Flickan som försvann. |
Försöker gömma mig bakom, låter inget koma fram,
Är jag den lilla flickan som så plötsligt då försvann…
Bygger jag en kraft jag kanske inte har?
Ropen på hjälp ger mig inget svar…
Trycker ner henne –så liten och så svag…
Lever i mitt liv där kontrollen är en lag.
..ibland hör jag henne gråta och kvida
och jag vet att hon är ensam och måste sitta där och lida…
Men vad kan jag göra, det är inuti hon bor.
Hon kan inte höras nu när jag är stor
Hon finns kvar här bakom och väntar på att komma fram.
För hon och jag är flickan, som inte ville, men försvann..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | zxc - 29 jun 06 - 07:46 | | fin, fin , fin! | Nillatje - 28 okt 05 - 02:11- Betyg:  | Jätte fint skriven.
Tror att många känner igen sig. När man växer upp så
knuffar man sakta men säkert bort den lilla flickan, som
man en gång var. Men känner endå att man skulle vilja ta
fram henne ibland. |
|
|
|
