Varför förvinner folk man älskar? Del:1 |
Jag satt i ett helt nytt klassrum.
Resten av klassen satt och glodde på mej. Jag gav dom hatiska blickar. Redan nu, första dagen visste jag att jag skulle få kampas med dom.
-Jaha Sara. Vill du berätta något om dej själv? Varför flyttade du hit tex?, frågade min mentor med ett leende på läpparna. Hennes blonda hår satt ordentligt uppsatt i en hästsvans.
Frågan gjorde mej paff.
Det fanns bara ett svar. Och det svaret visste hon men hon ville väl bara jäklas.
Jag tog mod till mej och stirrade på henne och resten av klassen.
-Jag behövde komma bort! Bort ifrån min skola och allt, svarade jag.
-Jaha vadå då?,fortatte min mentor som hette Karin.
Jag stirrade på henne. Hon mötte min blick,lika hatiskt.
Jag berättade inte den gången.
Men om jag skulle göra skulle min berättelse vara så här.
1 år tidigare:
- Sara!! Det är telefån till dej!!, mamma skrek ifrån nedervåningen.
Jag suckade och med stor möda reste jag mej ifrån datorn.
Klampade i trappen och presic när jag skulle rycka åt mej luren lutade sej mamma fram och frågade oroligt.
-Det är polisen. Har du gjort något Sara?!
Hennes röst darrade.
- Nej! Varför skulle jag?, fräste jag. Men jag erskänner, jag blev själv orolig när jag tog luren och en mans röst hördes på andra linjen.
- Hej. Jag heter Mats Alengren och jag kommer ifrån polisen.
Jag kunde inte prata. Jag hade en känsla av att nått hemskt hade hänt.
-Mamma jag måste...,hulkade jag.
-Shit Sara. Skynda dej på toa!, sa mamma.
Hon tog telefånen.
Jag satte mej längst väggen vid toan.
Inget hade kommit.
Jag satt där och lysnade på vad mamma sa.
Men det ända jag hörde vad " mm, okej, ja vi ses"
När mamma hade lagt på kom och hon satte sej bredvid mej på det kalla kaklegolvet.
- Polisen kommer om en halvtimme, sa hon.
Hon väntade inte på mitt svar utan reste sej upp och gick in i köket.
-Välkommna!, mammas tillgjorda ljusa röst hördes ända upp till över våningen.
-Tack Tack, svarade en man.
-Kom in och sätt er. Jag ska bara få ner Sara, sa hon.
Tyst ett par sekunder.
-Sara! Sara! Kommer du ner gumman?!, skrek mamma.
Jag gick sagta ner för trappan.
Man kunde se in i vardagsrummet och där satt en kvinna och en man och snuttade på kaffet.
Jag dunsade ner i soffan.
-Ja..det är så att det har hänt en sak. Inget av det har mej dej o göra. Alltså det kommer beröra dej men du är inte inblandad, harklade sej mannen.
Mamma och jag nickade.
Sen sa han det. Bara rakt ut. Snackade inte runt om det.
Han bara sa det.
Berättelserna kommer vara lite korta. Men det får ni leva me. Vad han sa polisen får ni vara nyfikna om till nästa del ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | youwillsee - 9 jun 07 - 11:04- Betyg:  | | mejla när nästa kommer :) | | SHADOW_93 - 8 jun 07 - 05:08- Betyg: | skit bra!
skica när nästa del är klar*
ta ahnd om dig **) | | milaan94 - 8 jun 07 - 04:09- Betyg: | | jätte bra , mejla när nästa kommer | | FlummKuuNg - 8 jun 07 - 03:03- Betyg: | | Maila när nästa del kmr. | | Majje_ - 8 jun 07 - 02:59- Betyg: | | Bra, maila mej då nästa del kmr :) |
|
|
|
