite djävulskt.
”avis?” frågade hon och gick närmare Fai, dark blängde på henne.
”nej” sa han bara, Kairi flinade lite innan det kom ett knivliknande finger mot henne och hon var tvungen att ducka.
”Var mer på din vakt” sa Fai och slängde spjutet till Ed som fångade det.
”Spjutet?” frågade Ed.
”vad ser det ut som?” frågade Dark retligt.
”Har ni talat färdigt snart?” frågade Midori som smälte samman sina händer till svärd.
”Vi är bättre på det än du i alla fall, jävla mördare!” fräste Ed argt och slog ihop händerna och gjorde ett svärd på sin högra arm.
”Det hjälper inte Ed” sa Fai.
”vill ni veta?” frågade Midori och fångade allas uppmärksamhet.
”Jag ville bara veta hur Mindori såg ut när hon led, ville barra smaka på hennes blod för att se om vi hade samma smak, det hade vi inte, hennes var sötare, och vet ni, det var Renjis med, mycket sötare än jag trott, även att blod smakar som metall. Det var kul att se hur han vred sig under min hand, vred sig från smärtan när jag skar upp honom, såg hur inälvorna badade i blodet från hans kropp, jag skulle dödat Ansuta först, jag menar, det var ju hon som började, haha, hon var så klen att jag fick henne att döda sin bästa vän, tänk er! Hon knuffades rakt ut i vägen framför en lastbil, hennes skrik var så vackert, och blodet sen, jag hade aldrig sätt något så rent blod förut, som om det var gjort av nersmälta rubiner.” sa Midori och kollade på sina svärd medan hon talade, Kairi tittade med stora ögon på Midori och backade upp mot väggen, Dark tittade äcklat på henne, Ed tittade rakt mot henne med stora ögon, Fai bet ihop tänderna och Max satt på knä, helt slut efter historien, han mådde dåligt.
”MONSTER!” skrek Ed och började springa mot henne men Fai sprang ifatt och hejdade honom.
” Ska komma från rätt trut, din mor dog i en sjukdom, din far lämnade er när du kanske var 4år, du och din bror Alphonse lärde er från en annan alkemist och sedan gjorde ni Alkemins största tabu, att försöka återuppväcka eran mor, men misslyckades, se på din bror, han vandrar omkring i en rustning, endast själen kvar och du, ja först förlorade du ditt vänstra ben och sedan offrade du din högra arm för att få tillbaks din bror, och nu tolkas du som ett geni i din värld, haha, jag säger att du är en dålig bror” sa Midori, alla tittade på Ed, var det sant? Ed tittade med stora ögon på Midori, hur kunde hon veta? Han minns inte att han berättat för någon om sin bakgrund. Fai släppte taget om Ed som föll ner på sina knän, *en knäckt* tänkte Midori och log djävulskt.
”åh, ska jag tala om Kairis hemlighet? Om vad hon tycker om kyrkogårdar och hennes farbror? Hmm, jag tror jag gör d…” Midori han inte avsluta förrän Dark kom mot henne och svingade ett ben mot hennes huvud, Midori slängde sig bakåt, tog tag med händerna mot marken och ställde sig på benen igen. Under några få sekunder hade man sätt hennes tatuering, ett stort kors som gick från hennes nacke och ner till svanken, två svarta vingar fanns även med och åtta prickar kring mitten, mer hade de inte sätt, men det räckte.
”åh, nära” sa Midori och skrattade nöjt. Kairi stod med vidöppna ögon och föll sedan till marken, detta var för mycket. Midori kopierade sig så att det nu stod 8 av henne själv där sedan log hon djävulskt med de andra kopiorna.
”vill ni leka med oss?” frågade alla kopior som liknade Midori på pricken. Max skärpte sig och ställde sig framför Kairi, dark ställde sig även han framför kairi med de andra så att de stod med en halvcirkel runt Kairi som tittade på dom.
”vad gör ni?” frågade hon då hon kom tillbaks till verkligheten.
”Skyddar dig tills du kommer på benen” sa Dark och flinade, Kairi tittade argt på honom.
”jag klarar mig själv!” sa hon argt.
”visst” sa dark och slog snabbt bort en kopia som kom mot honom. Max lade händerna mot marken och skapade ormar ur sprickorna, Ed slog ihop händerna och lade dom mot marken så att en mur kom mellan dom och Midori som nu fick slåss med ormar av olika storlekar och slag.
”Hur ska vi göra?” frågade Max.
”Vi får väl slå ner alla tills vi hittar den riktiga Midori” sa dark.
”men hur?”
”Jag tar två” sa fai och rundade muren och sprang mot två kopior som stod närmast.
”Jag tar också två” sa Ed och sprang runt och attackerade de närmsta två. Han gillade inte tanken av att han nu slogs mot Mindori.
”Jag tar två” sa Dark och flög över muren och slängde ner svart fjädrar mot två kopior, fjädrarna träffade och skar kopiorna lite var stans så att blodet flödade ut. Max tittade på Kairi och Kairi på honom, sedan sprang de fram. Max skapade ormar som snabbt attackerade en av kopiorna, Kairi förvandlade sig till Ed och skapade ett svärd av sin arm innan hon anföll en av kopiorna, trodde hon.
”så trevligt att jag får slåss med den svagaste länken” sa Midori och log djävulskt, Kairi visste direkt att detta var Midori och hon svingade svärdet så snabbt hon kunde men Midori parerade och svingade sitt svärd mot Kairi som snabbt duckade hon med. Plötsligt kom en kopia flygande genom luften och träffade Midori som landade på marken, Med kopian kom även ett foto. Kairi plockade upp fotot och såg mot Fais håll, han kastade ytterligare en kopia i mot väggen, det måste varit han som tappat fotot. Plötsligt for en stöt genom Kairis kropp
”AHH!!
”KAIRI!” skrek Dark. När hon såg ner stod Midori med tre fingrar i Kairis midja och hon lägger sin mun så nära kairis öra att Kairi nästan kan känna dom mot sin hud.
”Kände du det? Bra” sa Midori och sparkade Kairi i magen så att hon flög in i muren ed skapat tidigare. Dark kommer inte ifrån kopiorna och inte de andra heller, Midori attackerar då Ed i stället, hon hade ju redan krossat kairi tillräckligt, nu var hon inte kul längre.
”Du är ett monster” fräste Ed då han slog ihop händerna och lade dom mot Midoris svärdsliknande arm som snabbt sprängdes i tusen bitar.
”vad har vi sagt om det där?” frågade Midori och formade ett nytt svärd på sin hand. Kairi tittade på alla som slogs och hon själv kunde inget göra just nu, hon var till ingen nytta. En kopia kom mot henne och skrattade djävulskt.
”Vill Kairi leka?” frågade Kopian, Kairi reste snabbt på sig som sig själv och kom ihåg fotot och tittade på det, det var en bild på Midori, bredvid henne stod en kille med mörkblått hår, liknade Ed när hon tänkte efter och hon gav det ett försök, det kunde ju vara någon som kanske skulle kunna lugna Midori. Hon stod nu där som killen på bilden och Kopian backade undan och förstördes, hon visste inte hur, den hade visat skräck innan den försvann och kairi gav det ett försök till.
”Midori!” skrek Kairi och vinkade som killen hon var, fai såg vad Kairi gjorde och svor till, Dark såg också och svor.
”Dålig idé” sa han men ingen hörde honom då han sparkade ytterligare en kopia i magen.
”Renji!” fräste Midori och lämnade Ed tillsammans med två kopior, Kairi tittade frågande på Midori, *Renji?* tänkte hon och tittade bak, sedan kom hon på det, hon var Renji, så det var så Renji såg ut. Ed tittade förvånat på Killen, han visste inte att det var Kairi men han fick nästan en chock, det liknade ju faktiskt han själv.
”var inte du död?” frågade Midori, kairi backade innan hon började springa.
”DU SKA DÖ!” skrek Midori förbannat och sprang efter med gigantiska svärd/yx liknande armar.
”Det vill jag inte!” skrek kairi och fortsatte springa, men Midori var något snabbare, snart skulle hon vara ikapp.
Dark såg hur Kairi sprang iväg med Midori hack i häl och nu började han få lite panik, och bara för att han inte var uppmärksammad på kopiorna fick han ett slag mot bröstet och blod kom flytande ner över hans kropp, han hade fått ett långt skärsår över bröstkorgen och han kramade om sig själv i smärtan.
”Fan heller!” fräste han och svingade högerbenet mot den närmsta kopian och träffade denne i midjan så att den träffade sin kamrat till höger om sig. Dark plockade fram en fjäder och slängde den mot en av kopiorna och träffade mitt i pannan, kopians hela kropp ryckte till då elektricitet for genom dess kropp och den föll till marken orörlig. Den andra kopian log djävulskt innan den skapade knivliknande fingrar på båda händerna varav varje finger var 1meter långt.
”Vill du leka?” frågade kopian med ett ansträngt tonläge, den var inte van att prata, det märktes.
”nej, det vill jag inte” sa Dark och slog mot kopian som duckade och fällde Dark med ett svep med högra benet och Dark föll till marken med ryggen först. Kopian ställde sig på darks bröst med ett finger mot hans strupe och dark bet ihop tänderna, detta var inte bra.
Samtidigt Max:
Max duckade från en attack som kom från en kopia och sedan signalerade han åt ormarna att attackera, som de gjorde. Kopian skar varje orm i bitar medan hon gick närmare Max, lugnt och försiktigt. Ormarna som fortfarande var runt Max väste och samlade sig framför honom, Kopian var helt plötsligt bakom Max och tog tag kring hans strupe.
”gillar du inte mig?” frågade den viskande vid hans öra, ormarna väste och försökte slingra sig kring kopian som med sin fria hand förstörde de flesta, Max lyssnade på ormarnas viskande väsningar och han blundade lite innan han kände något vasst vid hans bröst, han spärrade upp ögonen och högg i kopians handled som snabbt började bli lila, kopian släppte och skrek innan den blev till aska, Max kände lätt med sin tunga runt i sin mun och kände två huggtänder längst fram i munnen och han skrek till av rädsla, vad var det för något? Han vände sig automatiskt mot de andra och såg dark med en kopia över sig, utan att veta vad han gjorde sprang han dit och slängde sig mot kopian och landade några meter från Dark som såg på honom.
”Max!?” utbrast Han och tittade på pojken som fick ett kraftigt slag i magen och vek sig dubbelt, Dark sprang dit och sparkade kopian kraftigt i huvudet så att den blev till aska.
Samtidigt Ed:
Ed såg hur killen som liknade han själv sprang iväg och Midori som följde efter, en spark i magen fick honom att vakna igen och han fick fullt upp av två kopior som log djävulskt mot honom. Han slog ihop händerna och lade dom snabbt på marken, spjutliknande saker for upp ur marken och en kopia blev spetsad och blev till aska, en kvar. Ed vände sig mot kopian som var kvar bara för att bli påmind om hur starka dom var för plötsligt fick han en knytnäve i bröstkorgen och han hostade upp blod.
”Gillar du inte mig?” frågade Kopian med en hes röst och med kraftansträngningar. Ed tittade på den med en plågad blick och skrattade sedan lite lätt.
”Varför skulle jag gilla ett monster?” frågade Ed och slog ihop händerna och sprang mot kopian och lade händerna mot kopians mage, innan den han reagera sprängdes den och aska for omkring, nu föll Ed ner på knä, helt slut.
Samtidigt Fai:
Fai gillade inte uttrycket som kommit på Midoris ansikte eller dumheten över vad Kairi just gjort och han försökte besegra kopiorna snabbt, vilket gick rätt så bra eftersom kopiorna inte kunde träffa honom utan träffade varandra, så till slut så förstörde de varandra.
”Är ni klara?! Så sticker vi!” skrek fai mot de andra som gjorde klart sitt och de sprang efter Kairi och Midori, utom Max som blev buren av Dark.
Samtidigt Kairi och Midori:
Kairi blev snabbt stoppade av Midori som fällt henne, Kairi reste snabbt på sig och ställde sig med ansiktet mot Midori.
”Vad har jag gjort dig?” frågade Kairi andfådd. Midori svarade inte utan anföll direkt med sina svärd och Kairi testade Renjis kropp och helt plötsligt gjorde hon en bakåtvolt så att Midori missade, det var som om kroppen gjorde allt själv, hon fattade inte hur hon gjorde. Midori slog till igen och den här gången hoppade kairi över Midori och vände sig i luften så att hon landade med ansiktet mot Midoris rygg. Hon såg på tatueringen som fyllde hela Midoris rygg och tittade stort på den innan Midori vände sig om igen för att anfalla, plötsligt föll hon till marken och Kairi såg hur Dark sparkat till Midori i ryggen.
”Dark?” undrade Kairi och såg sedan Max i Darks armar och hon rös till lite snabbt. Midori reste på sig och vände sig mot Dark för att anfalla då någon slängde sig om hennes midja och hon slog i marken ytterligare, denna gång var det Ed och Midori svor till då hon riktade sitt högra svärd mot honom, precis när hon skulle slå till slängde sig Ed bakåt och slog händerna mot marken så att en pelare for upp och Midori hamnade längst upp på pelaren.
”Inte snällt, varför hatar alla mig?” frågade Midori och ställde sig raklång på pelaren innan hon hoppade upp i luften och smälte snabbt ihop händerna till ett och samma vapen, en stor yxa, och slog mitt på Pelaren som krossades i tusen små bitar. Midori gjorde sina armar normala igen och ställde sig mitt i dimman och väntade på att den skulle lätta, när den gjorde det stod Dark, Kairi, Ed och Fai redan uppställda, Max syntes inte till, plötsligt kände hon ett kraftigt slag mot halsen och något som for in i henne och när hon såg ner hade hon Max mun mot sin hals och när han släppte hade han lämnat två hål som sakta började bli lila och spred sig neråt. Hon vände sig för att slå till honom hårt då två kraftiga armar kom runt hennes hals och höll henne hårt. Hon försökte lyfta armarna utan resultat och halsen hade gått i protest, den vägrade att vände på sig. .
”Vad fan! VAD HÄNDER!?” skrek hon och försökte sparka sig låss.
”Max har fått en ny kraft som vi nyss upptäckte” sa dark.
”Och vad ska ni göra nu?” frågade Midori och tittade upp på sin bror.
”Få tillbaks Mindori” svarade Ed surt och pekade spjutet mot Midori.
”haha, henne kommer ni aldrig få tillbaks” skrattade Midori djävulskt och tittade ner på Ed då hon blivit upplyft över marken.
”jo, det kommer dom” alla vände sig om och såg Namine komma ut från en gränd med Krad bakom sig.
”KÄFT!” skrek Midori argt, alla ställde sig i position för att anfalla Namine och Krad utom Fai som höll i Midori.
”lugn, det var inte meningen att det här skulle hända, därför ska jag bara säga hur ni kan få tillbaks Mindori” sa Namine utan att släppa blicken från Midori.
”åh, är Namine lite grinigt för tidigare? Stackars liten” fräste Midori, hon försökte låta lugn utan resultat.
”jo, kanske lite, Ed är den ända här som kan hjälpa Mindori” sa Namine och pekade mot Ed.
”Vad ska jag göra?” frågade Ed som nu slappnade av lite.
”lägg din panna mot Midoris så klart” sa namine, Ed tittade på Midori som blängde på honom.
”du skulle bara våga röra mig” sa Midori argt, Ed gick till henne och alla följde efter samtidigt som de höll koll på Namine.
”lika bra att försöka” sa Ed och lade sin panna mot Midoris som försökte slänga bort sitt huvud utan resultat då Kairi höll ett stadigt tag om Midoris huvud, Dark höll i Midoris högra ben och Max höll i hennes vänstra så att hon inte skulle kunna sparka Ed, plötsligt så blev Eds ögon suddiga och Midori stängde sina ögon och bet ihop sina tänder.
”Fan” väste hon.
Ed tittade sig omkring, det var mörker överallt, det ända han såg var spjutet i sin hand som han fått med sig in, men vart var han?.
”Hallå!?” ropade han ut och tittade runt.
”Någon här?!” ropade han igen, ett vitt sken kom framför honom, kanske 20meter bort och han blundade för ljuset, när han tittade igen såg han Mindori hänga fastkedjad mitt i luften, hon verkade helt borta. Hon bar en vit, lång, slank klänning och hon var fastkedjad kring hals, händer och ben, till och med runt midjan.
”MINDORI!” skrek han och försökte springa dit men kom ingenstans.
”hon hör dig inte” Ed tittade runt men såg inget, men han kände igen rösten.
”vem?” frågade Ed och snodde runt.
”här är jag” sa rösten och Ed tittade fram igen bara för att mötas av tomma, röda, lugna ögon, de såg nästan trötta ut och personen han såg var Mindori, hon stod 5meter ifrån honom, eller hon svävade lite över marken i en vit skrud som svävade lite var stans runt hennes kropp.
”Mindori?” frågade han och tog ett steg fram.
”det kan man säga, men jag är bara hennes själ och hjärta” sa hon.
”hur?” frågade Ed.
”Mindori hänger bakom mig, men jag är Mindori” sa hon och ställde sig mot marken.
”Jag fattar inte, hur kan du vara här när du är där?” frågade Ed och pekade på kroppen bakom.
”för att man alltid kan kedja fast en, döda en, göra vad du vill med en, men själen är alltid fri att lämna kroppen om den plågas, bara för att lindra” sa hon och log ett mystiskt leende.
”Hur ska jag få dig, eller er, tillbaks?” frågade Ed.
”jag vet inte”
”Vad då vet inte”
”det är bara min kropp som vet” sa hon lugnt.
”då får du väl återvända dit då” sa Ed som började bli lite arg nu.
”jag kan inte”
”Varför?”
”för att jag sitter fast” sa hon och plötsligt var hon borta, Ed tittade sig omkring och började sedan gå framåt, den här gången kom han fram till Mindori och han tittade på henne med granskande ögon.
”jag ska få ner dig” sa Ed och pekade med spjutet mot kedjorna och svingade den, de frasade sönder som käx under spjutets spets. Och plötsligt föll Mindori mot marken, Ed släppte spjutet och fångade Mindori i luften med vänster handen under Mindoris huvud och högerarmen över Mindoris mage där han nu satt på marken, ett knä mot marken och det andra som stöd för Mindoris rygg.
”Mindori?” frågade Ed och tittade på Mindoris livlösa kropp.
”Vakna nu” sa Ed med darrig röst och drog Mindori närmare sig, Mindori tittade trött upp på Ed och log.
”Edward” sa hon tyst och glatt, Ed tittade ner på henne.
”Du lever” sa han glatt, Mindori nickade och plötsligt släppte Ed taget om henne och var helt röd i ansiktet, Mindori tittade frågande på honom och skrattade sedan.
”Du ser rolig ut” sa hon och slängde sig runt hans hals och kramade honom.
”tack” sa hon.
”För vad?” frågade Ed och blev rödare om det var möjligt.
”för att du räddade mig” sa hon glatt.
”det har jag inte gjort än, hur får vi dig tillbaks till kroppen?” nu var det Mindoris tur att rodna och Ed blev chockad, det var första gången som han såg henne rodna.
”varför rodnar du?” frågade han, Mindori skakade på huvudet och backade snabbt bakåt.
”inget”
”säg nu vad jag behöver göra” sa Ed. Mindori tittade på honom och lade fingrarna mot sina läppar och visade en slängkyss mot Ed, nu rodnade de båda.
”SKA JAG VAD!?” skrek han, lika röd i ansiktet som sin kappa. Mindori nickade och vände sig om för att gå då hon kom på en sak.
”Ed, jag har vetat om dina känslor för mig länge nu, ända sedan den dagen på lastbilsflaket, jag hörde dig, jag, jag var bara för rädd för just det, den Mindori du är kär i var bara en mask, jag är den riktiga Mindori, jag har spelat med er, bara för att ingen skulle bli kär i mig” sa Mindori och tittade över sin axel mot Ed som såg på henne med stora ögon.
”och jag ville inte bli kär i någon, men, det blev jag” sa Mindori med en lätt rodnad och log mot Ed innan hon försvann. Ed såg efter henne, var det sant? Var det han hört nyss, sant?
Samtidigt:
Alla började bli oroliga innan de såg hur Ed blev normal igen, men sedan fick de en chock och Midori med, Ed kysste Midori på munnen och plötsligt ändrades Midoris ögon och där stod nu Mindori och hon svimmade direkt då hon såg och kände vad Ed gjorde, hennes och hans första kyss. Ed tittade och lät sina läppar gå ifrån Mindoris och såg på Mindori som var helt borta.
”eh, är det där normalt?” frågade Ed, Fai var chockad och visade nästan en mördarblick mot Ed.
”haha, bra gjort räkan!” utbrast Dark och klappade Ed på ryggen, men Ed föll till marken, han hade också svimmat, hans hjärna var inte lika snabb som Mindoris, så när han kom på vad han nyss varit med om var han borta.
”jaha, vi fick tillbaks Mindori i alla fall” sa kairi och släppte taget om Mindoris huvud.
Några minuter senare, hos familjen Niwa:
Dark suckade ut där han bar på en avsvimmad Ed och Fai gick framför honom med Mindori i sina armar, hon hade fortfarande lila armar, hur länge skulle giftet hålla i sig? Max gäspade när han öppnade dörren till Niwas hus, Kairi släpade nästan fötterna efter sig, och blev inte bättre av att de andra i huset kom störtande mot dom.
”WAA!! Vi har varit så orliga!” utbrast Emiko.
”Hur gick det? Fick ni tillbaks Mindori?” frågade Kousuke.
”Ja” sa Fai och lyfte sin syster lite till och då tittade Emiko på flickan och Evi nästan skrek till.
”VI TAR MINDORI-CHAN NU!” skrek dom och ryckte Mindori ifrån fai och sprang iväg in i huset.
”Eh, ta det lugnt” sa Fai.
”Jag tar Ed upp till rummet” sa Dark och började gå, Kairi såg efter honom och han såg över hennes axel.
”Ska du med?” frågade han och flinade.
”nej tack” sa Kairi och fnös, Dark ryckte på axlarna och fortsatte gå. Max och fai gick upp på sitt rum och lade sig efter dagens händelser, Kairi knackade lätt på dörren in till hennes och Mindoris rum och klev in. Mindori hade bandage runt hela armarna, runt halsen, rund huvudet, som ett pannband och sedan ett plåster på kinden där Ed hade träffat tidigare.
”hur mår hon?” frågade kairi Emiko som försökte få på Mindori en pyjamas.
”hon verkar mår rädd så bra, förutom att hon svettas lite och skakar.
”Renji” Kairi tittade på Mindori som rörde på läpparna.
”Midori, snälla” sa hon sedan och skakade till våldsamt och Kairi sprang dit och tog hennes hand.
”allt är bra nu Mindori” sa hon lugnande, Mindori försökte le, som om hon hörde Kairis röst.
”Tack Ed” hörde hon sedan innan Mindori slutade skaka och faktiskt somnade.
”Kairi-san, din midja” sa Emiko och pekade mot Kairi.
”jo, eh, den hade jag glömt”
”det såg jag inte förut, av med tröjan så ska vi behandla det” Kairi nöglodde på Emiko men gjorde som hon blev tillsagd, då for dörren upp och in kom Dark, han tittade på kairi som tittade på honom.
”jag skulle bara hälsa god natt” sa dark och sprang iväg.
”DARK!” skrek kairi förbannat men blev hejdad från att springa iväg då Emiko drog till bandaget hårdare.
”Ta det lugnt!” fräste Kairi och tittade ner på Emiko som blängde på henne, Kairi ryckte till och bestämde sig för att vara lugn.
**”Förbannade, jävla piss!” fräste Midori som nu hängde mot väggen där Mindori än gång suttit, Mindori tittade bara på Midori med lugn blick. ”det var inte mitt fel att det skulle bli så här” sa Mindori lugnt. ”SOM FAN ATT DET VAR!!” skrek Midori förbannat. ”Midori, jag ville inte att det skulle bli såhär, all din vrede gick ut på mig, Renji och Ansutas förra bästa vän som du övertalade henne att döda, jag skyller inte på dig, jag påpekar” sa Mindori lugnt.
”NÄR JAG KOMMER NER HÄR IFRÅN SKA JAG DÖDA ALLA I DIN NÄRHET; ÄVEN FAI!!! JAG SKA VRIDA SKALLEN AV ED OCH SPRÄTTA UPP HONOM, STYCKA HONOM!! JAG SKA DÖDA DIG!” skrek Midori, Mindori tittade skräckslaget på Midori. **
”AHHH!” Mindori flög upp i sittande form men smärta for genom hela hennes kropp och hon lade sig ner igen och tittade upp i taket.
”hur kom jag hit?” frågade hon och tittade runt i rummet, hon var i Kairis och hennes rum, hon såg ner på lilla kaninisen som låg bredvid henne och hon kramade om den glatt. Hon reste på sig ur sängen och tittade ner på pyjamasen hon hade, hon kände igen den, det var en av Daisukes pyjamasar, en ljusblå. Hon öppnade dörren och gick ner för trapporna och såg in i vardagsrummet, alla tittade på henne förvånade.
”eh, hej” sa Mindori och vinkade lite.
”MINDORI!” utbrast Max glatt och sprang upp till henne och kramade om henne glatt, Mindori tittade snopet ner på Max och log sedan.
”Hej Max-kun” sa hon och kramade honom.
”Hur mår du Mindori-chan?” frågade Daisuke och reste sig ur soffan.
”Det liknar inte våran Mindori” sa dark från Daisuke.
”Jag mår bättre, tack” sa Mindori och log.
”det är Midori!” utbrast Dark från Daisuke.
”Är du Midori eller Mindori?” frågade Daisuke, Ed satt helt knäpptyst och var hög röd i ansiktet.
”Det där är Mindori” sa Fai glatt och sprang upp till sin stora syster och kramade henne.
” Välkommen tillbaks” sa han.
”Nu känner jag igen dig bättre” sa kairi på bättre humör och gick upp till Mindori och hon gav Mindori en värmande kram, hon brukade inte krama folk, men Mindori var annorlunda, hon var som en dotter för Kairi, vilket Kairi tyckte kändes konstigt.
”Ska du inte säga hej Ed?” frågade Max undrande och vevade mot Ed att komma, och det gjorde han, fortfarande röd, Mindori tittade på honom och log med en lätt rodnad över kinderna.
”menade du det du sa?” frågade Ed och tittade ner i golvet, Mindori rodnade stort och alla tittade på dom förväntans fullt. Mindori log sedan och kramade Ed och lade läpparna mot hans öra.
”Jag menade varje ord” skrattade Mindori i hans öra innan hon släppte honom och sprang iväg till soffan och damp ned.
”Vad pratar ni om?” frågade Kairi nyfiket.
”ja, säg” sa Max och tittade ner på ed.
”Nej” sa ed och gick mot soffan efter Mindori och satte sig bredvid henne.
”Då tycker jag att Mindori kan få ge en förklaring” sa kairi och satte sig bredvid Daisuke i den andra soffan.
”Nu? Jag vill inte” sa Mindori och suckade.
”varför är du så förändrad?” frågade Daisuke från dark.
”jo” började Mindori men hejdade sig lite.
”Jag har burit en mask som dolt min sanna skepnad, jag ville inte att någon skulle få veta vem eller vad jag egentligen var” sa Mindori.
”Men nu vet vi” sa Daisuke lugnt.
”jag har vetat länge” sa fai.
”När började hon vara som hon var förut?” frågade Ed.
”När hon vaknade efter att Ansuta och Kairi sovit över hos oss, alltså under den tiden som ni var i spelvärden” sa fai.
”hur vet du om den? Eller har vi talat om det för dig?” fai svarade inte på den, han orkade inte.
”Då kan vi ju börja jul dekorera!” utbrast Emiko som bar in på en stor kartong, fylld med massa grejer.
”YAY!! JUL AFTON!” utbrast Mindori och Max.
”ja, i morgon, ehm, Mindori, har du köpt julklappar?” frågade Emiko, Mindori skakade på huvudet.
”Då åker vi så får ni andra fixa med dekorationen” sa Emiko och började dra iväg med Mindori.
”Emiko-san, jag har inga kläder på mig än, jag kan inte gå i pyjamas” sa Mindori.
”oj, just det, spring och klä på dig” sa hon och Mindori sprang iväg. De andra såg efter Mindori som sprang iväg och när ingen såg gick Daisuke upp och blev till dark med hjälp av ett foto på Riku, en av tvillingarna.
Mindori tog på sig ett par svarta, pösiga byxor och sedan ett rött polo linne, hon borstade igenom håret då Dark kom in och hon tittade på honom.
”hej” sa hon glatt medan hon drog på sig en mössa.
”Varför sa du inget?” frågade Dark. Mindori svarade inte.
”Mindori, är inte vi bästa vänner?” frågade Dark igen.
”Jo, det är vi, men jag ville inte säga för att jag var rädd att skrämma iväg er”
”men varför lurade du oss, varför spelade du?”
”För att ingen skulle börja gilla mig, vilket misslyckades, jag hörde din och Eds samtal på flaket, jag vet hans känslor, det var dom jag var rädd för och fortfarande är, det var därför jag bar en mask som jag nu lägger åt sidan, jag är fortfarande Mindori ni känner, men ni får lära er vem jag egentligen är” sa Mindori lugnt och log mot Dark.
”okej, mycket svar på en liten fråga” sa dark och flinade.
”bättre de än att jag lämnar ett hål” sa Mindori och vinkade hejdå då hon lämnade rummet.
”det där var mycket info” sa Daisuke.
”håller med”
”Jag vet inte vad jag ska tycka”
”Hon är annorlunda” sa dark och lämnade rummet han med.
|
|
|
|
