Dagdrömmar |
Jag kom på mig själv
med att tro mig minnas saker
vi ännu inte upplevt tillsammans.
I baksätesdoften försvann jag
till en värld där 100 mil blev 100 steg.
Min längtan blev verklighet.
Jag kunde nästan känna din värme
mot mina läppar.
Jag stormades av känslor för dig
jag ännu inte kännt.
Det var du och jag
och morgon.
Rummet var helt vitt,
för de enda färgerna som behövdes
var dina.
Det var du och jag
och sommar.
Gräset kittlade min nacke,
och ditt huvud skymde solen
perfekt.
Det var du och jag
och natt.
Våra solkyssta kroppar
i brännande lekar där varje andetag
räknades.
Jag älskade punkter på din kropp
jag ännu inte sett.
|
|
|
|
