Vargen sitter där i månljuset
Stirrar ut mot natten som så sakta har lagt sig som ett täcke över oss
Ett sus griper tag i hans svans, man kan se att han ryser
Kanske utav längtan
Kanske utav lycka
Kanske utav sorg
Ingen vet
Vargens ylande fortsätter och natten blir allt djupare
