Tillsist berättade jag för mamma att jag inte kände mig friskare. Hon i sin tur gick direkt till läkarna och började gapa om det. Jag suckade högt när jag hörde mamma stå och skrika åt en sjuksköterska utanför mitt rum. Det hade löst sig det där med att jag skulle få åka hem på min födelsedag så mamma började be folk att komma hem till oss på söndagen. Hon kom och hämtade mig på söndagsmorgonen och väl hemma började hon städa och fixa. Mamma tog det på största allvar och hon fixade med stolar, och ballonger och allt vad man kan tänka sig.
- Hur många blir vi? Frågade hon och kliade sig i huvudet. Jag ryckte på axlarna.
- Jo, men det är ju Alicia, Elin och Bonita. Dom är tre. Och så hon… din nya vän.
- Hanna. Sade jag.
- Just det. Och sen har vi ju mormor. Och… Sade mamma. Hon babblade på om vilka som skulle komma men jag lyssnade inte. Jag nickade bara och höll med henne. När hon hade hämtat alla stolar och allt annat var klart, satte hon sig ner i en fåtölj och pustade ut.
- Nu är vi klara i alla fall. Sade hon och torkade sig i pannan. Jag svarade inte, utan tittade upp i taket. Jag låg ner i soffan i vardagsrummet. Det ringde på dörren. Mamma öppnade och mormor kom in.
- Min älskade flicka! Sade mormor och gick fram till soffan och kramade om mig. Hon klappade mig på kinden och vände sig sedan mot mamma, som också fick en kram.
- Äter hon ordentligt? Hon är väl frisk annars? Hon blir väl bättre för var dag? Frågade mormor.
- Ja, jo… Svarade mamma. Jag suckade och himlade med ögonen. Mormor fortsatte att prata om hur viktigt det var att jag mådde bra i allmänhet. Mamma gav henne bara undvikande svar. Det kom fler gäster men det var inte så många som kom. Alla var samlade i vardagsrummet och frågade mig saker, som jag inte kunde svara på eftersom jag var för trött. Tillsist somnade jag ännu en gång.
När jag vaknade var det lite mindre folk i rummet. Alicia satt vid sidan om mig och flätade mitt hår. Jag såg upp på henne och log trött. Hon log tillbaka. Många hade åkt hem, märkte jag men Alicia, Bonnie och Elin var kvar och satt alla på soffkanten. Elin hade sin hand på min.
- Mår du bra? Frågade hon. Jag nickade.
- Jag tror det… Viskade jag. Mamma verkade ha märkt att jag hade vaknat för hon gick fram och ställde sig bredvid mig.
- Ja, nu när Alexandra har vaknat skulle jag vilja utbringa en skål för att hon har kommit så här långt. Började mamma och väntade sedan på att alla skulle bli tysta. När alla hade tystnat, vände hon blicken mot mig.
- Jag vill bara berätta för dig hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag älskar dig. Jag hade älskat dig lika mycket även om du hade fött det där barnet och bestämt dig för att behålla det. För det spelar ingen roll vad du än gör, för du kommer alltid att vara min älskade Alexandra. Du kommer inte kunna göra någonting för att få mig att sluta älska dig. Bara så du vet. Sade mamma och höjde sitt glas i luften.
- Skål för Alexandra! Sade hon.
- Skål för Alexandra! Sade alla andra i kör och drack av glasens innehåll. Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken, men jag tvingade bort dom. Jag ville inte gråta inför alla. Elin verkade märka det för hon kramade min hand extra hårt.
Efter någon timme hade alla gått hem. Det var bara jag och mamma som var kvar i huset. Mamma sprang runt och städade efter alla och jag låg och tittade på några av presenterna jag hade fått. Det var en tröja som var alldeles för liten, som jag hade fått av min moster. Mormor hade gett mig ett par hemstickade vantar som var limegröna. Dom hade en ”vild färg” hade mormor sagt när hon gav mig dom. Jag hade fått ett par vita skor med låg klack, av Alicia och Bonnie och Elin hade tillsammans gett mig ett linne jag hade sett i en affär. Jag låg och tittade på alla sakerna och kände hur glad jag blev. Även fast tröjan var för liten, och vantarna väldigt fula, och jag hade vetat att jag skulle få linnet så hade dom ju ändå gett mig sakerna för att dom ville att jag skulle bli glad. Mamma kom in i rummet.
- Jag har en till sak till dig som jag inte har gett dig än. Sade hon och gav mig ett kuvert. Jag rev upp det och drog ut det som var inuti. Det var ett papper.
- Vad är det här? Frågade jag.
- Titta. Sade mamma och log hemlighetsfullt. Jag vek upp pappret och läste.
Grattis Alexandra!
Jag ger dig härmed en födelsedagspresent som du aldrig kommer att glömma. Du kommer tillsammans med mig få resa till Paris i en vecka och göra vad du vill. Jag bjuder!
Grattis på sextonårsdagen önskar Mamma!
Jag såg upp på henne.
- P… Paris?!! Frågade jag henne chockat. Hon nickade.
- Ja, du har ju alltid velat åka dit. Så jag tänkte, att det är väl dags nu. Sade mamma.
- Är det sant? På riktigt?!! Sade jag. Mamma nickade igen.
- Tack! Sade jag och log bländande mot henne.
- Grattis! Sade hon och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka och kände hur det blev för mycket. Tårarna trängde fram och jag grät. Mamma klappade mig på ryggen.
- Såja gumman. Det går bra. Du kommer klara det. Sade hon. Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag tror inte att jag kommer det… Jag är så trött… Sade jag samtidigt som jag snyftade högt mot hennes axel.
- Jodå, älskling. Sade mamma och höll om mig. Till min förvåning började hon också gråta. Vi satt i vardagsrummet tillsammans och grät.
Efter en stund knackade det på dörren. Jag såg upp från mammas axel.
- Kan du öppna? Frågade jag. Mamma nickade och gick för att öppna dörren.
- Tja… Eh… är Alex inne? Frågade någon. Jag strök snabbt undan tårarna och slog mig lätt på kinderna. Jag hoppades att det inte syntes alldeles för mycket att jag hade gråtit.
- Ja då. Vänta så ska jag ropa på henne. Svarade mamma. Jag reste mig upp och gick mot hallen. Mamma stod vänd mot mig.
- Jag går, så kan ni vara ensamma. Sade mamma och gick därifrån. Försiktigt gick jag fram till dörren. Utanför stod Anton och tittade nervöst ner i marken. Jag öppnade dörren lite mer, men gick inte ut till honom.
- Hej? Sade jag frågande. Han tittade upp men mötte inte min blick.
- Hej… Sade han. Jag sade ingenting utan väntade på att han skulle öppna mun. Vilket han tillsist gjorde.
- Alltså… Förlåt. Jag har känt mig så jävla dum… Sade han. Jag bara stirrade på honom.
- Ja. Sade jag bara och väntade på att han skulle fortsätta.
- Men, jag ångrar mig verkligen. Jag vill bara… Alltså. Förlåt, men… Alltså, jag älskar dig. Sade han. Jag såg på honom. Han såg så ledsen och snäll ut. Så liten. Jag tog ett steg ut och stängde dörren. Jag lade min hand på hans kind och strök honom försiktigt.
- Du fattar inte… Sade jag. Han nickade.
- Jo! Jag fattar visst! Och jag vet att du innerst inne… Sade han men tystnade när jag skakade på huvudet.
- Nej Anton. Jag vill inte. Sade jag och strök hans kind en sista gång. Jag vände på mig och gick in igen. Jag gick in på mitt rum och ställde mig vid fönstret. Jag såg Anton gå längsmed gatan och sorgset titta ner i marken. Jag suckade. Varför skulle alla killar vara såna självgoda jävlar, som trodde att dom bara kunde ta tillbaka en tjej när dom hade dumpat henne? Jag fattade det inte, men ryckte sen på axlarna. Jag gick in på mitt rum och lade mig på sängen. Fan, jag kan ju inte ligga här hela dagen… Tänkte jag och reste mig upp. Jag blev genast yr och trött i huvudet men jag gick långsamt fram till datorn och slog på den. Jag loggade in på msn men ingen rolig var inne. Jag lät datorn vara på och satte på musik. Jag satt så i säkert en kvart. Sen plingade det i datorn och visade att någon hade skrivit till mig. Jag slog upp ögonen och såg att det var Anton.
Anton, förlåt. </3 säger:
Hej.
Jag tänkte efter ett tag, men bestämde mig för att inte svara. Jag tryckte bort honom och struntade i datorn. Men när den än en gång pep till kunde jag inte ignorera det så jag tittade igen.
Anton, förlåt </3 säger:
Jag vet att du är arg på mig, och att jag är dum i huvet, men alltså… Jag måste bara få prata med någon.
Alex… säger:
Mm… Prata på.
Anton, förlåt </3 säger:
Tack. :)
Jag måste bara säga förlåt.
Alex… säger:
Varför hatar din mamma mig?
Anton, förlåt </3 säger:
Min mamma? Vad har hon med det här att göra?
Alex… säger:
Hon hatar mig, jag vet inte varför.
Anton, förlåt </3 säger:
Jag vet inte… Men hon är sur väldigt ofta. Det har hon vart enda sedan hon fick ett missfall för några år sedan.
Alex… säger:
Missfall???
Anton, förlåt </3 säger:
Ja…
Jag loggade ut. Hade Antons mamma fått ett missfall? Jag kunde inte fatta det. Jag hade fått ett missfall, men jag var inte sur mot alla. Eller, var jag det? Jag visste inte. Jag reste mig långsamt upp och gick ut i köket.
- Mamma? Är jag arg… och otrevlig? Frågade jag. Mamma såg upp från sitt korsord.
- Nej… Det är du väl inte. Hurså?
- Men jämfört med innan? Sade jag envist. Mamma såg besvärad ut.
- Jo, jag… Alltså… Jo, du har väl blivit lite mer butter dom senaste månaderna. Mitt hjärta sjönk. Det var alltså så. Jag kände bara att allt försvann. Allt som var värt att leva för.
- Men gumman, varför ser du ut sådär? Frågade mamma. Men jag hörde henne knappt. Jag sjönk ner på golvet och det var som om allt ljud försvann. Bit för bit försvann också synen och känseln.
// Slutet kommer med stormsteg. Det är 1-2 delar kvar. Vi får se hur det utvecklar sig. Läs med nöje och glöm inte kommentaren! Kramar <3 Chulia
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
sandruskapuska - 30 nov 08 - 18:28- Betyg:  |
| Oops<3 |
| sandruskapuska - 14 jun 08 - 18:23- Betyg: |
| Jättebra |
| niinnii - 8 sep 07 - 10:53 |
| Måtte att den slutar bra! |
| jenny_t94 - 7 jun 07 - 21:11- Betyg: |
| guuud vad spännande jag vet inte vad man ska göra, hoppas hon inte dör:S:S |
| ammi_ - 7 jun 07 - 21:10- Betyg: |
| nej... dog hon??? men det kan hon väl inte göra om det kommer fler delar?? hoppas det i alla fall! annars jättebra!! |
| emmy---93 - 7 jun 07 - 01:05 |
GUUU vet du hur bra dte är eller ?
AAASbra :D
Kraam puss <<33 |
| fanny_94 - 6 jun 07 - 18:11- Betyg: |
| du vet redan vad jag tkr....det finns inget att säga...jo en sak....SÅ JÄVLA BRAA! |
| milaan94 - 6 jun 07 - 04:40- Betyg: |
| skkiiiit braaa <3 |
| M-424 - 5 jun 07 - 20:13- Betyg: |
Braaaaaaaaaaaaa mer nuue:):) Maila när nästa deel kommer:) puss&kram <33
^^' |
| Nattah_ - 5 jun 07 - 08:19- Betyg: |
| Skit bra ! :) |
| Ciissii - 5 jun 07 - 07:15- Betyg: |
| skit bra, mer :) |
| bjiina - 5 jun 07 - 06:41- Betyg: |
| bra skrivet !.. skriv till mejj när nästa del kommer ! längtar! |
| movich - 5 jun 07 - 06:22- Betyg: |
| följer den här berättelsen sten hårt!! :D |
Selleberg - 5 jun 07 - 05:03- Betyg:  |
| Jättefint, lite sorgligt bara |
| Emma_Mattias - 5 jun 07 - 04:39- Betyg: |
OMG :O SKRIIV får panuk. hon får iten dö :O
du e bäst ! (L) |
| empalove - 5 jun 07 - 04:11- Betyg: |
| skit bra!! MERA!!:D |
| - 5 jun 07 - 04:08 |
| JÄttebra! :o) |
| Tantor - 5 jun 07 - 03:09- Betyg: |
| MERMER FFS och kan du inte skriva MERA! |
