Varför just Ebba? del 2 |
-Tror du att hon kommer tillbaka? Jag tittade på mamma. Ingen av de andra tjejerna har kommit tillbaka eller hur? Inte en.
-Jag vet inte, men jag tror inte att de andra har hittats. Allt som vi kan göra är att hoppas. Hon kommer tillbaka Malin, du får inte tänka på något annat sätt.
Mamma verkade vara så säker, men jag visste inte vad jag skulle tro. Jag skakade på huvudet och vände mig bort från tvn. Varför just Ebba? Det var det enda som snurrade runt i mitt huvud. Ebba, min Ebba, tanken på att hon kanske aldrig skulle komma tillbaka var nära på att krossa mitt hjärta. Jag gick på ostadiga ben till mitt rum, när jag stod där inne tittade jag mig omkring. Jag tittade på skrivbordet och på sängen, det var inte länge sen jag och Ebba hade suttit där inne. Vi hade skrattat och gråtit tillsammans i hur många år som helst. Skulle jag inte träffa henne igen nu? Min blick fortsatte till fotografierna på väggen, jag gick fram och plockade ner ett av dem. Det var egentligen inget bra kort för delar av oss var borta men det var vi. Jag behöll kortet i handen och gick och satte mig på sängen, jag tittade på Ebbas leende och tårarna började rinna igen. Det förvåndade mig för jag tyckte att tårarna borde vara slut vid det här laget, jag la mig ner på sängen och bara grät. Mamma kom in på mitt rum med min ringande mobil när klockan var halv sex och undrade om jag inte ville ha något att äta, men jag kunde inte. Jag kollade på mobilen några sekunder innan jag bestämde mig, Andreas fick ringa igen om han nu ville prata. Jag behövde inte vänta länge innan han ringde igen.
- Hallå, svarade jag trött.
- Malin! Jag trodde att jag aldrig skulle få tag på dig.
-Jag tycker att det verkar som att du har lyckats ganska bra.
- Jo... Jag antar att du har hört om Ebba..., sa Andreas.
- Mm, jag har det.
Jag fick en klump i halsen bara någon nämnde hennes namn. Det var tyst ett tag innan jag frågade.
- Andreas, kan du inte komma över?
- Jo det är klart, jag kommer snart.
- Okej. Puss hej.
-Puss.
Mamma släppte in Andreas när han kom. Jag kastade mig in i hans famn när han kom in på mitt rum.
- Hon får inte vara borta. Hon får bara inte!, viskade jag mot hans tröja.
- Hon är inte borta, hon kommer tillbaka...
Jag slet mig lös och tittade på honom.
- Hur vet du det? Ingen annan av dem har kommit tillbaka! Ni säger ändå att hon kommer göra det, ni säger det fast ni inte vet.
- Jag vet inte att... Jag säger bara att jag tror och hoppas att hon gör det.
- Ebba får inte försvinna. Jag klarar mig inte utan henne, jag kommer inte kunna leva om hon försvinner.
Andreas stirrade på mig och sa:
- Det skulle nog vara svårt att leva, men du skulle klara, du skulle vara tvungen.
Andreas stannade ett tag men sen var han tvungen att gå hem. Jag följde med honom till dörren och kramade om honom. Han höll om mig en stund och jag såg aldrig det sjuka leendet som lekte på hans läppar när han luktade på mitt hår. Väl utanför dörren plockade han upp en annan mobil ur fickan på jackan. En exakt lika dan som den som Ebba hade. Han vände på den och kikade på baksidan, där på stod det. Inristat. Ebba och Malin 4-ever.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | milaan94 - 4 jun 07 - 02:47- Betyg:  | | skkiiit spännandeeee <3 bra braa bra mejla när nästa kommer ! | | EsSe__ - 3 jun 07 - 21:52 | | skriv mer, den är jättebra! ;D | | empalove - 3 jun 07 - 18:52- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!:D | | Priinsessan - 3 jun 07 - 17:59- Betyg: | | Skit bra : ) Väntar på fortsättning | | LillaSabiina - 3 jun 07 - 16:48- Betyg: | | SKit bra mer XD |
|
|
|
