ÄlvDans del-1 |
De tunga väggarna i det blåa rummet kändes så mycket mindre än vanligt.
Jag satt i min fönsterkarm och lutade mig mot fönstret.
Det hade varit en jobbig dag, och jag var trött.
Evelina hade pratat med mig i skolan:
" Du drömmer för ofta, du glömmer bort dina vänner. "
Orden hade suttit kvar som envis snö i vårvärmen.
Varför kunde dom inte låta mig vara?
Och så hade hon haft sitt blonda hår sådär äckligt perfekt som hon brukar.
Tungt dunkade jag huvudet mot fönstret, som för att få ut alla tankar som trängde på.
Jag orkade inte mer med skolans skit, det var bara ren skit, ingen fanns det att vara med.
Inte utan att få en kniv i ryggen.
Alla var falska idioter som hade den lägsta IQ som jag någonsinn stött på.
" Varför får jag inte min egen värld, där jag passar in? " viskade jag mot den bleka rutan.
Och helt realistigt sa den förstås inget tillbaka, mitt liv var tyvärr inte Alice i underlandet, även om jag önskat det.
Jag är barnsligt lagt, och lever fortfarande i min drömvärld med sagoböcker, trots att jag är femton.
Jag förstod verkligen inte hur jag skulle överleva gymnasiet sen, jag blev skräckslagen så fort jag tänkte på det.
Långsamt tröttade jag ut mig själv med mycket grubbliga tankar, för grubblande vid den här tiden på kvällen.
Jag reste mig, tog en sista blick ut genom fönstret och med knakande gång gick jag till sängen.
Min gångstil hade tydligen förändrats makalöst snabbt sen jag fick en omgång av pojkarna i gymnasiet i närheten av vår skola.
Jag la mig i sängen och pustade till av smärta, men när jag väl låg ner så somnade jag ganska snabbt.
Ljust, för ljust, dimma, för dimmigt, varför kan jag inte öppna ögonen?
Är jag vaken, eller sover jag fortfarande?
Ljuset och dimman kom emot mig, som att jag sveptes med.
Plötsligt hörde jag musik, vacker musik, som ett tjut, fast ett tjut som inte irriterade örat, eller som lät som en ända ton.
Den hade melodi, den hade mening, trots att den inte hade ord så visste jag vad den handlade om, musiken bildade ord.
Det kom närmare, och närmare, och jag såg något, gestalter som människor, men...de ser annorlunda ut, vad är det där?
ler dom, åt mig? Känner jag dom? Och nu, böjer sig den ena, och, dom blir ett? Åh, Dans! Dom dansar! Musiken spelades högre och högre...
Jag vaknade av att jag ramlat ur sängen.
Trött och oförstående satte jag mig på sängkanten och försökte få huvudet att klarna.
Vad var det som nyss hade hänt?
|
| Kommentarer | | mii - 24 mar 08 - 00:20 | | bra :) |
|
|
|
