jag tillåter honom fortfarande. |
Jag tillåter fortfarande att hans ord
tränger in i mina känslor,
bara för att få känna något?
Att få känna hur hans händer äger mig
är inte alls lika roligt längre,
jag vill vara fri utan honom.
Det är jobbigt att se hans namn överallt hela tiden,
alla verkar ju vara lika vackra som han.
Men ingen kan vara vackrare än vad han och jag var
tillsammans.
Han målar mig med svartsjuka och
vet exakt hur han ska få mig att se något
som jag inte vill se.
Det är som om att han söker upp mig
för att få se hur mitt hjärta går i tusen delar,
gång på gång.
Han håller mig kvar i ett gummirep.
Kommer jag för långt bort så är jag snart
vid hans sida igen.
Och jag tillåter det fortfarande även
om jag vet att han inte förtjänar att få ha
sin tunga i min hals.
Eller vart han nu vill ha den?
|
|
|
|
