Livet |
Det var vi som sträckte ut armen
Och bad om hjälp..
Det var vi som föll ned från himlen
Och glömde vägen tillbaka..
Det var du och jag som famlade runt i fallet
Sträckte ut armarna..
Det var Frida och Kristina som var så nära
Men kunde inte hitta varandras armar
Tillslut så hittade du mig
Du satt i din segelbåt och grät
Jag fick din tår i mitt öga och jag började gråta
Jag kröp upp i din båt
Vi sitter nu i båten och håller på att segla tillbaka
Ibland går det hål i seglet
Men man kan fortsätta att segla en bit till
|
| Kommentarer | | oboy_choklad - 22 jun 06 - 09:13 | | Oj,oj,oj vad bra du skriver =) |
|
|
|
