På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sårad [Del 9]

Emma

Jag står inte ut. Det är så många känsklor, hemligheter som vill ut!
Alltså, jag hittar ingen chans att dela med mej. Jag vill dela med mej. Men jag har ingen som förstår.
Visst, Billy. Men han lever nog samma skit som jag.. då hjälper inte det va?

Såklart åkte vi direkt till sjukhuset. Det börja bli något hem för oss.
Vi är dömda att hamna där. Iallafall så tycker jag. När vi hade .. eller, ner Billys pappa hade burit in Billy, suckade någon sköterska åt oss.
Billys mamma gav sköterskan en ilksen blick, som genast satte fart mot något konstigt rum. Man hörde röster och skratt där inifrån. Måste vara deras lilla rast rum.
Man hörde henne prata, och snart kom det ut en doktor. Han verkade ganska trött över att se Billy också. Plötsligt kändes det som att alla var det. Alla var trötta på oss.
Vi var..
ute.
Jag satt alldeles stilla i en stol bredvid Billy. Jag tittade på honom. Tänk om detta är vårat öde? Misshandel? Våldtäkt? Tillsammans?
Jag orkade inte vara där, och gick sakta ut från rummet, och ställde mej vid fönstret. Jag hörde hur dom disktuerade saker i patientrummet. Sköterskan skrattade till, och Billys pappa röt något. Billy pratade med låg röst till doktorn.
Jag orkade endå inte bry mej.

Efter en stund kom dem ut. Billy hade bandage på näsan - igen. Resten var bara öppna sår, och blåmärken. Det rös till när jag tittade på honom.
Vi gick sakta ut, och satte oss i bilen. Det tog nog lite extra lång tid för Billy, eftersom han hade ont nästan överallt. Efter en stund kunde inte Billys mamma hålla sej, och ringde genast Mikes föräldrar för att skälla ännu mer. Jag suckade åt det hela. Även jag började tycka dett var för mycket. Eller? Misshandel dit, och våldtäkt hit.
Våra liv är redan katastrofala nog. Varför är vi utvalda? Suck.
När vi var framme, rusade nästan hela Billys familj in i sin lägenhet. Jag och Billy satte kurs mot skolan, för att se hur den såg ut.
Vi gick sakta, för att få tiden att gå.
Träden sträckte sej långa och gröna över oss. Dom gjorde skugg åt oss, och den svala brisen slog lätt mot våra kinder. Vi gick där, ganska nöjda med varandra. Jag tog ett litet tag om Billys arm.
Han tittade ner i marken lite svagt. Jag satte min hand under hans haka, och drog hans ansikte mot mitt. Våran (första, riktiga) kyss blev avbruten.
"Nämen! Kärleksparet!" Joakims välbekanta röst fyllde mitt huvud med minnen. Vi stirrade på honom, men sa inget. "Men säg nåt då, era jävla fjollor! Vet ni vad? Snart är det skola igen! Ja! Och vet ni när? I morgon!"
Han hånskrattade åt oss. Vi växlade oroliga blickar, men sa fortfarande inget. Han slutade skratta och flinade elakt istället. Hans ögon fastnade på Billys näsa.
"Åh jaså, nån har gett igen för mej?" Sa han och pekade sedan på sin egen näsa. Billy fnös.
"Nej, det var någon som inte vet nåt bättre än att slå andra. Så som du."
"Men lille Billy? Du slåss ju också!" Joakim gjorde sin röst löjlig. Färgen steg om mina kinder.
"Men han kan ju inte hjälpa det, lilla Joakim!" Röt jag. "Det är du som driver honom till det!"
Han skrattade åt mej. Herregud, den killen gillar att reta andra! Det gör mej så förbannad! Det började darra hysteriskt i hans ficka. Vi tittade på det. Generat ryckte han upp den. Han vände sej om,
och börade prata.
"Ja.. Ja mamma jag kommer. Ja, jag har mjölken och cigaretterna. Ja.. Ja, hejdå." Han tryckte så hårt han kunde på knappen som avbryter samtalet. Han stirrade på oss en stund. Sedan sprang han förbi, och knuffade till mej med axeln. Jag gjorde ingenting, utan tittade bara efter honom. Billy gjorde detsamma. Vi suckade nästan samtidigt.
Jag och Billy fortsatte gå mot skolan. Vi sa inget, utan bara gick där. Vilket dög åt mej. När vi var framme släppte vi varandra i chock. Skolan var som ny. Nymålad, kanske en och annan ny byggnad. Vi stod där en stund, sedan vände vi om. Vi as inget. Gjorde inget. Bara gick hem. Hem till Billy.

När vi var inne luktade det bränd mat. Hela lägenheten var en stress-fabrik. Vanessas tjut hördes, Stefan grälade med någon i telefon, och Billys mamma försökte förgäves laga mat i allting. Vi stängde nästan som vanligt in oss i Billys rum. Men den här gången pressade vi båda ner oss i fåtöljen. Billy satt på själva fåtöljen, jag lätt i hans knä.
Vi tittade på varandra. Hans så otroligt ljusblåa ögon tittade förväntansfullt in i mina tråkiga gröna. Jag lutade mej fram, och gav honom en lätt puss på munnen. Det dröjde inte mycket förrän jag fick en tillbaka.
Vilken dragningskraft.. Ekade det i mitt huvud. Jag lät mina läppar ligga kvar på hans en stund. Det kändes skönt att vara så nära någon, för en gångs skull. Det gjorde det verkligen. Dessutom behandlade Billy min kropp så ömt. Det kändes så rätt.
Pussandet övergick till kyssande. Allt oväsen därute var som bortblåst i mina öron. Allt jag hade rum för var lyckan av att få ha en gnutta frid. Jag ville få det ofta. Med ens var jag uppe från hans knä, och sittandes stirrande på honom, på hans säng. Han tittade oroligt på mej. Jag la mej ner och kröp ihop intill väggen, med ansiktet vänt mot honom. Jag lok lekfullt. Bakom mej hade jag en kudde, som han inte verkade se.
Han log generat när jag klappade på sängen. Han kom och la sej efter en stund. Hans svarta lugg la sej stripigt över hans vänstra öga, och det såg väldigt sött ut. Vi närmade varanda, och rätt som det var drämde jag kudden i huvudet på honom. Han brast ut i skratt, och gjorde likadant. Vi skrattade, och slog varandra med kuddarna. Jag höjde min kudde i hopp att få ett rätt så hårt slag, så han skulle åtminstonde trilla tillbaka ner i sängen. Innan jag hann göra nåt, släppte han sin kudde, och kittlade mej i sidan.
Jag gapade av skratt, och kröp tillbaka till min lilla plats intill väggen. Han satte sej ner in sängen. Strax därefter la han sej ner. Utmattade, och roade, tittade vi belåtna upp i taken.
Vi flinade båda två, utan att märka det.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Mangasagan - 28 dec 07 - 21:48- Betyg: