Sakta ger den röda kammen vika för vattenstrålarna och han kan ställa sig rak under duschen. Han sköljer bort schampot ur håret och stänger av kranen. Med den vita handduken runt midjan går han ut i köket och stoppar två brödskivor i brödrosten. Medan brödet blir gyllenbrunt går han in på sitt rum och tar på sig ett par svarta boxers och de skotskrutiga byxorna. Han drar en mörkgrön tröja med texten "Don't pay the bills" över den marinblå t-shirten.
Smöret smälter på de varma smörgåsarna när han äter dem. Han dricker snabbt ett glas mjölk och går ut i hallen där han kör ner fötterna i de svarta kängorna och sätter upp det halvtorra håret med ett rosa band. Ljudet av kängorna ekar i trapphuset, dörren slår igen bakom honom och vinden sliter tag i det uppsatta håret.
Storstadens sång tränger in i varenda nerv i kroppen. Sirener, bilmuller, det pipande ljudet av en lastbil som backar, människor som pratar, skrattar, skriker, gatumusikanternas gnissel och det oändliga ljudet av skor mot asfalt. Han skruvar upp ljudet på mp3-spelaren för att, om möjligt, dränka allt och försvinna in i sin egen värld.
En liten flicka håller sin mamma i handen och ser med skräckfyllda ögon på den långa rulltrappan som stupar rakt ner i underjorden. Han står bakom dem med händerna i fickorna, lutad mot räcket, ett leende spelar på hans läppar när flickan lättat hoppar till fast mark.
Blått och fult är det. Tunnelbanetåget. Han suckar tungt när han kommer in i den nästan fulla vagnen och dunsar ner bredvid en man i grå jacka. Mannen stirrar på honom och reser sig sedan upp och traskar iväg mot andra änden av vagnen.
- Nästa T-centralen, kvinnans röst förvrängs i de gamla högtalarna.
Rulltrappan upp till civilisationen igen. "Sex Pistols" har nu bytts ut mot "Attentat" men varken elgitarrer eller gapiga revoltpojkar kan dölja ljudet av centrums levande själ. Istället för att höra punken blandas med verkligheten stänger han av musiken och går bort mot Tacobar. Han beställer och sätter sig ner vid ett bord med fötterna på stolen bredvid. En kvinna i svart förkläde ställer ner tallriken och ett glas Coca-cola framför honom.
Samtidigt som den första tuggan möter smaklökarna kommer den vackraste personen han någonsin sett in genom dörren. Trasiga Converse och slitna jeans. En svart skinnjacka täckt av nitar över en vinröd tröja. Svarta spikes och ring i läppen.
Deras blickar möts och de båda pojkarnas ansikten lyser upp som glödlampor i ett mörkt rum. Kärlek.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| 0_x - 7 jan 09 - 20:05 |
Ojj, jättebra, och ett
överraskande slut ;) |
| hattifnatt - 16 aug 07 - 23:01 |
Okej... det är tydligen folk som vill ha en fortsättning på den här novellen.
Men en novell är precis vad det är. Inte någon följetong. En novell är en kort berättelse, precis som den här.
Fortsättningen får ni spekulera i själva, jag har min veriasion, men det är ingenting jag tänker dela med mig av till er.
Ibland är det bästa slutet ett slut man får tänka ut själv.
Det här är mitt sätt att skriva det på, och så här tänker jag fortsätta skriva,
Tjo! |
tro - 24 jan 06 - 03:46- Betyg:  |
Fan va fiin asså :O *gapar av förvåning* :P
du är verkligen duktig på att skriva, fast dt vet du säkert
redan :)
kan bara säga, vacker.. |
| meantime - 20 dec 05 - 01:52 |
Wehey *vissel* *applåd*
fortsättning! |
| Cilises - 19 dec 05 - 06:21 |
| vill gärna ha en fortsättning på detta:) |
| hattifnatt - 18 dec 05 - 07:40 |
| Styckindelningen ser hemsk ut men jag kan inte det här. Ska fixa det så småningom... när jag har lärt mig allt. |
