Jasmine hjärta Jonathan [del 25] |
Jasmine granskade vardagsrummet i hennes nya lägenhet. Supersnyggt om hon fick säja det själv!
- Jonathan, ropade hon, kan du hjälpa mej med en sak?
- Sure, my dear, sa Jonathan och tog tavlan som Jasmine hade i sina händer. Var ska jag sätta upp den?
- Där blir bra, sa Jasmine och pekade på en ledig plats över tv:n.
Lägenheten var alldeles strax klar.
Det hade tagit två månader för Jonathan och Jasmine att inreda den och att måla alla väggar och sånt.
Det var den sista veckan på deras sommarlov och Jasmine skulle strax börja i tvåan.
- Tja, jag antar att allt är ganska färdigt nu, sa Jonathan och slängde sej i soffan med en duns.
- Ja, bara att vi måste få lite mer bestick och tallrikar, vi har två av allting, suckade Jasmine och slängde sej bredvid Jonathan.
- Men det fixar ju du på ett kick, sa han och började kyssa Jasmine lätt på halsen.
- Säj inte för mycket, sa Jasmine och suckade.
Jonathan reste sej upp och gick mot köket.
- Jag är hungrig, upplyste han, vad ska vi äta?
- Åh, jag orkar inte laga mat! kved Jasmine och la huvudet i sina händer.
- Jag kan! sa Jonathan glatt. Jasmine kunde inte hålla sej för skratt.
- Du? Laga mat? Har du fått en smäll i huvudet eller? Du kan inte laga mat! sa Jasmine och la sej ner i soffan och ryckte åt sej en tidning som låg på bordet bredvid soffan.
- Hm, det där var inte snällt, sa Jonathan, vi får se vem som har rätt!
Jasmine suckade och himlade med ögonen. Aldrig att han lyckades, han kunde ju inte ens göra makaroner.
- Medan du leker kock, kan väl jag ta en tur på stan? sa Jasmine efter en stund.
- Javisst, sa Jonathan och man hörde hur det osade från köket.
- Vad gör du egentligen? undrade Jasmine när hon var på väg till hallen som låg bredvid köket.
- Du får ju inte se! skrek Jonathan och puttade ut Jasmine ifrån köket.
- Okej, visst, sa Jasmine chockat och tog på sej sina skor. Hon öppnade dörren och gick ut.
Det tog inte mer än två minuter att komma ner till stan där alla affärer låg.
Jasmine som älskade kläder och smink gick dit ner mer än gärna varje dag. Som igår, hade hon köpt kläder för tvåtusen kronor. Jonathan hade blivit lite sur och tyckt att dom kunde ha
gjort något roligare för pengarna. Men det tyckte inte Jasmine.
Dessutom borde han vara tacksam, tänkte hon. Hon hade faktiskt köpt lite kläder till honom också.
|
|
|
|
