Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Varulvsflickan, del 12

- Akta dig! skrek Villgot och kastade sig över henne, precis när droskan
skenade förbi. Han andades häftigt. Vad håller du på med?! skrek han
till Mirjam. Hon bara tittade på honom med stora ögon. Vad händer?
tänkte hon. Villgot reste sig upp och sa ilsket:
- Är du blind, eller?! Såg du inte ens droskan som kom i skenande
galopp?! Han suckade, skakade på huvudet och vände sig om för att gå.
- Nej vänta! sa Mirjam. Hon ville nte att han skulle gå. Hon var
inte ett dugg brydd om vad som precis hänt. Nej, hon var inte
chockad på grund av droskan som kommit skenande. Det var Villgot
som kastat sig över henne så där plötsligt som chockat henne. Han
hade varit så nära och ändå så långt bort. Det var fortfarande något
i hans blick, något som hon nästan blev rädd för. Alltid glada Villgot
hade förändrats. Men varför? Tankarna snurrade i hennes huvud. Hon
ville inte att han skulle förändras och vara arg på henne. För det
var han väl? Eller? Hon tyckte att det sett ut som om någonting
tyngde honom, men vad? Hon ville inte tänka på det. Hon kämpade för
att stöta bort tankarna. Det var inte lätt. Men medan hon gick upp
mot huset, kände hon en svag doft av mat-os. Det fick henne genast
på andra tankar. Hon hade inte märkt hur hungrig hon var. Hon sprang
sista biten in i köket. Där satt redan allt tjänstefolk och slevade
glupskt i sig av den magra soppan. Villgot var ochså där. Han tittade
inte på henne, utan stirrade bara ner i tallriken. Mirjam gick och
tog en tallrik och satte sig vid bordet.Hon slevade upp en stor slev
soppa på tallriken och började glufsa i sig den med väldig fart.
Alla stirrade på henne. Det sprätte soppa över hela bordet och
många fick kletiga potatisbitar på sig. De tittade irriterat på
henne, men hon brydde sig inte utan fortsatte bara. Just då kom
kokerskan in. Hon såg sig förgrymat omkrng. Hon hatade oreda i
sitt kök.
- UT!!!skrek hon. Och kom inte tillbaka, för då blir det väldigt
synd om dig! Mirjam rusade ut. Hon ville ju inte ha bråk. Hon ville
ju bara att Villgot skulle lägga märke till henne. Men han hade inte
sagt någonting alls, fast det hade kommit en massa soppa på hans rena
byxor. Någonting är fel, tänkte Mirjam, och jag ska ta reda på vad
det är!

Senare på eftermiddagen, när Mirjam höll på att putsa fönstrena i
korridoren på andra våningen, hörde hon mumlande röster från Fruns
kontor. Hon smög fram till dörren, som inte var ordentligt stängd,
och kikade in genom springan. Där inne stod Villgot framför Fruns
skrivbord. Ånej, tänkte Mirjam, bara han inte är där för bestraffning.
För även om Villgot hade ignorerat henne helt vid lunchen, var hon
fortfarande orolig för honom. Hon tryckte örat mot dörrspringan och
lyssnade...
-...som uppfört sig illa och som inte verkar ta sina uppgifter på
allvar, sa Villgot rakt.
- Ja, det varkar bekant, svarade Frun eftertänksamt. Något mer?
- Jo, denna person har också varit frånvarande från arbete ett
helt dygn, på grund av "utflykt" i skogen. Det betyder alltså
ogiltig permission. Och det bestraffas ju i vanliga fall av piskning.
Men eftersom denna person inte uppfört sig under en längre tid, så
föreslår jag att ni säljer personen.
- Ja..det är inte helt omöjligt. Men det beror ju förstås vem du syftar
på. Men om du talar om för mig vem det är, så ska jag nog kunna ordna
det.
- Det är Mirjam Bengtsdotter.
Mirjam stelnade till. Det var ju hon själv! Villgot ville få bort henne
från gården. Det var därför han varit så arg på henne på sista tiden.
hon kände hur tårarna brände under ögonlocken. Hur kunde han göra så
mot henne?! Hon sprang upp för trappan till tredje våningen och bort
mot vindstrappan. Hon ville vara ifred. Hon ville gråta. För att hennes
bästa vän övergivit henne. Men någonting fick henne att stanna upp.
Det luktade konstigt uppifrån vinden. Det luktade som....som brandrök!



Förlåt, förlåt, förlåt, att det tagit så länge med den här delen, men jag
vart ute och njutit av det vackra vädret.;D Det här var näst sista delen,
så snart kommer upplösningen. Missa inte det!!
När denna novell är slut, kommer jag att börja på en ny, men jag är inte
riktigt säker på vad den ska handla om. Om ni har förslag- maila mej!!:D

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ammi_ - 8 jun 07 - 03:25- Betyg:
jättebra fortsätt!!
jenny_t94 - 7 jun 07 - 18:03- Betyg:
spännande...jättebra, Fanny, älskar denna..<3<3 en 5a
chulia - 6 jun 07 - 21:51- Betyg:
Skit bra gumman! Fortsätt! <3 kram
Anoia - 6 jun 07 - 19:38- Betyg:
FORTSÄTT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skriven av
fanny_94
6 jun 07 - 19:03
(Har blivit läst 58 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord