Jasmine hjärta Jonathan [del 12] |
- Nytt spel? undrade Jasmine och gick inåt.
- Aa, svarade han, värsta polisspelet, skitcoolt.
- Åh, så ”coolt”, sa Jasmine med en suck.
- Nej! nästan skrek Oliver.
- Förlorade du? undrade Jasmine retsamt och gick in Olivers rum.
- Ja, jävla spel! sa Oliver och smällde igen det, och följde efter Jasmine..
- Haha! retades Jasmine. Det är ju våran filmdag! Jag tog med en Wallander, Mastermind, och såklart godis! sa Jasmine och höll fram påsarna och chokladen. Oliver gjorde tummen upp.
- Mastermind? Ånej, den är ju skitläskig!
- Hur vet du det? Säj inte att du har sett den? suckade Jasmine och studsade upp i Olivers säng.
- Nej, men tillochmed mina kompisar säjer det, och dom är värsta värstingarna.
- Men ojdå, det va ju inte bra, vi ska iallfall se den, sa Jasmine glatt och gled på golvet fram till Olivers dvd och tryckte in filmen.
En låt börjades spela och menyn kom fram på tv:n. Jasmine tryckte på: spela film, och filmen gick igång. Flera gånger under filmen hade Jasmine blivit riktigt rädd och skrikigt till, då hade hon tagit i Olivers hand.
Det kändes helt fel nu när hon var ihop med Jonathan. Då hade hon bara släppt taget om den och fortsatt se på filmen.
- Du, dina kompisar hade rätt, den var ju döläskig! kved Jasmine när filmen var klar.
- Nej, det tycker inte jag, sa Oliver stolt.
- Du vill bara verka manlig din tönt, retades Jasmine och slog Oliver löst på armen.
- Vadå? Den var ju inte läskig!
- TÖNT! upprepade Jasmine.
- Vem är det som är tönt, du blir ju rädd för allting. Haha.
- Du, jag vill inte vara med dej, jag måste hem nu, sa Jasmine och gick ut i hallen och tog på sej sin jacka.
- Okej, hejdå, tönt. Vi ses, sa Oliver och skrattade.
- Ja, svarade Jasmine och kämpade mde att få på sej sina svarta converse. Hon gick ut och stängde dörren.
- Jag är hemma, gastade Jasmine och hade helt glömt bort att hon hatade sin mamma.
- Hej gumman! ropade mamma från tv:rummet. Jasmine gick dit och till sin förskräckenlse fick hon se Gunda sitta bredvid hennes mamma. Jasmine stelnade till.
- Hej Jasmine, sa Gunda surt och smuttade på sitt varma kaffe.
- Hej hej, sa Jasmine snabbt och försökte låta glad. Jag måste gå in på mitt rum, nu!
Hon gick snabbt in på sitt rum och låste dörren.
Hon hatade Gunda, hon var en rasist som hatade utlänningar, så fort hon såg en blev hon arg och sa att dom skulle flytta tillbaka till sitt land, att dom inte skulle ta så stor plats här i Sverige och absolut inte hennes skattpengar. Fast det behövde hon inte oroa sej för nu när hon var pensionär.
Hon vände sej om och fick se en madrass ligga på sitt golv. Hon gick med arga kliv ut i vardagsrummet.
- Varför ligger det en madrass i mitt rum?
- Jo, du ska sova där i helgen, Gunda har så ont i ryggen, så hon måste ha din säng, svarade mamma glatt.
Jasmine kände att hennes haka var nere vid fötterna.
- Vad sa du?
- Du ska sova där, hör du dåligt unge? sa Gunda. Jasmine gav mamma en riktigt arg blick och sprang in på sitt rum och smällde igen sin dörr som hon visste att mamma hatade.
Hon satte sej på sin säng och tog fram en tidning sedan kollade hon ner under sin stökiga säng och tog fram sin mp3 och började lyssna på hårdrock, det gjorde hon alltid när hon var riktigt sur.
Plötsligt kom hon ihåg, Jonathan skulle ju komma idag. Hon kollade på klockan, den var tio i fem, och han skulle komma fem!
- Shit! sa Jasmine och tog ett skutt från sängen och sprang in på toaletten. Hon tog fram sitt smink och fyllde på det hon hade haft innan. Hon fixade sitt hår och kollade sej i spegeln. Snyggt. Det plingade på dörren, nu kom han i rätt tajming. Jasmine gick till dörren och fluffade upp sitt hår en sista gång. Hon öppnade.
- Hej snygging, sa hon precis när hon hade öppnat. Hjäp! tänkte hon, för där stod en man i 35 års åldern och stirrade på henne.
- Jo visst, det köper jag, sa han förvirrat.
- Eh, började Jasmine.
- Mitt namn är Gerald Viktorsson, sa han och log, du måste vara Jasmine?
- Eh, jo, ja visst, det är jag.
- Din mamma har pratat så mycket om dej, sa han sedan och nu såg Jasmine att han hade en bukett rosor med sej i handen.
- Hej Gerald! ropade mamma och kramade om den främmande mannen.
- Här, sa Gerald och räckte fram rosorna till mamma.
- Åh, dom är underbara, tack så hemskt mycket. Kom in! Jasmine kollade frågande på dom vuxna galningarna.
- Jo, Jasmine, detta är Gerald. En god vän till mej, började mamma.
- En mycket god vän, tillade Gerald. Dom båda två fnittrade. Jasmine fick inte fram ett ord, men när hon såg en förvirrad Jonathan i dörröppningen tog hon honom snabbt i armen och drog in honom på sitt rum.
- Oj, vem var det där? flinade Jonathan.
- En god vän, sa Jasmine med en pipig röst som skulle föreställa mammas.
- Okej? sa Jonathan, hej förrästen!
- Hej hej, sa Jasmine och log brett. Jonathan kysste henne.
- Du?
- Ja? sa Jasmine nyfiket.
- Kan vi inte gå ut i kväll? Danne skulle ha fest, det kommer bli världens drag, bad Jonathan.
- Jo, det kan vi väl, sa Jasmine förvånat.
- Bra, kom, vi går dirket. Han tog Jasmines hand.
|
|
|
|
