Vilsen pojke! (Handlar om min pojkvän=/) |
Han hör hur ölburken öppnas, han har lärt sig precis hur det låter. Det ljudet han hör varje dag, det pyser och skummar och varje gång han hör det hemma får han samma känsla. Känslan av obehag, han vill inte vara här, han vill bara bort och inte komma hit igen. Han ser dem dricka glas efter glas och ibland ett glas till.
”Att ha orken och styrkan att se dem dricka är inte många som har, men egentligen varför ska du ha orken till något som gjort dem till vardags alkoholister?”
Han råkar säga något i just fel stund, i helt fel ögonblick och hör sin mamma höga rösten, den röst som annars ska vara varm och förstående. Hon höger rösten och anklagar honom, fastän han inte gjort något, ”Varför ser dem inte?”. Han önskar att dem ville se hur han mår, önskar att dem kunde höra hans rop efter ömhet och kärlek. Det han redan vet men inte vill inse är att dem glömt. Hans trygghet, ömhet och hans sökande efter värme finns inte mer. Det finns inte i deras ögon eller i deras hjärtan längre.
”Hon har sagt att han aldrig ska ge upp, flickan han älskar har sagt!”
Som vanligt skriker han tillbaka, han är trött på att ta emot allt som kommer från dem. Han kan känna hur tårarna är på väg att börja rinna så han vänder sig om och springer upp på sitt rum. Klockan är ungefär nio när bråken slutar och han slänger igen dörren till sitt rum. Han slänger sig ner i sin stenhårda säng, kan känna hur fjädrarna trycker i magen. Nu orkar han inte hålla emot längre och låter tårarna rinna ner för hans kinder. Dem rinner inte länge, dem forsar ut och slutar inte. Han hatar att gråta men kan inte låta bli. Allt han vill är ju att bli sedd, att få lite uppmärksamhet.
”Varför kan inte vardags alkoholister se det själva?
Men vadå, jag sköter mitt jobb. Du är alkoholist ändå!”
Han gråter så mycket och kan inte sova, ensamheten plågar honom. Han kan inte sova utan henne, den flicka han älskar. Han slår i väggen men ångrar sig och lägger sig ner med huvudet mot den blöta kudden. Tillslut tvingar han sig själv att sova och somnar gråtandes med nallen bredvid sig.
”Varför dricker man alkohol och säger sanningen, när den aldrig kan sägas utan?”
Han vaknar på morgonen och går upp. Han klär på sig kläderna och smyger ner för trappan, äter sin frukost och går hemifrån. Han känner hur klumpen i halsen försvinner mer och mer, ju längre bort han kommer hemifrån. Han kliver på bussen och kan somna, skönt att vara borta därifrån. Han vill inte känna så här men kan inget annat.
”Tänk att få hålla om sin mamma och gråta utan att hon haft glaset i handen!”
Han sover jämt på bussen, vart han än åker. Där kan han sova utan att gråta sig till sömns. Jobbet är nästan alltid som vanligt och han behöver inte tänka så mycket på det som han anstränger sig för att dölja, sitt hem. Han vill få dem att se vad dem gör, få dem att se det han aldrig har fått, riktig kärlek från sin mamma och pappa.
Han har varit för feg förut för att säga ifrån, men hon har lärt, visat att man måste säga ifrån när man inte klarar av plågan längre. Han blir stark av henne, men känner svaghet för att han saknar det dem två skulle ha gett honom för länge sedan. Dem skulle ha gett honom kärlek och tröst, ömhet och förståelse som hans älskade har kunnat ge honom. Så mycket kärlek hon har kunnat ge honom på så kort tid, har inte dem två kunnat ge honom på flera år.
”Om det inte vore för alkoholen, skulle han kunnat vara hemma mer. Om det inte vore för bråken varje dag, skulle han kunna vara hemma mer!”
Dagarna och nätterna är nästan alltid likadana om han är hemma eller kommer hemifrån. En dag hemma börjar och slutar alltid med bråk, visst är det lite lugnare när hon är där, men annars är det skrik och gap hela tiden. Nätterna är bara fyllda av tårar och hat, saknad och ensamhet, om han inte sover med henne.
”Han gråter för att han älskar dem.
Han skriker för att ni aldrig vill lyssna.
Han trycker ner era ord för att ni aldrig har tid för honom.
Han gråter för att han saknar er!”
Han vill ju bara kunna komma hem och få berätta hur hans dag har varit, få höra att ni vill veta hur han mår.
”Hon har inte hört en enda gång, under tiden hon varit där, att ni frågat hur han mår eller hur hans dag har varit!”
Han undrar jämt hur dem kan vara så blinda och aldrig se hans rop på hjälp. Hur kan dem två vara så kalla och inte vilja se hur deras beteende trycker ner honom. Att dem säger ”jag älskar dig” till honom på fyllan är fel, om dem inte kan säga det till honom när dem är nyktra så finns det ingen mening i dem tre orden. Dem tre orden som värmer mest av alla andra. Allting hemma har tillslut blivit för mycket för honom, nu åker han inte hem igen. Han bor hos henne nu och han trivs där, med henne och hennes familj. Dem behandlar honom med det han alltid drömt om, kärlek och ömhet. Det han alltid velat ha av er, det han aldrig kommer att få.
”Hon har sätt hur dem är, vad dem gör mot honom och hon tänker inte tillåta honom att flytta hem igen, aldrig igen!”
Han är värd så mycket mer än vad dem två någonsin gett honom. Om dem bara kunde se hans insida, hans rop efter dem så skulle saker och ting kunna lösa sig, men inte nu. Aldrig nu för dem kan inte se eller vill inte förstå vad det är dem gör. Han beter sig inte med det allra bästa beteendet mot dem, men det är inte hans fel från början.
Allt han bad om var att ni skulle lyssna och förstå, men inte ens det kan dem anstränga sig till att göra. Om dem bara kunde se, se det hon kan se. Om dem bara kunde förstå, förstå det hon kan förstå. Om dem bara en enda gång kunde tänka på någon annan än dem själva, på sin son. Han ville inte att de skulle bli så här, men dem kan inte ens se varför det blev så här.
”Om dem aldrig kan förändra sig, kommer han aldrig kunna förlåta dem. Han kommer aldrig att kunna prata mer dem om dem aldrig kan se och lyssna!”
Hon älskar honom så mycket och hon känner samma tårar och plåga som honom.
Dem två kommer aldrig skiljas, det ska vara dem två!
|
| Kommentarer | | 930622 - 13 jun 07 - 19:14 | jag kan inte sätta ord på det jag vill skriva, men den var väldigt hemsk iaf.
fast bra att ni lät honom bo hos er. |
|
|
|
