På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ung Kärlek 1 . (Kanske inte direkt novell men...)

°°°°°°
Klockan är 08:10 när hon sakta vaknar upp ur sin dröm och kommer på hur mycket den verkligen är.
– Oj, jäklar. Säger hon snabbt när hon kollar på klockan och försöker trassla sig ur det stora täcket hon har runt om sig utan framgång utan ramlar halsöverhuvud ner från sin våningssäng och rakt i högen med kläder hon har på golvet.
– Aj. Gnäller hon tyst för sig själv och reser sig på vingliga ben och springer iväg genom huset som står tyst. Med tandborsten i munnen och hårborsten i handen drar hon tag i en tröja ur högen och drar på sig den medan hon hör hur dörrklockan ringer och tar snabbt på sig sina byxor och ett par strumpor.
– Vänta. Jag är på väg! Skriker hon till dem som står utanför och väntar på henne.
– Linn!! Kan du komma idag eller? Vi börjar om en kvart okej? Utan förvarning kommer Linn utspringandes genom dörren som hon stänger med en smäll och låser den snabbt.
– Nämen god morgon, Linn. Är du klar nu? Säger hennes kompisar Isabella och Yonas.
– Jaa. Tänka sig att jag är det hörni, kom så går vi. På vägen möter dem resten av gänget som kommer gåendes med väskorna släpandes i backen och suck i rösten när dem möter Linn, Yonas och Isabella.
– Det blir ingen skola nu på morgonen… säger Samantha och tittar upp med sina glasögon på sned.
– Vad i helskotta säger du, Sammy? Svarar Isabella med irriterad röst. Blir det ingen skola nu? Fortsätter hon.
– Nej… lärarna har nåt jävla möte säger dem så vi får håltimme fram till lunch.
– Jaapp. Säger Micke och sträcker trött på sig. Happ, då var det ju onödigt och gå upp idag då. Mumlar han medan han kollar smått på Linn som står där och ser chockad ut.
– Neej. skit också. Jag brottades alltså med täcket i onödan? Det va då själva fan. Gud va irriterad jag blir. Säger Linn med förbannad röst, drar luvan över huvudet och vänder om hem till sig. Jag går hem och lägger mej igen. God natt. Hon sätter på sig sina hörlurar och knäpper på mp-3n på högsta volym och går. Medan hon går där rotar hon igenom sin väska och plockar fram ett block där det är klottrat med en massa hjärtan och ”Yonas! Jag önskar du vore min!!” ”du förstår inte hur mycket du betyder för mig.” tar fram pennan hon alltid bär med sig, suckar och börjar rita i den medan hon går i sin egen värld. När hon kommer hem så rotar hon fram nyckeln och låser upp och går in, precis när hon sparkat av sig skorna och slängt av sig jackan i ett hörn så går hon in i köket där hennes dator står på bordet och väntar. Hon gör iordning några mackor och kaffe, sätter sig vid datorn och loggar in på msn hon ser på en gång att resten av gänget är inloggade och hälsar glatt på dem.

– Linn|| Jäkla skola :@ säger: Hej, Sammy ^^
– Sammy säger: Halloj, Linn. Ska vi bjuda in dom andra?
– Linn|| Jäkla skola :@ säger: jaa. Klart vi gör!!
– Sammy säger: okej. Vänta då ^^
– Linn|| Jäkla skola :@ säger: Jaadå 
– (*) Yonas (*) säger: Tjeeenare!
– :$ Benny – Tror jag är kär:$ säger: Hejsan ^^
– MickeSäger: Yo..
– ||Sam|| Säger: Tja..
– Daniel- Jag älskar dej Säger: Hallå
– Iissa(L)Min (L) Säger: Hej sötnosar!!
– Linn|| Jäkla skola:@ Säger: Halloj^^
– (Inte vid datorn) Björn |-) Säger: Låt mig sova!!
– Sammy Säger: När skulle vi börja igen?
– Daniel- Jag älskar dej Säger: Typ vid en 12 tror jag
– Linn|| Jäkla skola:@ säger: åh…två timmar kvar |-)
– (inte vid datorn) Björn |-) Säger: jag går och lägger mej..

En timme och tio minuter senare möts dem allesammans utanför skolans stora portar och suckar.
- Åh fy fan att vi måste in där. Säger Daniel med en stor suck i rösten. Måste jag verkligen?
- Jaa, Danne. Tyvärr måste du det och kom inte och säg att du inte pluggat för dagens engelskaprov vi ska ha nu. säger Lukas som kommit upp bakom Daniel.
- Vilket prov? Svarar Daniel med nervös röst.
- Jorden till Danne. Hallå? Lärarna har ju pratat om det i snart två veckor. Har inte du lyssnat ett dugg på dem? Säger Linn där hon står lutad mot väggen med mobilen i handen och musik på högsta volymen i en av lurarna.
- Ööh? Nej. Det har jag nog inte gjort. Äh. jag klarar det allt, kom så går vi. Han tar Isabella i handen och går in genom porten med resten av gänget bakom sig.
- Du, Benny? Säger Samantha när hon kommer upp bredvid honom.
- Ja?
- Ska du göra nåt efter skolan?
- Nej. Inte vad jag vet. Hur så?
- Nej inge särskilt. Jag tänkte bara fråga om du kanske vill hjälpa mig med svenskan, vi kan gå till det där nya fika stället om du vill. Säger hon med ett leende på läpparna och glasögonen på pannan.
- Jo. det kan jag väl. Svarar Benny och går vidare mot skåpen dem nu är framme vid. Alla låser dem upp sina skåp, hänger in ytterkläder och tar på sig inneskorna.

Där. Längst bak i klassrummet sitter Linn och kollar trött på klassens klocka med en penna i handen och lurar i öronen. Hon märker inget utan sitter i sin egen drömvärld när dem andra plockar ihop sina saker och går ut därifrån.
- Jorden till Linn, anropar Linn. Säger Benny och slår till henne löst i bakhuvudet så hon vaknar till.
- Aj. vad gjorde du så för, Ben? Säger hon medan hon lägger ihop böckerna och lägger ner dem i väskan.
- För och kolla om du levde eller inte såklart. Svarar Benny glatt. Det såg ut som du sov ju.
- Nej denna gång var jag faktiskt vaken. Säger Linn och lipar retsamt mot Benny. Medan dem går igenom korridoren så möter dem skolans största divor som kollar på Benny och fnissar.
- Benny, Benny Ben Bög. Sjunger dem högt och skrattar. Men att Benny inte hör det är en annan sak, alla i hela arbetslaget hörde dem såklart och började skratta allesammans högt och tydligt. Jaa, dem skrattade så mycket att dem skrek. Linn kollar på Benny som nu fattat vad dem sjöng och har nu börjat säcka ihop.
- Vännen? Säger hon med en len röst och smeker honom på ryggen. Hur är det? Benny kollar på henne och suckar djupt.
- Jag vet inte… Jag antar att man inte får vara sej själv på den här skolan. Just när han sagt det så kommer arbetslagets största och starkaste kille Jim fram till honom och trycker upp honom mot väggen.
- VA FAN TROR DU ATT DU ÄR VA?! NÅGON JÄVLA BÖGJÄVEL ELLER?!! Linn som står ensam och ser på allt som händer eftersom dem andra gick iväg för och komma till nästa lektion i tid, sätter stopp för det.
- Frågan är vem DU tror att du är, Jim! Någon som ger sig på folk utan andledning kanske? Ger honom en rejäl örfil och rycker ifrån Benny och går därifrån.
- DU SKA FÅ FÖR DET HÄR LINN!! Ryter Jim efter dem och ser Bennys väska som ligger kvar på golvet framför honom. TA DIN VÄSKA OCKSÅ FÖR SJUTTON!! Säger han och slänger den i huvudet på Benny som får ett litet jack där.

Några minuter senare sitter Linn och gör rent Bens jack i bakhuvudet.

- Usch. Jim är en riktig skitstövel tycker jag. Ge sej på folk bara sådär. Säger Linn med en suck.
- Nej. Han har ju rätt, Linn. Sådana som jag borde ju inte ens leva.
- Sluta nu, Benny. Prata inte strunt nu igen. Du är underbar precis som du är, du skulle bara våga ändra på dej. Fattar du det? Säger hon med en bestämd men ändå lugn röst.
- Menar du verkligen det? Svarar Benny rört.
- Jamen det är ju klart jag gör, älskade Benny. Säger Linn och pussar honom lätt på kinden. Det är ju därför du är min bästa vän vet du.

När dem två sitter där och pratar om allt möjligt kommer dem andra upp och ser att dem sitter där istället för att vara med på lektionen.

- Varför sitter ni här? Säger Danne frågande medan han står och kramar Isabella bakifrån från trappavsatsen och kollar på Linn och Benny.
- Tja. Börjar Linn lite långsamt. Jim var framme igen mot stackars Ben.
- Nej men inte igen! Jag är så trött på honom så jag vill bara strypa honom på fläcken. Säger Sammy med eld i blicken och glasögonen på sned.

Benny suckar medan han reser sej upp.
- Snälla, hörni. Jag tycker verkligen att det är snällt att ni försöker hjälpa mej men.. Jag måste helt enkelt försöka vänja mej vid och bli kallad för det, för det kommer ju följa med mej hela högstadiet och kanske även i gymnasiet. Det finns helt enkelt inget jag kan göra åt det. Han tar upp väskan och går därifrån.
- Benny vänta! Skriker Linn efter honom och springer efter.

När dagen i skolan äntligen är över så går Linn med flörten Yonas som också håller ihop med gruppen på vägen hem. När dem går där och pratar om allt mellan himmel och jord och skrattar åt skämt så känner båda två hur det börjar spöregna och eftersom dem båda är nära hemmet där Linn bor så springer dem dit för att undvika att bli allt för blöta. Väl inne hos henne så knäpper hon på kaffe och tar fram några halvfrusna bullar ur frysen och värmer dem i mikron medan hon går och hämtar handdukar och en extra tröja åt Yonas som han kan ta på sej så att han slipper bli förkyld i hans blöta tröja, medan han byter om så sneglar Linn på hans väldigt vältränade överkropp för hans unga ålder och rodnar utan och märka något. Yonas märker ingenting förens han vänder på huvudet och möter hennes blick och rodnar kraftig upp i ansiktet och vänder lika snabbt bort det Linn fnittrar glatt och säger hastigt.
- Du vet.. Det är inte första gången jag ser dig halvnaken, Yonas. Och ler glatt.
- N-Ne jag vet. Stammar han fram från luvan han drog över huvudet medan han gick ut i köket igen och satte sej vid bordet för och gömma ansiktet så gott det går.
Linn häller upp kaffet i muggar och ställer fram mjölk och socker på bordet tillsammans med bullarna och sätter sig mittemot honom. Hon kollar på honom där han sitter och tittar ut igenom fönstret och är fortfarande knallröd i ansiktet och ler glatt medan hon tänker ”Yonas. Nu vet jag varför du betyder så mycket för mig. Du är så blyg att det är gulligt!” Han vrider återigen huvudet mot henne och får för andra gången ögonkontakt med henne och ser in i hennes bruna ögon som nästan är gömda bakom den svarta kajalen och den svarta mascaran, men han ser inte det, han är helt borta. Det ända han ser är hennes vackra ögon och inget annat, bara dem. Det är som om han drunknar och inte vill bli räddad. Det är inte bara Yonas som håller på och drunkna i ett par ögon, även Linn sitter och tittar in i hans klarblåa ögon inte heller hon vill bli räddad från att drunkna men räddad vill hon ju bli räddad av Yonas få känna hur han lyfter upp henne och bär henne i säkerhet. Hon drömmer sig bort i hans ögon och känner hur ansiktet sakta värms upp för att börja rodna igen och hon vänder ner ansiktet och kollar ner i kaffemuggen som hon sitter och fingrar på, dem sitter i tystnad en lång stund medan regnet smattrar på fönstret. ”Varför? Varför måste det vara så svårt för mej och säga att jag verkligen älskar henne? Åh. jag hatar mig själv.” Sitter Yonas och tänker för sig själv när han dricker av det nu ljumma kaffet och kollar på Linn som nu sitter och läser i en tidning. ”Jag vill ju säga det. Men varför kan jag inte? Hur svårt kan det egentligen vara?” Ekar i Linns huvud. Eftersom dem har känt varandra sen dem började skolan så borde det väl inte vara så svårt och säga vad hon tycker om honom? Att hon gillar honom? Är kär i honom? Även älskar honom? Hon har aldrig tänkt på det på det viset att dem verkligen känt varandra i 9 skolår, så länge och hon har inte så mycket som pussat honom på kinden inte ens kramat honom kanske när dem gick i lekis med det räknas väl inte. Eller? Hon undrar om… han kanske tycker samma sak om henne hon känner hans varma blick slå emot henne när hon läser men vågar hon säga det? Hon har bestämt sej hon vill säga det, måste säga det, SKA säga det men när är rätt tillfälle? När kan hon säga att hon verkligen älskar honom, det går ju inte nu det är ju verkligen inte rätt tillfälle nu när hon fortfarande är blöt i håret och ser ut som ett dränkt troll i sina värsta år då måste hon vänta tills håret har torkat och hon ser ut som folk igen, men hur lång tid kan det ta egentligen? Flera timmar kanske och då kanske han har gått hem.
- Du? Nu när det har varit tyst mellan dem i allt för många timmar frågar Yonas frågan Linn velat höra hela eftermiddagen. Öhm. tror du att jag kanske kan sova hos dej ikväll? Jag menar, mina kläder är fortfarande dyngsura och jag har ingen lust och gå hem i regnet.
Hon lyfter huvudet och ler. Och tänker ”Yes! Nu SKA jag säga att jag verkligen älskar honom. Ikväll ska jag göra det!”
- Men visst kan du göra det, Yonas. Även om det är skola imorgon?
- Ja. Det går säkert bra. Bara jag kan låna telefonen och ringa hem och säga att jag sover här.
Han går iväg ut i hallen och ringer hem medan han gör det så går Linn iväg för att kolla om dem har madrassen nere eller uppe som hon misstänker så är den såklart nere i källaren och hon går ner och försöker dra upp den därifrån men hör inte att Yonas är på väg så hon går rakt in i honom med madrassen för ögonen så dem båda snubblar ner för den lilla smala trappan och hamnar på madrassen båda två. Yonas över Linn, pojken över flickan så nära varandra att deras nästippar nuddar både Yonas och Linn andas tungt deras hjärtan bankar ikapp, dem känner varandras andetag. Linn vill säga något men vet inte vad hon ska säga utan fortsätter kolla in i Yonas ögon som sakta sluts och han närmar sej hennes läppar, sakta, sakta tills dom tillslut nuddar hennes och han kysser henne ömt. Linn vet knappast hur hon ska reagera men slappnar sedan av och besvarar den ömma kyssen han ger henne. Yonas smeker Linns läppar med sin tunga och lockar försiktigt fram hennes och om möts, båda två njuter och ligger där tills dem hör dörrklockan ringa och dem avbryts.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

SHADOW_93 - 11 jun 07 - 04:05- Betyg: